Aftonbladet – 17 januari 1853, sida 3

der dagliga buketten, och då han inträdde i logen var Adeline så tankspridd att han ej förmådde väcka henne urbenhes drömmeriet. Vid Hebreernas8 skakatfide och impösanta bön, försjönk hon i ett slags dvala och själen tycktes helt och hållet frånvarande. Vår man insåg att den unga flickan glömde det ställe der hon befann sig, eller rättare, der hon satt på exposition, ty iförbigående sagdt, kan man påstå att då ett fruntimmer befinner sig på operan, hon sitter på exposition eller såsom en modell framför artisten, och med samma uppmärksåmhet på sin hållning som då man låter måla sitt porträtt. Adelines vanliga stolta och plastiska hållning hade, söm sagdt är, försvunnit, och nedlutad, med hängande armar, satt hon med teaterkikaren nedbalkad på klädningen, buketten fastnad på fransarna af schärpet och hufvudet hvilande mot bröstet. Hvad kan väl en ung musikalisk och känslig flicka tänka på, då hon befinner sig på operan och lyssnar till en stor mästares kompositioner? Jo, utan tvifvel är det den gudomliga melodien som genomtränger hennes själ; eller också öfvermannas hot måhända af den rörelse den sköna musiken hos henne väcker, och hvilken genombäfvar och liksom förflyttar henne till serafernas konserter. Så tänkte åtminstone vår man, men plötsligt, och just då vokaloch instrumental-musikens tonmassor förehade sig uti ett döfvande forte, og den unga flickan till och frågar: — Hur högt steg i dag kursen på Muzaia-aktierna? Hennes far besvarade frågan; älskaren deremot flydde liksom öfvergjuten af en kall dusch och tog dagen derpå ut pass för att resa till Neapel. Jag betviflar dock mycket att detta skedde för att der i den blonda Adelines namn taga notis om de möjliga premierna vid entreprisen med Fucino-sjön. I sammanhang härmed kan man göra den naturliga frågan: hvar taga väl somliga fruntimmer medlen till de dåraktiga utgifterna för deras toilett, om ej i Ihoppalngen om en tillfällig vinst? Man diskonterar denna . vinst hos -sin juvelerare, sin sömmerska, sin modehandlerska; räkningarne stiga oerhördt och presenteras en vacker dag. Nu har man några politiska relationer inom societeten; man söker att genom dem skaffa sig nägra underrättelser, dem karlarnes ridderlighet ej kan vägra det täcka könet. Sedan meddelar man sin agent hvad man iuhemtat, och-dennespelar då på börsen för fruns räkning. Vinner hon, så betalar hon sina kreditorer; förlorar hon deremot, så nödgas hon anförtro sin man det förfärliga förhållandet, och hvad föl-1 jer häraf annat än tårar, snyftningar, en stor huslig scen, och finalen af alltsammans blir den att mannen måste betala. En förnuftig och älskvärd äkta man, som har emellan trettio och femtiotusen livres inkomst, anslår vanligen åt sin fru tre till femtusen francs till hennes toilett. Men genom hvilket arithmetiskt eller ekonomiskt problem kommer då fru N. N. derhän ätt på en gång på armar, bröst och hufvud bära smycken, af hvilka hvart och ett serskildt är värdt den summa hvartill hela hennes årsbudget uppgår? Grannlagenheten hindrar oss ått vidare uppehålla oss vid en fråga, den vi helt okonstladt och blott i förbigående framkasta. Man påstår att de fruar, hvilka ej spekulera med aktier i jernvägar och kanaler, uppsätta sina hushållsräkningar på så sätt att de klingande frankstyckena stanna i deras egna vackra händer, medan deremot endast kopparslantar slamra i kokerskans röda näfve, eller med andra ord skrifva x för u och sjul för tu. Emellertid skall herrn betala månadsutgifterna för hushållet, och om han dervid anmärker att det går för mycket smör åt, så kommer det deraf att han ej riktigt vet hvad tyget moire antigue i hans hustrus klädningar kostar alnen. Mången känner historien om frun, som sedan hon inbil-: lat sin man att hennes juveler voro oäkta,!! en dag såg den kära maken, som var en ha l: tare af strasser och teaterglitter, kasta alltsammans ut genom fönstret, och i stället: skänka henne ett turkos-garnityr, en present! som han ansåg öfverensstämmande med sinat! ilgångar. En annan fru, som egt äkta dia-: manter, hade sålt dessa och köpt sig oäkta,!! för att kunna tillfredsställa sih smak för spet-: sar och bagateller. Då hennes man, som ej! 4 l j nade minsta aning härom, en gång råkade i penningeförlögenhet och utan hustruns vetskap ville hypotisera hennes nipper, behandlades han som bedragare och kastades i fängelse. li Det fordrades ingenting mindre än drottning : Marie Amålies bemedling för att bilägga och) iedtysta denna affär. På detta ämne har man lt sedermera byggt en dram l i Höraf synes sttäfven fruntimmer blanda sig ! spekulationer, hvarmed, tyvärr, redan alltför! nånga karlar sysselsätta sig. Bland dem hörjv nan talas om skickliga konstnärer, hvilka, !! anstuckne af denna agio-morbus, fått sigii senska eftertryckliga näsbrännor. Så hade . X. CN ung artist, en man med lika myccen hederskänsla som talent, förlorat en så insenlig summa, att han bokstafligen ej visstej. iz någon råd. : ; Sannt är att talenten betalar sig, och att ti-!4 len inbringar penningar, synnerligast för en if :e:son hvars arbeten äro eftersökta. Menis wura var det möjligt för honom att arbeta, lä han öfver sitt-hufvud visste sväfva ett Danokles-svärd som kallas utmätning, ty börsen len lemnar ingen kredit. . Utmätning, förtärliga ord! Men han hade örlorat och måste följaktligen betala, det fanns; j annat val. Likväl kunde man ej inom en! ller -par dagar sälja hans taflor på exekutifil pen avlar KRT AA RA NT RR RR SS RAR DR j I r l