Aftonbladet – 27 januari 1853, sida 2

ringessan svarade småleende: vär ni riktigt äker på det?, Detta tecken till att man nom de officiella kretsarne i Paris icke är vil underrättad om gakerna har väckt sensation. ag har berättelsen från säker källa. I ett bref från Paris har jag bland annat rhållit följande detaljer rörande erkännandet, om till vissa delar bekräfta, till andra vederägga tidningarnes uppgifter: Ni vet utan tvifvel hvad som passerat i råga om erkännandet, Kejsaren var mycket uppretad och ville icke mottaga skrifvelserna. Ir Kisselef ärnade resa och hrr Hatzfeldt och Tibner rustade sig att följa honom. Kejsaen var envis i sin föresatts till dess engelska ministern lord Cowley förklarade, att om ie nordiska makternas gändebud afreste hade nan pefallning att efter tre dagar följa deras exempel. ,Vi äro fulla af välvilja mot er, skall lorden ha sagt, liksom vi föröfrigt ercännt er, men England kan icke skilja sig från sina allierade af 1815. Då gaf man vika.a Min korrespoddent, som innehar en sådan ställning att han väl kan iakttaga hvad som passerar, tillfogar: ;Jag garanterar er sanninsen af allt deita. Brefvet innehåller ett par andra fakta som kunna intressera edra läsare: L5gg väl märke till hvad som passerar i Cherboarg; det är derifrån sor ett anfall mot England skulle kunna tänkas utgå. pBroschyren om Frankrikes gränser väcker ännu alltjemt mycket uppseende. Den har lifvit förbjuden i Piemont, Man säger att författaren varit inspirerad af hr Persigny, och allt helt och hållet är ett uttryck af Ludvig Napoleons ideer. Jag vill icke tala om hvad som passerar i Paris i icke officiella kretsar. Aldrig har man, till och med icke under Ludvig XV:s tid, sett dylika seder. (Detär en mycket moderat person som skrifver dessa rader.) Det är en oerhörd skandal som snart skall leda till katastrofer. De stora hofchargerna ha väckt mycken förtrytelse bland befolkningen. Jag såg kejsaren i går på boulevarden; intet burrarop hördes och endast få togo af sig hatten.s Jag bör tillägga att äfven i Tyskland har brochyren om gränserna väckt ett uppseende, som ännu fortfar. De demokratiska journalerna ha uttryckt sig derom med den häftigaste förbittring. Se Nationalzeitung, Urwählerzeitung, Norddeutsche Zeitung o. 8. v. Men det är tid att lemna Frankrike och tala om våra inre förhållanden. Vi ha ännu fullt att tänka på i anledning af den katolska fraktionen. Offentliggörandet af de ministeriella cirkulärerna af den 22 Maj och 16 Juli förlidet år har icke mycket gagnat katolikerna. De ultramontana bladen i alla länder hade anklagat regeringen för intolerans oeh åberopat dessa cirkulärer för att urskulda förföljelser mot protestanter i katolska länder. Univers har isynnerhet haft flera artiklar i detta ämne och hr de Montalembert har genast framställt katolicismen såsom svårligen förföljd i Preussen. Sedan dessa mycket omskrikna cirkulär nu blifvit publicerade, kan man döma om rättmätigheten af de protester som de framkallat. De inskränka sig till att påbjuda några för allmänna ordningen nödiga försigtighetemått i afseende på jesuitmissionerna i de trakter, der en öfvervägande protestantisk befolkning finnes, och att bestämma, det regeringens bifall erfordras, för att lemna naturalisation åt freramande jesuiter eller fremmande prester, som gjort sin uppfostran ijesuiterkollegier. Då jag kommit på detta ämne, så tillåt mig att meddela er en officiel erkebiskoplig skrifvelse, som jag fått se i Salzburger Kirchenblatt (i Österrike). :Då fall förekomma, i hvilka enligt katolska kyrkans dogmer begrafningen i en katolsk kyrkogård bör vara förbjuden, har kyrkostyrelsen ansett lämpligt erinra pastorerna derom att de i dylika fall böra öfverlemna åt de civila auktoriteterna omsorgen att söka en begrafningsplats utom kyrkogården och sjelfva helt och hållet draga gig tillbaka, emedan begrafningen af sådana lik icke har något att göra med den presterliga själavården. Hvad tycker ni om dylika prof på evangellisk fördragsamhet från deras sida, som oupphörligt slunga beskyllningen för intolerans mot Ide tyska protestanterna? Dessa förhållanden ha inverkat på de deputerade i andra kammaren, der den katolIska motionen om ett andragande till regerinIgen rörande återkallandet af dessa cirkulärer lvar nära att blifva antagen. Den kommittå, som skulle deröfver afgifva betänkande, var -låtminstone icke fiendtligt stämd mot densamIma. Högern och venstra centern föreslogo latt öfvergå till dagordningen. Hvad venstern langår, så spelar den ett fint spel. En del af -Idesg ledamöter votera för motionen, åberopande samvetsfriheten och begära samma rät-Itigheter för dissenters att lära och utbreda sin tro, som katolikerna sistlidet år, då verkliga förföljelser mot dissenters ifrågakommo, så ifrigt bestridde. Men då venstern sålunda understödjer katolikerna, vet den väl att motionen vid motståndet från högern och venstra centern icke skall gå igenom. Den hoppas utan uppoffring vinna den katolska fraktionens understöd i konstitutionsfrågorna. Man -Ibör likväl ihågkomma, att det här endast är fråga om en del af venstern. Man försäkrade mig nyligen att de verkliga liberala skulle tvotera annorlunda. . Hvad revisionsfrågan angår, så har den visst 3 icke skridit så framåt som regeringen hoppats, -I första kammaren har förslaget om kamma, rens sammankommande blott hvartannat år och . valperiodens utsträckning till 6 år genomgått —A srrhrsetpoeved RRENO RO r . . mo -. mdr ke I EP Vv EE WW