Aftonbladet – 14 januari 1853, sida 2

ord. Det stora himlahvalfvet lyste liksom en erhördt stor lampkupa. Detuppenbarade med niddagssolens tydlighet de bekanta scenerna vå gatan, men äfven med den fasa, som ett yvanligt ljus alltid förlänar bekanta föremål. Trähusen med deras utbyggnader och egenlomliga gaflar; trapporna och trösklarne deritanför, omkring hvilka det tidiga gräset framsköt; trädgårdstäpporna med deras nyss uppkastade jord; hbjulspåren, föga fårade och till och. med på torget kantade med gräs å ömse sidor, — allt var synligt, men visade sig i en egen dager, som tycktes gifva alla denna verldens föremål en helt annan moralisk betydelse än de någonsin förut egt. Och der stod presten, med handen på bjertat, och Hester Prynne med den utsydda bokstafven glimmande på bröstet, och lilla Perla, sjelf en symbol och föreningslänk mellan dessa båda. De stodo i glansen af detta sällsamma, högtidliga sken, liksom det vore det Jjus som skall uppenbara alla hemligheter och den morgonens gryning, som skall förena alla, hvilka tillhöra hvarandra. Det låg trollkraft i lilla Perlas ögon; och Jå hon såg upp på presten, bar hennes ansigte detta skälmska leende, som ofta gaf åt hennes uttryck någonting så älfikt, Hon drog sin hand tillbaka ur Dimmesdales, och pekade med fingret öfver gatan, Men Dimmesdale knäppte båda händerna tillsamman öfver bröstet och riktade gina ögon uppåt himlen. (Forts. följer). — FE — Brsynneriuig Exproston. Vid ön Man strandade under den sednaste starka stormen cn enIsk brigg befraktad med krut och romm till Afrika. Af manskapet drunknade fem. När sjön blef lugnare gick en agent för ett försäkringssällskap med 31 arbetare till vraket för att berga. De hade iske varit länge ombord förr än en förskröcklig explosion följde, som vida omkrivg kändes säsom en jordbifning och spillrorna kringslungades ända till 6 engelska mil. Ingen blef öfrig, föratt berätta, huru olyckan hade uppkommit.