Aftonbladet – 20 januari 1853, sida 1

on KOCH, Agent, — AF 6 Stadssmedjegatan. sationsförslag som helst, dem ministeren en gång, när den anser tiden vara inne, kan behaga förelägga densammå. Folkethingets majoritet bestridde derföre icke saken uti dess realitet, utan önskade densamma uppskjuten tills riksdagen erhållit kännedom om den för längesedan bebådade helstatsförfattningen och sålunda erhållit någon reda på Holsteins verkliga ställning inom monarkien. Förslaget var för öfrigt så oklart, att det var nästan omöjligt att sluta till hvarthän man genom detsamma skulle komma, hvarken i finansielt hänseende eller i fråga om den definitiva tull gränsen. Genom antagande af detta förslag skulle riksdagen åt en ministår, för hvilken den hyser så ringa förtroende, öfverlåtit makt att utan vidare omständigheter införlifva Danmark med Tyskland, till en början i kommercielt hänseende. Ty då regeringen i Holstein ännu är absolutistisk, skulle den sedermera, riksdagen ohördan, väl kunna för Hol stein ingå i tyska tullföreningar och sålunda helt enkelt flytta tullgränsen från Elben t. ex. till Donau. På ett sådant Danmarks successiva indragande under Tyskland utgår i det hela det 8. k. helstats-sträfvande, som omfattas af ett litet tysksinnadt adelsoch byråkratparti i förenipg med åtskilliga bondevänner, ehuru denna: afsigt hälles i bakgrunden och till en del äfven icke är fullt medveten. Att för närvarande upptaga Holstein i en verklig helstatstörbindelse med Danmark är både logiskt och juridiskt omöjligt, så länge tyska förbunt det existerar i dess närvarande form. Finansministern grefve Sponneck försäkrade visserligen under debatterna i tullfrågan högtidlit gen, att Holstein: icke lyder under någon annan: statshöghet än dansk; men ministeren lär rer samtidigt med fölketbingets upplösning erhållit en handgriplig påminnelse om motsatsen, då en order ankommit från förbundsdagen i Frankfurt, enligt hvilken hela den stående förbundsarmåen skall ökas med 50,000 man och Holsteins kontingent: sålunda i proportion: derefter. Då genom ministerens visa förfogande ingen holsteinsk kontingent numera finnes, erhåller sålunda den danska. armeen och dess styrelse direkta order från en främmande statsmakt. De danska. liberala bladen taga folkethingets. upplösning helt lugnt och kallt, såsom vore det i ett land med gamla konstitutionella inrättningar och vanor. De medgifva att ministeren handlat fullkomligt rätt och grundlagsenligt, så snart den icke sjelf ville resignera. Majoritetens ledamöter ha hällitett par enskilda möten för affattande af en förklaring till deras va!män. Vi förmoda att ministerens allt tydligare framträdande karakter, dess beteende i arfföljdsfrågan, åtskilliga speciella rag såsom marinministern Billes yttrande på riksdagen att officerarne endast äro viljelösa redskap,, krigsministern Hansens försök att skrämma de officerare, som äro ledamöter af folkethinget, Rosenörns afsättning och åtalet mot Wegener skola i förening med den sista stora kraftåtgärden hos alla klasser framkalla en motståndskraft, som yttrar sig vid de nya örestående valen och skapar en folkethingsNiajoritet som kan visa en ännu fastare hällning och med ännu större bestämdhet förfäkta le nationella och liberala principerna. msn — I dagens nummer af Svenska Tidningen slutas: en i går börjad artikel om skil1aden mellan repregentativ och parlamentarisk regering, med att i elfva jemförelsepunkter visa den förras förträflighet och den sednares vbsoluta fördömlighet. Vi få deraf lära mycket gammalt som vi rört förut, men äfven åtskilligt nytt. Utrymnet nekar oss dock att af detta nya intaga ner än en liten del. Så t. ex. lära vi att len parlamentariska styrelsen i England, som 1yss var maktens kastning mellan två aristoratiska partier, Whigar och Tories, nu är iktydig med: folkets envälde. Vidare få vi feta att Sverige hade en parlamentarisk regeing under Olof Skötkonung, då män hittills allmänhet antagit att det gamla odalmannaväldet utöfvades af primärförsamlingarne; yterligare att i parlamentariska stater är regenen en träl, som wnder maktens namn och lang har den förödmjukelsen att nödgas stad-, ästa, underskrifva och verkställa äfven det soms an anser för orätt och skadligt, att shan fårle ära namn för beslutet, fast hela verlden vetj tt det är hans underlydande, hans rådgifvare om fattat det, och att detta är ett skrym-! Rett öREERRUSERRRIRTN AT 1 s i 1 Il i nv menniskanh hade una stTtto vn I mn d