Aftonbladet – 7 februari 1853, sida 3

och knarriga lynne ett dåligt exempel af hvad han så väl beskrifver. Madame Stael har i några rader måbända ännu bättre lyckats skildra konversationen då hon säger : Det.:slags behag som man erfar vid enliflig konversation beror ej så mycket af ämnet för samtalet; hvarken de ideer eller kunskaIper man derunder kommer i tillfälle att utveckla utgöra det förnämsta intresset. Nej, idet består i den vexelverkan man utöfvar på hvarandra, i det nöje man erfar att ömsesidigt och med liflighet roa hvarandra, i att tala 1 samma stund man tänker, att i ögonblicket njuta af sin egen öfverlägsenhet, att framkalla :ett obetingadt bifall; att låta sin smak upIpenbara sig i alla möjliga riktningar, i tony i åtbörder och blick; med ett ord, i att efter behag framkalla ett slags elektricitet, gom unider det den urladdar sina gnistor, hejdar somderas alltför stora liflighet och väcker andra :ur deras apati. I Det är omöjligt att med sannare och lifligare färger skildra konversationen. På ett annat ställe säger hon: Talang och vana vid sällskapslifvet bidraga I mycket att lära känna menniskorna. För att lyckas:i konversation, måste roan noga iakttaga hvad intryck man i hvarje ögonblick gör på sina åhörare, både det intryck de vilja dölja !och det de försöka öfverdrifva; lika väl somligas belåtenhet som andras tvungna smålöje. De personer som åhöra oss låta stundom tadlet framskymta på pannan, men detta försvinner snart, blott man skyndar sig.att skingra det innan egenkärleken hunnit komma med i spelet. Ofta ser man också bifallsleendet på derag läppar, men måste då noga akta sig för att vilja tilltvinga sig deraf mer än man vil gifva oss. Det finns ingen arena der fåfängan kan visa sig under så omvexiande former som i konversationen. Men nu finnes det många slag af konversation,. liksom det finns många slags menniskor. : Det finns qvicka och lekande konversationer; det finns äfven tröga och tråkiga. Det finns verkliga konversationer, och an: dra som icke äre det. Bland de sednare finnas angenäma, t. ex. då man i stället att lyssna till hvad som säges, lyssnar till hvad som kännes, och åter andra som icke äro angenäma: såsom diplo matiska konversationer, då man talar för att säga något och ändock ingenting säga, och för att med många ord uttrycka ganska litet; akademiska konversationer, då man -för att säga alldeles ingenting är ännu mångordigare; och slutligen filantropiska konversationer, då man: efter en fin middag med vin och tryffel ännu icke: digererar; men redan filosoferar. För verkliga konversationer fordras en mängd oundgäöngliga villkor: För det första fordras att man skall sitta beqvämt. För det andra, att man såväl i moraliskt som fysiskt hänseende skall känna sig hemmastadd i en så att säga vänlig och mild atmosfer; ty, somLa Rochefoucauld säger, förtroligheten bidrager mera än -qvickheten att göra en : konversation angenäm. Men. ack, huru många menniskor finnas ej, som äro förträffliga blott de fågöra sin qvickhet gällande och aldrig behöfva lemna andra tillfälle att komma fram med någonting! Deras sjelfviska personlighet insuper luften öfverallt hvar de inträda och lemnar ingen qvar åt andra. Det kan väl hända att sädane personer äro mer begåfvade än andra, men just derföre borde de något kunna lämpa sig efter omständigheterna. : Att åt en medelmåttigt utrustad person säga saker: somhelt och hållet öfvergå hans fattningsförmåga, är lindrigast sagdt icke på sitt ställe. Nej, man bar takt först då man förstår vara medelmåttig då så behöfs, ty noga räknadt är förståndet framför allt någon ting som bör kunna lämpa sig efter allt. och alla... Den:qvickhet som ej är: på sin plats, upphör att vara qvickhet, och stundom är det ganska -qvickt att ej synas våra dets De per: soner som konversera med hvarandra böra! hålla sig -vid samma tonhöjd. Dermed vilja vi dock ej påstå att de skola hafva samma idger, samma åsigter; tvärtom, men de böral med ömsesidig välvilja sätta sig i niveau med! hvarandra; och de tre första minuterna af en konversation användas vanligen dertill. För det tredje -är det. nödvändigt för en angenäm konversation att hvar och en skyndar att uttömma: sitt triviala förråd; för att sedan så fort som möjligt komma till hvad! som kan vara intressant. : I För det fjerde måste man, för att lemnal( len magnetiska strömmen tillfälle att verka, ; U 5 Q 2) i hvart ögonblick frukta att någon obehö-l! ig skall inträda och afbryta samtalet. : Det fordras väl tjugo andra vilkor, som ej! ehöfva uppräknas. Och hvad skulle vi kunna illägga de träffande anmärkningar vi anförts fter så många utmärkta skriftställare, om icke t utt konversationen sedermera förvandlats tilll; sQuserie. t Den förra var alltid mer eller mindre: ettr lags förstånds-tornering, som hade sina lagar 4 ich sina reglor; den andra åter, utan bäde! eglor och lagar, är en promenade:en :gkig-zayg ler en voyage sentimental. . Det är en utvex-lq ing af tankar och känslor, på en gång den riaste, nyckfullaste, mest fantastiska och derif öre också den mest hänförande. Causeriet kr