Aftonbladet – 13 januari 1853, sida 2

— Man läser i den af hr magister J. van Damme, hvilken förlidet år var medarbetare i Svenska Tidningen, redigerade Malmö HanJelsoch Sjöfartstidning följande uppgifter, daterade redan den 2 Januari detta år: ,Enligt hvad vi från flere postkontor hört berättas, har tills dato (2 Jan.) Aftonbladets prenumerantantal ej uppgått till stort mer än hälften emot hvad det var vid samma tid förlidet är. Deremot sägas Svenska Tidningens utsigter vara särdeles gynnande; Folkets Röst blir mer och mer allmän här i provinsen, synnerligen bland allmogen, och må man om tidningens tendens hysa hvad äsigt som helst, så kan dock ej nekas att den i sitt slag är den bäst redigerade tidoing i Sverige.n För dem som intressera sig för Aftonbladets afsättning kan nämnas, att bladets preaumeration i landsorten är i dag fullt lika stor med hvad den var samma dag förlidet år, hvarvid likväl bör erinras, att samma dag förlidet år bade ingått en post mera, nercligen stora södra. Och då ej obetydliga tidnings-reqvisitioner ännu med hvarje post ingå från landsorten, synes deraf att Aftonbladets prenumeration är högre och ej lägre än hvad den var samma dag förlidet är. — Förslaget om försoning mellan de ;kämpande partierna, vidhålles af Götheborgs Handelstidning, som äfven fortfar i den åsigten att Konungens personliga ställning är en tjenlig utgångspunkt för den politiska diskussionen, emedan det är Konungen som efter sit! godtfinnande väljer sina minietrar och bestämmer det politiska systemet, i följd hvaraf han ej bör stå gömd bakom ministårens rygg. Månne det blir bättre om ministeren står bakom Konungens rygg, eller till och med bakom hans sjuksäng, hvilket väl äfven kunde komma i fråga, enär det förordade försoningsverket egentligen skulle baseras på sistnämnde grund? Att Konungens person är fri från ansvai och står utom de politiska striderna öfverensstämmer med vår grundlag samt i alla konstitutionella stater antagna principer. Härom lönar det icke mödan att tvista. Att vål bristfälliga representation, som till en stor de är beroende af regeringens inflytande, icke kan i allmänhet utöfva någon större inverkar på ministerens bildande, är visserligen en sanning; men så visar dock erfarenheten frår