Aftonbladet – 14 januari 1853, sida 1

visat ett lifiigt deltagande för den Palmstjernska ministeren och som hittills användt all sin förmåga för ait nedsätta Englands fria statsförfattning och det parlamentariska statsskicket i allmänhet. Hvad kunna sådana framställningar under dylika förhållanden betyda? Har någon större förändriog föregått inom de konservativa statsmännens tänkesätt här i landet? Vilja de omfatta reformernas gak och sluta sig till deras vänner, för att be:ordra folkets lycka? Vi hefva ej förmärkt ringaste tecken till någon sådan förändring, och vi anse oss hafva de mest grundade skäl att betvifla det den kommer att inträffa. Men hvad innebära då fraserna om uppbörande af partitvisterna, m. m., om icke att de liberala, eller de som bittills sträfvat för förbättringen af vårt samhällsskick, våra lagar, vårt beskattningssyetem, vårt handelssystem, 0. 8. V., skola jemka så med sig att de kunna arbeta endrägteliga tillsammans med herrar Palmstjerna C:ie på att bibehålla alltsammans i gitt gamla odugliga tillstånd, eller om möjligt reformera ställningen så att den bir alltmera antik än hvad den för närvarande är? Är det väl på sådan grund som den ryktbara koalitionen inom den nya engelska ministeren uppstått? Eiler hafva i sjelfva verket partistriderna med densamma upphört? När Derbyska ministeren afträdde, intogo dess medlemmar ju genast sin plats på oppositionens bänkar. Något slut på de gamla parlamentariska striderna mellan dem som arbeta för och emot reformernas sak synes icke heller till och kommer säkerligen icke i fråga. Om Aberdeenska ministeren, såsom man har anledning att hoppas, arbetar för utvidgning af de politiska rättigheterna och för hemlig omröstning vid parlamentsvalen, för reformer i kyrkans förhållande till staten, undervisningsväsendet, lagarne m. fl. stora samhällsangelägenheter, så är det ganska säkert att ministeren kommer att röna en högst allvarsam och kanske bitter opposition från dem som till hvad pris som helst vilja försvara sina bestående intressen, hvilket parti för ingen del sträckt gevär, utan nu förflyttadt utom ministeren rustar sig att fortsätta den kamp, som det under en kort tid försökt utföra från ministerbänkarne. Den stora bitterhet och hätskhet, hvarmed det Derbyska partiets organer inom engelska pressen helsat den nya ministeren, visar också tillräckligt, att partitvisterna icke slutat. Det är den hos större delen af engelska folket nu rådande starka opinionen för liberala reformer, som förmått de särskilda fraktionerna bland landets liberala politiska personer att, utan afseende på förutvarande meningsskiljaktigheter, sluta sig tillsammans, och med dem ha äfven förenat sig statsmän som tillförene tillhört tories; men denna sednare förening har icke skett emedan de liberale antagit de bland tories herrskande åsigter, utan tvärtom af den orsak att dessa fordna tories slutit sig till reformernas sak, på samma sätt som sir Robert Peel omfattade den, ehuru han varit en tory. Någon kompromiss emellan de två stora motsatta politiska lägren, det konservativa och det liberala, har gåledes icke egt rum, men de olika fraktionerna inom det sednare hafva slutit sig tillhopa för att med gemensamma krafter besegra det förra, och en upplyst opinion har med dem sammanfört äfven några sådana personer, som fordom stått på den konservativa sidan, men nu der betraktas såsom affällingar. Derföre om man af denna händelse vill göra någon tillämpning på våra förhållanden, så kan det icke blifva den, att våra liberala skulle, till likhet med hvad är Gripenstedt gjort, afstå från sina förra åsigter för att förena sig med hrr Palmstjerna, Reuterdahi, Mörner, Sparre, von Hohenhausen, m. fl., och i sällskap med dem hindra eller grundligen förfuska alla de här i landet sedan lång tid tillbaka af folket fordrade reformerna, utan deremot en sådan tillämpning, att alla de olika afdelningarne inom vårt liberala parti, bland borgare och bönder, prester och adel samt öfriga samhällsklasser borde bortlägga sina ofta för det allmänna bästa hindersamma meningsskiljaktigheter, för att med förenade krafter förjaga våra Derbyiter, hrr Palmstjerna å C:ie, ur ministeren, och sedermera med gemensam styrka söka att genomdrifva de efterlängtade reformerna. Om några af vårt gamla konservativa parti, såsom t. ex. hrr Hartmansdorff, Lagergren, eller andra, skulle få lust att sluta sig till en dylik koalition mellan våra liberala, hvilket vi högeligen betvifla, borde sådana affällingar naturligtvis emottagas med vänskapliga armar, så snart de uppriktigt afsvuro sina gamla förbindelser och ved rbörligen modifierade sina isigter. KAPPRSRETTISTT TINEELL ELER EARL SKATTERNA väcktes deraf, så ansågo de det, i villan af sin sömn, antingen härröra från någon förskräcklig dröm eller af hexornas larm, som