Aftonbladet – 26 januari 1853, sida 3

stervändt och återtsgit — af egen fri vilja, ty icke en gång den strängaste domare under denna jernperiod skulle kunnat ålägga henne det, — återtagit den symbol om hvilken wi förtäljt en så sorglig berättelse. Aldrig mera lemnade den henneå bröst. Men under loppet af de mödogamma, minnesrika, och. sjelfuppoffrande år, hvilka, utgjorde det öfriga, af Hesters lefnad, upphörde skarlakansbokstafven att vara ett mål för verldens förakt och bitterhet och blef deremot en sinnebild af någon; ting som väckte sorg och fasa, men äfven vördnad. Och då Hester Prynne: icke egde någon sjelfvisk afeigt eller på något sätt eftersträfvade egen vinst och förnöjelse, så vände sig folket ialla bekymmer och bryderier till henne och anlitade henne om råd, såsom den hvilken. sjelf genomgått svåra sorger. .Isynnerhet gvinnor — med. det beständigt återkommande lidandet af en sårad, kränkt, förorättad; förvillad och syndig kärlek — eller med den sorgliga bördan af;ett icke bortgifvet hjerta, emedan ingen värderat det och ingen sökt det, — kommo i mängd till Hesters boning oeh frågade henne hvarföre de voro så olyekliga och hvad botemedel som fanns derför. Hester tröstade och rådde dem efter bästa förmåga; hon försäkrade dem äfven af egen fast öfvertygelse, att under någon lyckligare tidpunkt, då verlden blifvit mogen dertill, på himlens behagliga tid skulle en ny sanning uppenbaras, som skulle uppbygga hela förhällandet mellan man och qvinna på en för deras inbördes lycka sökrare grund. Under sitt tidigare lif hade väl Hester mången gång tänkt sig, det hon sjelf. kunde vara den dertill utsedda profetissan ,. men redan längesedan hade hon insett omöjligheten af att någon sändning af gudomlig, mystisk sanning kunde anförtros åt en qvinna, fläckad f synd, nedböjd af blygsel, eller till och