Aftonbladet – 13 januari 1853, sida 2

ch dramatiska som på utomordentliga scenika effekter detta konstverk är, deticke desto nindre — i likhet med så många andra molerna operor — lemmar en tomhet efter sig ;enom den saknad af poesi, söm till en viss IS vidlåder detsamma såsom helt betrakadt. Då vi nu för någon tid taga afsked af denna opera, fordrar rättvisan att dervid icke allenast med lorford omnämna det vackra bemölande, som samtlige vid utförandet medversande artister här ådagalagt att på ett värdigt sätt fylla hvar och en sin plats, utan äfven utt särskildt erkänna det utmärkta sätt, hvarpå ma:ll Michal utfört Berthas parti. Detta utförande har vittnat om ett framåtgående hos denna sångerska icke blott i bravursång säväl som i det musikaliska uttryckets finare skiftningar, utan äfven i det dramatiska spelet, nvartill man icke kan annat än lyckönska både nenne sjelf och teaterdirektionen, särdeles vid den svenska scenens nuvarande brist på inhemska sångerskor af utmärktare förtjenst. Det bör anmärkas, att Profeten under de sednare representationerna undergått några förkortningar genom uteslutande af några mindre väsentliga stycken, att solen ännu tyckes v:ra lika skinande som vid den första representasionen, och att skridskoäkarne af båda könen under tiden småningom förvärfvat en säkrare hållning, så att de numera icke lätteligen slå kana, när de gifva sig ut på det hala. — Målet om krutexplosionen vid Loudden. Enligt af krigshofrätten i slutet af nästlidet år meddeladt beslut har kapten Erlin fått, i förmågo af 24 kap. 2 Byggningabalken, med sjelfsins vådaed betyga, att nämnde explosion ej af hans vangömo eller vållande skett, ifvensom att det krut och öfriga effekter som Erlin uppgifvit vid olyckshändelsen verkligen gått förlorade. Krigsfiskalen har derefter nyligen afgifvit sina slutpåståenden i målet, samt med afseende å hvad deri förekommit, icke funnit skäl att föra någon talan hvarken emot arklimästaren kapten Erlin eller emot hans kontrollant kapten Lundin för vållande till krutexplosionen eller de deraf förorsakade förluster. I afseende på kontrollanten kapten Lundin har deremot krigsfiskalen för öfrigt anmärkt, att kontrollanten, som varit förpligtad att inaehafva en nyckel till kruthusen och aldrig utan i sin närvaro tillåta deras öppnande, åsidosatt dessa åligganden, i det han städse lemnat sin nyckel i upphördsmannens vård och derigenom låtit på honom: bero att om kruthusens öppnande, utan kontrollanten derom lemnad underrättelse, förfoga; på grund hvara och ehuru någon skada eller förlust icke mi antagas genomnv kapten Lundins sålunda ådagalagda förhållande hafva följt, krigsfskaler fann den Lundin till last komna grofva våråslöshet och uppenbara försummelse af tydlig: föreskrifter icke kunna, jemlikt 2 kap. 13: Krigsartiklarne, försonas med mindre ansva än tre månaders äarrest å högvakt, hvartil krigsfiskalen yrkat att kapten Lundin måtte dömas. Re