Aftonbladet – 14 januari 1853, sida 1

väcktes deraf, så ansågo de det, i villan af gin sömn, antingen härröra från någon förskräcklig dröm eller af hexornas larm, som på denna tid ofta hördes, då de med satan redo genom luften öfver städer eller ensamma boningar. När derföre allt förblef stilla och tyst, tog presten händerna från ansigtet och såg sig omkring. I ett fönster i guvernör Bellinghams hus, som var beläget på nägot afstånd derifrån vid sidan af en annan gata, blef han varse den gamla embetsmannen sjelf, i en lång hvit rock, med en hvit nattmössa på hufvudet och en lampa i handen. Han liknade en ande gom i otid blifvit väckt ur sin graf. Detta skri hade otvifvelaktigt uppskrämt honom. I ett annat fönster i samma hus syntes gamla mistress Hibbins, guvernörens syster, äfven med en lampa, hvilken till och med på så långt håll förrådde hennes vidriga och surmulna ansigte. Hon stack ut hufvudet genom fönstret och såg orolig uppåt. Utan allt tvifvel hade denna aktade trolifru också hört mr Dimmesdales utrop och höll det, med sina mångfaldiga oändliga gensvar, för ett larm af elaka andar och trollpackor, med hvilka hon var känd för att göra utflygter i skogen. Då den gamla damen upptäckte skenet af mr Bellinghams lampa släckte hon i hast sin egen och försvann. Kanhända for hon upp i skyarne, ty presten såg ingenting vidare af hennes rörelser. Guvernören drog sig äfven tillbaka från fönstret, gedan han, oaktadt största ansträngning, förgäfves försökt att upptäcka någonting i mörkret. Presten blef något lugnare. Men snart helsades ånyo hans ögon af ett litet glimmande ljus, hvilket, i början långt aflägset, närmade sig så småningom uppåt gatan. Detkastade en skymt af igenkänning än här på en påle, än der på ett trädgårdsstaket, än här på ett gallerfönster, än der på en pump med sitt fulla vattenämbar, och här åter på en hvälfd port af ekvirke, med jernklapp och en grof stock till tröskel. Den vördige mr Dimmesdale gaf akt på alla dessa obetydliga föremål, till och