Aftonbladet – 7 februari 1853, sida 3

Article Image
tillåter inga allmänna fraser, som konversationen stundom fördrar. Det är oöfverlagdt och iafbrutet, än melankoliskt och än yrt, än filosofiskt och än rent af barnsligt; det är den innerligaste, förtroligaste och mest elektriska form af konversation. Det största prof på vänskap, eller åtminstone på aktning man kan visa någon, är också att causera med honom. Man causerar ej med Ibvem som helst; ej med den förstkommande, rutan endast med den man tillerkänner något värde. Och hvilken herrlig sak är ej causeriet med len snillrik person; det gränsar till det välluI stiga, ty det är en intellektuel vällust, då man på några ord känner hverandra; då känslor och-ideer mötas, innan man knappt hunnit yttra dem. Ja, causeriet är en förträfflig sak, så länge man her det, och en tråkig konversation är också en god sak, när man väl blifvit den qvitt. M:me de Såvignå talar någorstädes om dessa tråkiga sälslkaper som äro så roliga för det nöje de skänka när man lemnar dem. Om vi skulle göra causeriets fysiologi, så skulle vi säga att det är hänförande emellan två personer, kan vara bra emellan tre, är svårt emellan fyra, är ingenting emellan iem, och ogörligt emellan sex. Causeriet två fruntimmer emellan kastar sig, såvida dessa äro förtroliga, genast rakt in på hjertats angelägenheter. Aro tre fruntimmer tillsammans, så tala de om moder och grannlåt. Fyra fruntimmer tala om nästan, och isynnerhet. om den qvinliga nästan. Fem fruntimmer tala på en gång om allt och om ingenting. Om två karlar träffas, så, ifall de äro unga, rökta de och tala enligt sin natur om fruntimmer, hästar och skön konst. Om två äldre karlar äro tillsammans, så röka de ej, men snusa. deremot, och tala om fordna tider och gamla kärleksäfventyr. Tre karlar fillsammans röka och politisera. Fyra karlar röka och tala om hvad som helst. En karl och ett fruntimmer, såvida -karlen är ung och fruntimret äldre, åstadkomma det på en gång mest intressanta och afundsvärda causerie som finns. Den ene af dem har sina förhoppningar, den andra sina minnen; de framställa sing emellan och pjuta gemensamt af den gudomliga föreningen emellan det ideela och det verkliga. Kan man väl -föreställa sig någonting älskvärdare än ett gammalt fruntimmer som verkligen är älskvärdt? En ung karl och ett ungt fruntimmer börja med att söka behaga hvarandra genom sin esprit, och öfvergå så småningom på hjertats gebit. Detta causerie förvandlas lätt till ett förtroligt prat som kan leda till allt, just emedan det tyckes leda till ingenting. Men vi ha redan talat länge nog om caugeriet, så mycket mer som det nu knappt mer finns hvarken causerie eller konversation. Politiken, eigarren och spelbordet ha slukat allt. Klubbarne ha, genom att draga karlarne till sig, isoleradt fruntimmerne, och noga räknadt finns det nu för tiden ej något sällskapslif. Och det mäste äfven erkännas att industriens utveckling, i alla andra afgeenden högst nyttig, dock ingalunda är gynnande för snillets lekar. Kanske också att menskligheten börjar : åldras och att den hädanefter snarare bör tänka på affärer än nöjen. Detkan dock icke-vara gå; den är på sin höjd i ynglingaåldern, och vi skulle förr vara frestade tro att causeriet och konversationen, dessa ynglingaålderns förströelser, endast försvinna för att lemna rum åt den mognare ålderns allvarligare och mera fruktbärande tidsfördrif. Ack ja! invänder måhända någon, det är möjligt att det är nyttigare, men åtminstone förefaller det icke så roligt, hvarpå vi svara att vi ej kommit i-verlden blott och bart för att roa Oss. a På det enskilda eauseriet har följt det offentliga; på konversationen individerna emeltan har följt konversationen folken emellan, och denna konversation begagnar sig af alla de medel, alla de; organervi häromdagen uppräknade, nemligen: tidningen, ångan, elektriciteten, luftbaliongerna och kanske, hvem vet, äfven telegrafering planeterna emellan. Qui vivra verra! RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. ; Vid rädstufvurättens 4:de afdelning afkunnades i dag utslag i det af sjötullsvaktmästaren Fritz Botvid Dyker mot förre sjötullssaktmästaren Sven Källbom iphängiggjorda mäl, dervid öfrerkonstapeln Johan Över dömdes att mändagen den 8 innevarande mälad, derest han gitte, med sjelfsins ed vita och beyga, att han. icke lördagen den 2 sistlidne Oktober ti det s. k. Mallongska huset vid Nytorget gifvit jötullsvaktmästaren Dyker benämningen fåbuads ch tilldelat honom en knuffning för bröstet. — Samma afdelning frikände äfven i dag häktade hickeriarbetaren Carl Gustaf Hammarström frän anvar för bruk af litsfarligt vapen, men dömde honom ör det han vid uppkommet handgeming med förre dbaksarbetaren Carl Fredrik Hultgren tillfogat dencze venne mindre sär, att böta fyra daler silfvermynt hed 1 rdr 16 sk. bko, eller i brist deraf undergå 4 lagars fängelse vid vatten och bröd, hvarjemte rätten örklarade Hammarström icke längre kunna i och för letta mäl i häkte bällas. j .— Angående den förut omnämnda pigan Ulrika Jharlotta Stenström; som varit ställd under tilltal ör vällande till sitt den 13 Oktober sistlidne år framjdde barns samma dag inträffade död, meddelade ba PR OR RAA ARR AE RR TR 2e f. Fer MR

7 februari 1853, sida 3

Thumbnail