Aftonbladet – 31 januari 1853, sida 3

Jskädespelare, ädagalägger äfven säsom direktör stor förmåga: sålundå finner rhbn kotom aldrig gif pjeser öfverstigande bans tillgångar, och ehuru ihdr trupp knappast finnes någon framstående utmärktär förmäga, mäste man loforda jemnheten och samspelt hos truppen kollektift, noggrannheten i rollernas ir studering och det förtjenstfulla sätt hvarpå de se skilda styckena äro satta i scen. Allmänbeten ä också beläten med truppen; sanzolikt skall äfven tröj pen mer och mer finna skäl till belåtenhet med al mänheten. Hindersmessans baler äro af älder omtalta, och me hvarje är visar sig i förhållande dertill den vanlig danslokalen för inskränkt och för fattig. Också läre den väl i är för sista gången begagnats i sitt nuva rahbde skick; ty en utvidgning och förbättring är stark i fråga. . Utom de 1ivä vanliga större balerna den 2 och 28 — den sednare serskildt utmärkt genom mänhg den, af smakfulla toiletter och åtskilliga uniformer— följer. vanligtvis en extra bal med souper den 29, e nägot utsträckt svbskriberad enskild tillställning, oftas ännu mera animerad än de begge föregående: Denn äger äfven i är rum. — De är då men ögt vidte och slädföre, har denna bal vanligen brukat föregä af ett slädparti; men detta har i år gjorts om ihte af vär höstvinter. : Vanligtvis bruka minst två konserter gifvas i Hin dersmessan. I är var endast en sädsn annonserad af den här vistande förtjenstfulla tonsättaren deh pia nisten Berens. Oförmodadt hitkom under sjeltv: marknadsbullret violinisten Königslöw, sednast frå Norrköping, och då ingen afton mera var ledig fö konsert gaf han i dag en matinge musicale, hvilke: begynte ;kl. :12 och slutades omkring kl. 2 em Begge dessa konserter kommo i kollision med bolågs stämmor, sammanträden, justeringar, bjudningar ien skilda hus o. 8. v., så att auditoriet ver mindre är vanligt; dock, såsom jag tror, på hr Berens konker den.27 inemot 200 och på hr Königslöws den 29 in emot 150 personer. Om sjeliva konserteras är fö mig, såsom icke musikus, föga ait säga; och likvå skulle jag vilja göra en eller annan anmärkning bon framkallas ej blott af dessa begge, utan med få jun dantag af alla konserter nu för tiden. Hr B. ät e gammal värderad. bekantskap; hr K., som bär fö; första gängen lät höra sig, tillvann sig stort oc1 bon jeg tror .välförtjent bifall för teknisk fuliändning vacker ton och flärdfritt föredrag. Men — här säson vanligt — hrr konsertgifvare välja vanligtvis konsert oumror, hvilka, fattiga på melodi och sanun könst endast äro egnade att framhålla virtuosens förmäg: att besegra. svärigheter och mången gäng i öfrigt är: sä lumpna, att åhöraren vore, färdig att-säsom John sony till-svar på anrmärkniogen om det oerhörd: sbårc i exekutionep, utbrista: Gud gifve detvore omöjligt! I stället för :substantiel föda får man uppstufvad krimskrams af den mest tvetydiga beskaftenhet; : stället för nektar och ambrosia bjudes man päj till krängladt snömos; uppskrufvadt känsleri får förettäds den sanna och djupa känslan och Pebr Möälsres hatt stuga en oförfalskad och osminkad natur. Och sbdar klaga dessa konstnärer öfrer en förskämd smak! ho allmänheten -— en smak den de dock hylla och ut bilda. Man :sträfvar mer och mer i våra dsgar a teknisk fulländning, efter fingerfärdighet, och strälvandet är berömvärdt, blott tekniken och osa De ej göras till hufvudsak, än mindre tU ensak. Dei skulle dä gå derhän att arbetet blefve konstnären: enda värdemätare och att konstnärens storhet berodde — ej af gudagaistan — utan af den längre eller kor. tare tid han egnat ät sin utbildning. Den som, ut rustad med smidiga fingrar, började tidigast i bärna ären samt häde mesta ihärdighet och fysiska kraft at! afspela möjligast största antal timmar på dager skulle, vore han än en trästock, blifva stor konstnär. Och de allmännaste moderna konsertpjeser taga! sar nerligen icke själen i anspråk, endast ,örhinnan! och fingrarne. För att nu hälla oss specielt till hr K., sä kan: han otvifyelaktigt återgifra äfven störa mästares enkelt stora tondikter: -ferestädes och i enskilda kretsar har han bevisat deita; och kännare loforda den utmärkta skicklighet och pietet-hvarmed han, solospelaren, äfven ingår i t. ex. en qvartett, Detsamma gäller om. mången konsertgifrare, Men man inbillar. sig. att endast det konstiga, icke konsten) förmär locka åhörare, och anse omöjligt ätt äkta måsterverk kunna. njutas at mängder. Man bordejdock bafva märkt hurusom, under det auditoriet obehin dradt stundom bildar, sig till est bögljudt sqvallerkollegium under åfhörandet af. de mest beklappadglumenheter, allt. sorl med ens afstannar och den ispändaste uppmärksamhet röjes när det undantagsvis händer att någon äkta melodi plötsligt framstör såsom en oas i den musikaliska öknen. lin oförfalskad mbsikalisk känsla —1sädan som ofta Iefver hos folken -— san visserligen ej döma med klarhet, kan icke, säsom len lärde -musikkäsnaren, dissekera och analysera vad hon njuter; men kanske pjuter hon dexföre blott jä mycket mera af al enkel, musikalisk skönhet. Modet -vexlar, men den äkta skönheten är öovahsklig ma äfren tuienärig, välkommen öfverallt buru ofta son koramer och blir lika litet urmodig som nägonsin len årligen återkommande vären med sin svällande srönska, sin färgprakt, sin fågelsång och, sitt blomloft... Det är sannt att allmänhetens smak -mängentädes blifvit boriskämd och öfverretad; det är sannt tt charlataneri i musik som i annat ofta lyckas göra vad -verlden kallar lycka; det är sannt att ett af Zuropas minst musikaliska folk — Belgierna — proucera ej -blott utmärkta fabriksmachiner utan äfven an räkna virtuoser bland sina mest inbringande exortvaror; det är sant att stundom musikaliska viruoser vinna beuädran samt med framgång göra i ausik; men lika sannt är också att det verkligen köna, i musik som i annat, öfverallt Enart gör sig. ällande äfven i trots. af en förskämd smak, cch om iven så ej vore, borde den äkts koastnären ick lömma att han iecte undfätt gudaguistan blott fö it dermed tända eiden under potatesgrytan. TVENNE SMER ke Li ; Svenska Jernhandieringen och Handbis--Å traktaten med Frankri i joe