Aftonbladet – 21 januari 1853, sida 2

Duellsmålet emellan ingeniören Hogner och landimäterisekreteraron Sandström. Inför rådstufvurittens 6:te afdelning fortgår undersökning i nämnde mål, och då detsamma icke saknar sitt intresse, intaga vi den i saken ingifna stämningsansökning, som är det märkligaste som i målet hittills förelupit, jemte en kort redogörelse för hvad som för öfrigt deri förekommit. Hr Hogners stämningsansökning är af följande lydelse : Till välloflige rådhusrätten i Stockhelm! Den 29 sistl. Maj, kl. omkring 12 på dagen, inkom hr landtmäterisekreterarea Carl Eric Sandström i det rum uti kongl. generallandtmäterikontorets hus, som är mig till embetslokal anvisadt, och, under det jag var med mina embetsgöromäl sysselsatt, öfverföll mig med otidigheter på sätt det närmare synes af följande berättelse, — vid hvilkens uppställning jag mäst begagna dialogens form, för att kunna tidsoch sanningsenligt uppgifva allt hvad sig tilldrog: Sandström: (omedelbart till mig) Äringeniörn ännu utgifvare af Tidskrift för Landtmätare ? Hogner : Ja. Sandström: (i hotande ton) Det är då oförskämdt, att herro vägar visa sig inom dessa dörrar och bland kamrater; men man kan ej vänta annat af en person, som är renonce på heder. Hogner: Ar det mig som hr landtmäterisekreteraren tilltalar på ett sädant sätt? S. Ja! häll till godo. H. Jag får då bedja hr landtmäterisekreteraren hälla inne med alla skymfliga uttryck och erinra sig, att det är på mitt embetsrum jag öfverfalles. S. Vet att jag är er förman! Jag eger rättighet att tilltala er hvar, enär och på hvad sätt mig synes lämpligast. ZH. Ar det förmannen, som så talar? — Jag beder hr sekreteraren vara god och tala i en mera hofsam ton, om jag skall svara, samt erinrar derjemte: att jag är försedd med kongl. fullmakt. S. Huru kommer det sig, att i tidskriften intagits underrättelse derom, att Kongl. Maj:t afgjort Schultzs besvär, utan redogörelse för resultatet? H. Ehuru jag ej behöfde nu svara på denna fräga, vill jag dock upplysa orsaken hafva varit, att, då de af hr sekreterarea utlänade kongl. bref äterfordrades innan alla hunnit genomgäs, sä mäste ifrägavarande underrättelse hemtas frän kontorets diarium, hvilket ock skett ordagrant. Redaktionen ansäg detta tillräckligt, emedan dess läsare derigenom fick veta dagen, dä frågan blef afgjord, hvadan en hvar som derför intresserar sig lätt kan få reda pä utslagets Vet SPONIESANERS AN ANS SUVSK RADER RE ROTE ÖV TSAREN