Aftonbladet – 7 februari 1853, sida 2

I VLRIIGe Le oss Civilstatens fullmäktiges underdäniga berättelse ). Utom hrr Quensels och Nerens reservationer i fråga om reglering af Enkeoch Pupillfonden, anse vi oss slutligen böra anföra jemväl hr assessoren Nymans och hr bergsrådet Hallgrens. Den förre instämmer i så måtto med hr Quensels, att han anser det behöfliga tillskottet böra beredas ensamt genom bidrag från de gifta delegarne, men tillstyrker i öfrigt, hvad som också troligen blir det säkraste, att icke söka reglera de ifrågavarande förhållandena för en oviss och obestämd framtid, utan inskränka sig till den tidrymd, som egentligen taget utgör den längsta som borde vara föremål för fullmäktiges finansreglering, eller intill nästa sammanträde, helst eljest hvad som nu göres då kan blifva nödvändigt att omgöra. Hr Hallgren uppehåller sig hufvudsakligen vid det formella och går ända derbän att bestrida fullmäktiges rätt att utan delegarnes medgifvande fastställa nya eller ökade årliga bidrag. Men vi låta reservanterna sjelfva tala: Hofrättsassessor Nymans reservation. Ehuru enskilda Enkeoch Pupillkassan, vid pensionsinrättningens förnyade instiktelse, påtagligen var ämnad att verka för sig sjelt och genom de tillgångar, Enkeoch Pupillkassan genom medlemmarnes ärliga bidrag bereddes, och frän början icke stod i annat eller närmare sammanhang med pensionsinrättningen i dess inskränktare eller egentliga bemärkelse, nemligen tjenstemännens pensionering, än att Enkeoch Pupillkassans medel skulle förvaltas tillsammans med tjeastemannafondens tillgångar, inser jag alltför väl, sedan föregående fullmäktige beträdt banan, att på sätt och vis sammanblanda berörde begge fonder, så att den brist i pensioneringen, som inom Enkeoch Pupillkassan uppstätt, blifvit fylld genom bidrag från Tjenstemannafonden, hardt nära omöjligheten att afskära enkeoch pupillkassans fortfarande tillskott frän tjenstemannafonden, helst sädant skulle nödvändigt föranleda nedsättning i pensionernas belopp och snart nog sätta enkeoch pupillkassan fullkomligt ur ständ att framdeles bispringa med päräknadt understöd, hvilket skulle innebära ätminstone obillighet, att ej säga orättvisa, och är jag derföre längt ifrån att vilja påyrka att icke fortfarande bidrag må ega rum; men att fortsätta på sätt hittills skett kan icke läta sig göra utan att alltför mycket äfventyra pensionsinrättningens beständ och till och med omintetgöra dess bestämmelse. Att derföre med hänsigt till pensionsinrättningens hufvudändamäl — tjenstemännens pensionering — bereda enkeoch pupillkassan nödiga utvägar för upprättbällandet af dess vackra syftemäl, har nu varit fullmäktiges uppgift. Den mening jag i sådant afseende hyllat och under diskussionen i ämoet sökt utveckla har gätt derpå ut, att kongl. direktionens i ämnet gjorda förslag bordt vinna mer uppmärksamhet än derät blifvit egnadt. Nämnde förslag inpehäller att, för upprätthällandet af pensioneringen inom enkeoch pupilikassan under härefter följande fem är erfordrades ett årligt tillskott från tjenmstemannafonden af 42,000 rdr samt förhöjdt bidrag med 3 procent af pensionernas belopp af delegarne inom de ätta första klasserna och 1!7, procent af dem som tillhöra nionde klassen. Ett sädant bidrag har approximatift blifvit beräknadt till 15,000 rår. Ehuru förtjenstfull och tänkvärd den af fullmäktiges majoritet hyllade äsigten är, att vara betänkt på omsorgen för framtiden, samt af mig gerna erkännes, att bestämmelser för kortare tid endast kunna betraktas såsom palliativer mot det hotande onda, synes det mig ändock som fullmäktige icke borde sträcka sina åtgöranden för längre tid än fem år, eller intill fullmäktiges nästa sammanträde, ty hvad nu uppbygges och beslutas kan lätteligen dä rifvas ned och omintetgöras. Säledes har jag varit för och biträdt kongl. direktionens förslag med den modifikation att, i enlighet med hr expeditionschefen Quensels förslag, hvars grunder blifvit af honom uti den afgifna reservationen så äskädligt utvecklade, det behöfliga tillskottet bereddes genom bidrag från de gifte delegarne. Etter gjorda beräkningar skulle derigenom åstadkommas en ärlig summa at cirka 12,000 rdr och fyllnaden uti de af kongl. direktionen äskade 15,000 rdr Ihar jag trott kunna tillvägabringas genom nägon förThöjning i befordringsafgiften. För antagande af en Tsädan förhöjning hafva visserligen betänkligheter hos mig uppstätt, ty en slik åtgärd vore att på sätt och vis ätergå till den länge och med skäl öfverklagade Tbegrafningshjelpen; men jag skulle ändock, för vinnande af det äsyftace ändamälet, velat rösta för en dytterligare befordringsafgift, uppgående till 8 å 10 procent af pensioneringsbeloppet, derest icke frägan Jom förhöjda ärsafgifter genom voteringen fått den lutgång den nu erhållit; i följd hvaraf och då efter Iden plan jag i afseende på enkeoch pupillkassans förstärkning för mig uppgjort, ytterligare tillskott icke erfordras, jag, på skäl ofvan äro af mig antydde, icke heller kunnat annat än bestrida den förhöjda Tbefordringsafgiften. ;) Emot fullmäktiges beslut, rörande den så kallade I fyllnadsafgiften, har jag jemväl mig reserverat. 27 1S i kongl. reglementet för enkeoch pupillkassan Istadgar, att om tjensteman dör förr, än han säsom Idelegare i pensionsinrättningen erlagt fem ärs afgifter, skall bristen deri afdragas och innehällas å den Jenkan och barnen tillkommande pension. Att nu, på sätt fullmäktige för deras del beslutat, till berörde fem är lägga ytterligare tio, så att, derest en delegare afled efter det han hunnit utgöra endast ett ) Se A.B. n:is 6, 21 och 27.