Aftonbladet – 20 januari 1853, sida 1

teri eller ett gyckel med maktens s. k. innehafvare, för hvilket en sjelfständig man borde blygas att gifea sig till pris.s. c. c. l Det kan man kalla ord och inga visor ät drottning Victoria, åt kung Leopold af Belgien, åt konungen af Holland vår konungafamiljs frände, åt konungen af Danmerk vår granne, åt konung Victor-Emanuel af Sardinien, ät drottningarne af Portugal och Spanien. Anställa ej nu alla dessx statekupper för att, enligt Sv. T. ybefria sig från den konstitutionelia tvångströjans, så bevisar det väl att de icke hafva någon hederskänsla, att de ej bafva finkänslighet nog att blygas inför det fy-skam, som tillropas dem af Svenska Tidningen. Man erfar vidare att i parlamentariskt styrda stater är det icke blott egendomen utan äfven lifvet som äfventyras genoni partivexlingarne, då den representativa: författningen skyddar båda, såsom t. ex.i det representativa Frankrike varit händelsen med Orleanska egendomarna och alla de tusentals offren för Louis Napoleons statekupp. Dertill erfar man att den lugna utvecklingen, är förbehållen åt stater af den sednare ordningen, ty idemkunna de dugligaste män i sarnhället få inflytande på allmänna angelägenheter, icke blott såsom riksdagsmän, ntan äfven som regentens rådgifvare. Den representativa statsförfattningen medförer duglighetens upphöjelse; ingen under då att kripg svenska rädsbordet sitia snillen såsom Gripenstedt, Mörner, Reuterdahl och Palmstjerna, medan stympare såsom Aberdeen, Russell, Palmerston och Graham utöfva sitt skamliga förtryck mot trälinnan Victoria. Ingen under att Sverige är den lugna utvecklingens land, medan det i Amerika, i England, i Ho!land, Belgien och Piemont går alldeles uppåt vöäggarnes Det vet ju hvar och en. Här är således allting förträffligt, bara konungen får litet utvidgad makt i afseende på beskattningen. Vi skulle väl också en gång. säga ett ord om den ofta såsom för parlamentariska: styrelseformen så förnedrande anförda omstöndighetenv, att regenten i England vid ministerföräfidringar vanligen ombyter de förnämsta dignitärerna vid sitt hof. Detta är, säger mar, det mest fullständiga beviset påregentens nesliga beroende af partierna. Ehuru vi. ej anse denna sak ovillkorligt väsentlig för den parlamentariska styrelsen, anse vi dock feden ganska god. Regenten slipper genom! detta föröfrigt frivilliga ombyte att från sin dagliga omgifning höra det eviga tutande i hans öron om det herrskande partiets misstag och felsteg, hv :rigenom: det. för tillfället. undanträngda: partiet sällan underlåter att hos movarken: söka underminera sina politiska rivalers anseetide. Det kunde måhända, äfven i s. k. representativa stater ej skada, om regenten litet oftare finge höra andra omdömen än den dagliga: omgifningens. Måhända. bar mer än em furste af sin stereotypiska hofcliques ideliga kältande om ytligheten hos oppositioren och folkets män, blifvit afskrämd från att fortgå på den framåtskridandets bana, hvilken egna öfvertygelser ledt honom att beträda och folkets uppriktiga bifall skulle hafva uppmuntrat honom att fortsätta. Men så får han dag ut och dag in höra så mycken klagolåt öfver folkets och dess. vänners ondska, att han alldeles förlorar modet och börjar betrakta, reformerna såsom omstörtningar: och deras förfäktare sågom sina egna och samhällets fiender. Man beskyller 0s8 också för okunnighet om allt hvad i Sverige förut blifvit predikadt mot det parlamentariska styrelsesättet af ,Svenska Minervas och sTiden. Vi äro.ej. så ovetande om dessa konsorters arbeten .i: den riktningen, ehuru naturligtvis våra konservativa statsmän känna den saken ännu bättre. Vi hafva också icke påstått att man ej förät i Sverige motarbetat parlamentarismen; men hvad vi sagt, att nemligen enväldets gynnare velat inrymma en plats åt den-sg. k. representativa författningen inom den Konstitutionalism, hvilken den närvarande odlingen ej mera kan umbära, och i detta ändamål uppdragit dön imaginära skiljelinien. mellan representativa och parlamentariska former för att få kasta öfver bord allt hvad konstitution heter, är något som Vi icke ämna tåga tillbaka. NN — Regeringen har under den 8innevarande nänad funnit godt tilläta, att till godtgörande af tjentebiträde åt landssekreteraren i Stockholms län, jamäl för det nu ingängna året, ett belopp af 400 rår