Aftonbladet – 25 januari 1853, sida 2

Disciplinär-reglementena, såväl de ,pater nellas som de andra bero af regeringens lag Istiftningsrätt. ;Tryckfrihetsförordningen är dei emot.en af konung och ständer stiftad grund lag. Om nu närnde endast af regeringsmak Iten beroende reglementen skulle ega någo gällande kraft i tryekfrihetsbrott, så får ju re geringen ett vidt fält öppnadt för sig att ge nom :det mest vidsträckta godtycke ingrip emot tryckfrihetens begagnande, blott unde annan benämning. Ått hr civis academicu ehagar kalla Rosenschölds förseelser icke fö missbruk af tryckfrihet, ehuru de framträdt dagen genom tryckpressen, utan för öfverträ delser af sedelagen, förändrar ingenting i sjelf va saken, utan är blott en namnförvexling dock af sådan beskaffenhet, att den uppenbar strider emot tryckfrihetsförordningen. I denna fråga hålla vi oss blott till det for mella. Om Rosenschölds skriftställeri fö pressen vore än aldrig så brottsligt eller skad ligt, så anse vi. det böra straffas enligt tryck frihetslagen och icke efter några andra lagar Kan det ej straffas enligt tryckfrihetslagen, si drabbag det endast af allmänna opinionen Blir ban dömd efter tryckfrihetslagen, så ege den akademiska myndigheten att sedermeri se till hvad verkan en sådan dom må ega pi hans akademiska medborgarrätt, men ej förr — Uti sista n:r af Winterbladet förekom mer en uppsats, hvari yttras: följande: Hvilken är hufvud-källan till svenska folkets van ligaste brott i denna stund? Vi behöfva icke uttal: ordet; det ligger genast tillreds för hvars och en: tanke. Det är, så vidt åtminstone fräga är om dei fattiga, arbetande klassen, den samma källan, de; all glädje och tröst sökes, der alla sorger och på samma päng all tanke dränkes. Hvad är grunder för svenska landtmanna-industrien? — Bränvin. — Hvad themat för politiken i riks-församlingen? — Bränvin, — Hvad driffjädren till och belöningen fö svenska folkets ansträngningar ? — Bränvin. — Hvad dess tanke om dagen och dess dröm om natten? — Bränvin. — Hvad upphofvet till och inseglet på all vänskap? — Bränvin. — Hvad kryddan på alla nöjen? — Bränvin. Den förfärliga listan kunde blifva ändelös. Summan är, att likasom bränvinet har ersatt alla känslor och drifter och nöjen, så synes det äfven hafva absorberat alla anledningar till brott. Om ett brott icke omedelbart sker i fyllan och af fylla; så kan man dock, nie gånger bland tie, vara öfvertygad, att motivet legat i förhällanden, dem fyllan föranledt. Man behöfver blott läsa polis-ransakningarna i Stockholm, eller titta in på fattig-barackerna eller Längholmen. Det förfärliga är, att det låter icke stort bättre från landsorterna. Vi skulle tro, att ingen stad, — och intet land heller — kan framvisa ett fullständigare prakt-exemplar df fylleriets verk och gerningar, än hvad för nägra dagar sedan berättades från en landsort öm en man, som i fyllan formligen tröskade ihjel sin äfven blixt-fulla hustru, hvarpå han lade sig att sofva och väcktes först af barnens skrik vid den sönderslagna modrens lik. Den råhet oeh slöhet, som då uppenbarade sig hos honom, äro sannerligen förfärliga; barnens rop: Far, ni har slagit ibjäl mor, väckte ingen förväning eller förskräckelse hos honom, utan han svarade helt lugnt: hon brukar icke dö,. Vi påminna oss icke hafva sett nägot, som så isat oss med fasa, allt sedan den der läsaren i Norrland, som äfvenledes :-begätt mord å sin hustru, svarade på frägan, om han icke -ängrade sitt brott: nej, det skedde i köttet; och-för det har Christus: lidit. Svenska folket har två ypperliga tröster för den brottslige,: bränvinet och det råa, till sin fulla konseqvens drifna läseriet. ) Är då svenska nationen dömd att allt djupare och djupare sjunka i bränvins-pölen ? Finnes ingen räddning ? Nej, ingen, om man nemligen icke en gäng beslutar sig att på allvar gripa saken an; men dertill fordras att ändtligen förmå sig att öfvergifva nägra inrotade föreställningar om behof och intressen, som skola vara så vigtiga, ja heliga, att nationens andliga och timliga väl mäste vika derför. Den svenska bränvins-lagstiftningen är ett missfoster och måste med roten uppryckas. Mä man begripa, att det ej vidare förslår att gräla, vore det än i tolf mänader, om panne-rymd och mäsk-värmare och graderad skala och alla de kardinalpunkter, hvari våra statsekonomiske riksdags-kämpar äro så slängde, att ingen annan nation kan uppvisa deras vederlikar. Må man en gäng vara barmhertig mot det arma svenska folket och väga begripa, att spanmälens förädling, och sjelfva dranken äro dock af något underordnad vigt emot den frågan, om ett helt folk skall eller icke skall ohjelpligen förfåas, försvagas, utarmas — försjunka i lättja, liknöjdhet och brott — förlora den kroppsoch själs-spänstighet, hvarmed det förr förstod att kämpa emot ett härdt klimat och aftvinga det vilkoren för ett rätt trefligt lif — nedflyttas från en ganska vacker rang bland nationerna till rangen af ett försupet och lumpet slägte, föraktadt af alla andra. Derhän är det, Gudi lof, icke ännu kommet; men ärlig eller kortsynt måste man vara, för att icke erkänna, att dität går det dock med stora steg. VMätte ändtligen en gäng svenska folket utse ombud, om hafva en smula medlidande med detta samma olk ! ) Vi veta allt för väl, att icke allt läseri är så vansinnigt; men flera af sekterna hylla satisfaktionsoch helighets-lärorna till den höjd, att de verkligen äro oförenliga med menskligt samhälle. — —— — Ett förberedande möte för den nya hypoeksföreningen i Skåne har nyligen varit hålet i Helsingborg, hvarom Öresundsposten neddelar följande: Mötet var ganska talrikt besökt af säväl possessioater som allmoge. Diskussionen leddes af ryttm. ornerhjelm, hvilken som förman icke blott med säreles lätthet lade sina ord, utan äfven ädagalade ycken förtrogenhet med: ämnet i fråga. De närvaande tycktes nästan utan undantag vara eniga ihufudsaken, nemligen om fördelarna af en hypoteksörening, der äfven den mindre jordegaren kunde inna inträde och erhålla förlagslän på billigare vilor än hittills. Också förenade man sig genast om edsättande af en förberedande kommittå, i hvilken avaldes såsom ord. ledamöter: öfverjägm. Sjökrona; yttm. Tornerbjelm, grefve de la Gardie samt förre iksdagsmannen Per Pålsson i Sonestorp, samt till uppleanter: öfversten grefve Essen, kantor Rosenerg, prosten Carlström i Ottarp samt förre riksdags-!