Aftonbladet – 27 januari 1853, sida 2

— Ä -ÄÅ-— Ö-—————--—-—-—— MM JM eller mulen himmel inverkar på inbillningen. Jag började finna mina glada fantasier högst dåraktiga. Jag var nu tillbaka i verkligheten, och fann, hur oändligt mycket rimligare min första fruktan var. Kunde jag blott rädda flickan ifrån den gemena karlen, som jag ansåg för hennes onda genius! Men utöfver dåraktiga drömmar sträckte sig ej min förmåga. Kanske, på samma ställe der jag först såg henne, olycklig men oskyldig, skulle jag om några år möta henne eländig, föraktad och föraktlig. Och jag nalkades just nu till detta ställe. Då mötte mig en liten likkista, buren af sex unga gossar, och mannen med banditfysionomien följde efter kistan. En aning genomfor mig, och den bedrog ej, det var verkligen den lilla sångerskan som bars till grafven. Hurudan var min känsla i detta ögonblick? Jag hade ej trott, alt samma ögonblick skulle kunna omfatta djup saknad och den renaste glädje, och så var det dock. I mina drömmar om hennes framtida lycka hade jag glömt det bästa alternativet, men Gud hade ej glömt det. Jag hade behållit kransen i hand, utan att tänka derpå. Jag lade den på kistan, den var ju bunden för henne, och, jag skyndade hem. Och ännu ofta drömmer jag om henne, men nu fruktar jag ej Med, att drömmen bedrar mig. maa