Aftonbladet – 17 januari 1853, sida 2

ch anser skälet härtill vara att söka i regeä ingens lycka att städse, hafva varit hugnad h ned en opposition sutan talang, sakkännedom ch krafte Vi hafva hunnit vänja oss vid att je Svenska Tidningen bestrida sina motstån-dg are mom pressen icke blött dessa utan öf-q verhufvud alla de egenskaper som menniskor lt med sundt förnuft måste förutsättas ega, men it att Svenska Tidningen skulle skära hela oppositionen, både i fordna och närvarande tider, öfver en kam var något för glupskt. Detll synes å den sidan vara en afgjord saklt att hvar och en som vågar hysa något tvif-l vel om förträffligheten af de stationära sam-l: hällsåsigterna är en förvillad varelse. Eljestl: borde icke ens den mest förstockade konser-; vative kunna förneka bland aflidne oppositionsmän Schwerin, Geijer, Ödman, Anders Danielsson, och bland de lefvande Thomander, C. H. Ankarsvärd, Petr, Sahlström red många flera något litet af ofvannämnde egenskaper, som den ringaste af motpartiet utan tvifvel il. fullt mått anses besitta. I sammanhang härmed yttrar Svenska Tidningen någonting som tyder på att det skulle vara en särdeles nåd för oppositionstidningarne att genom regeringens omsorg och under postverkets vård få sitt klander spridt till rikets alla ändar. Denna nåd är emellertid ganska dyr och kostar t. ex. Aftonbladet årligen i stämpling omkring 14,000 rdr och i postarfvode öfver 9000 rdr bko, utom en bevillning, som uppgår til högre belopp än som tillsammans erlägges af de handlande i flera af rikets småstäder. een — Vi anse oss härmed böra rätta ett misstag som blifvit begånget uti en insänd och i n:r 12 af Aftonbladet intagen uppsats. Deri uppgifves nemligen att Sea hofrätt icke till pröfning upptagit dit fullföljda besvär i ett skuldfordringsmäl, emedan klaganden icke inom honom af hbofrätten förelagd tid inlemnat bevis att han med vederparten kommunicerat. besvärshandlingarne, oaktadt han företett vevis från konungens befhde i orten, att handiingarne blifvit för berörd kommunikation till nyssnämnde auktoritet ingifna och vederpartens förklaring skulle till bofrätten inkommit inom kommunikationstiden. Sedermera hafva vi emedlertid inhemtat att sä icke ärp förhållandet, emedan dels förklaringarne i det mål, hvarpå nämnde uppsats skulle hänsyfta, icke till hofrätten inkommit förr än 14 dagar efter den för kommunikationsbevisets inlemnande föreskrifna tid, dels det företedda beviset, om besvärsbandlingarnes aflemnande till konungens befallningshafvande, icke ens innehöll att sådant skett i och för kommunikation med vederparterne i målet. De faktiska omständigheterna öfverensstämma således ieke med den förut intagna uppsatsen som blifvit från en af redaktionen känd person insänd, och deruti gjorda anmärkningar emot hofrättens förfarande äre i följd deraf icke befogade. — — Hos consistorium academicum i Lund har ytterligare en votering förelupit rörande förläggaren af tidningen Fäderneslandet, magister N. R. Munck af Rosenschöld. Han hade nemligen begärt att få förklaring öfver beslutet om sin relegation, huruvida det skulle sättas i verkställighet, oaktadt han mot beslutet anförde besvär, och huruvida relegatioInen kunde innefatta hinder för Rosenschöld att få bo och vistas i staden Lund, der han egde boktryckeri, för hvilket han var påförd I beskattning. Häröfver har consistorium academicum, efIter föregången votering, den 28 December reI solverat: att konsistorium ansöge dess angäende Rosenschöld Iden 22 December afsagda beslut i fråga om tiden för detsammas verkställande innehålla så tydlig föreskrift, att nägon vidare förklaring af beslutet i denna del icke erfordrades. Beträffande äter den af Rosenschöld begärda upp: lysning huruvida relegationsstraftet innebure hinder lför honom att i Lund bo och vistas, funne konsisto. rium, i öfverensstämmelse med såväl grunderne för 1 kap. 8 i akademiens konstitutioner, som den vid universiteterna i dylika fall hittills följda praxis, et sädant hinder uti det ädömda relegationsstraftet inne fattas, hvadan det äläge Rosenschöld att inom der Juti ifrägaställda beslutet stadgade tid hafva universi , ) tetsstaden lemnat. Professorerne C. F. Naumann och Gellerstedt vor i fråga om den relegerades rättighet att få vistas Lund af den mening, att relegationen innefattade ; endast förlust af de akademiska rättigheterna, mer a latt dermed icke vore förenad nägon förförvisning t)från staden Lund, förutsatt att den dömde i öfrig hade laga skäl att sig derstådes uppehålla. Pro ytessor Chr. Naumann, som ej deltagit i pluralite , tens inom konsistorium beslut om Rosenschölds relega 1tion, deltog fördenskull icke heller i afgifvandet a den begärda förklaringen. Professor J. M. Agard! ,Jäfgaf följande yttrande: För min del anser ja: relegationsstraftet till en början böra tillämpas p sätt akademiens nu gällande konstitutioner i köp. . mom. 8 bestämma och säledes Rosenschöld, på sät y hittills alltid relegerade blifvit älagåt, tillhällas lemn; universitetsstaden för den tid nuvarande konstitutione nlega gällande kraft, eller till den 1 instundande Ja nuari. Men då de nya statuterna innehålla den för mildring i relegationsstraffets undergående, att de o tillätes den relegerade vistas i universitetsstaden, an a ser jag Rosenschöld ifrån och med nästa är (det n ingångna) hafva rätt att tillgodonjuta denna förmilc ring och sälunda ega rätt att i universitetsstaden si; uppehålla, så framt ej andra lagar än de för univer n sitetet gällande derföre lägga nägot hinder i vägen. -) Den 29 December öfverlemnades konsistorii beslu ,.om relegationen till stadsfiskal Åbergh i Lund för a verkställas ; men dä han för sädant ändamål den 3 jloch 31 December sökte Rosenschöld i hans boning j.jfanns denne sednare ej hemma. Den 30 December företrädde Rosenschöl r-hos magistraten i Lund samt inlemnade e It skrift, hvari han, under förmälan bland annat latt han såsom boktryckare icke ansåg sig st under konsistorii domsrätt och dessutom så som besuten adelsman egde rätt att vista -, hvarhelst han behagade, anhållit om magistra tens skydd mot öfvervåld, erbjudande sig a hl ställa borgen för sin person om så skulle nö j,ldigt aktas. Magistraten förklarade att de ansåg berörde skrift icke föranleda till någo magistratens åtgärd. Rogenschöld har hos hofrätten öfver Skån t och Blekinge öfverklagat konsistorii beslt odat okänt