Aftonbladet – 13 januari 1853, sida 2

an uppspåra i detta mörkrets och skuggors jag land. Om Rysslands inre förhållanden örljudes föga i den öfriga verlden, och de å saker som leta sig en väg dit behöfva åtainstone en längre tid för sin äfventyrliga ärd än att vi redan nu skulle förnummit n8sot om hvad som tilldragit sig under det förlutna året. Så vidt man vet har dock allt sått sin gamla gång. Genom förbättrade komaunikationer medelst storartade jernvägsföreag söker man befordra det materiella framtskridandet, det enda som är tillåtet i zarens mätliga välde. I den del af Rysslands staer som har vårt varmaste deltagande, vårt ordna systerland på andra sidan Bottniska iken, har det förgångna året betecknats af n synnerligen sorglig företeelse: vi mena den nskränkning i den offentliga undervisningen om skett vid universitetet i Helsingfors geom det absoluta uteslutandet af tankens veenskap. Flera andra åtgärder, utgående på itplånandet af den fosterländska och i allnärhet den högre odlingen hos våra fordna röder, kunna ej undgå att i våra bröst uppsaila de bittraste känslor, : I det yttre har man ej mycket försport Rysslands öppna uppträdande. Zaren har uitemellanät uppenbarat sig vid sina staters sydvestra gränser, och Preussens och Österrikes monarker hafva hastat att möta honom, )å hvars bajonetter de blicka såsom det trygsa räddningsankaret vid de stormar som kunna rota från deras egna folk, De trenne envåldsherrskarne ha sannolikt äfven vid sina nöten haft att rådslå om hvad deras gemensamina intressen kräfde i afseende på det nya sejsarevälde som rest sig i det vestra Eurooa. Hållande utan tvifvel Louis Napoleon räkning derför att han afslagit några hufvuden på demokratiens fruktade hydra, synas le emellertid hafva beslutat att tills vidare i stillhet fördraga denna wusurpation af legitimitetens heliga rätt. I de omintetblifna giftermålsförslagen mellan prinsessan Carola Wasa och fransmännens kejsare har man dock velat spåra zarens hand, och man förmodar att inflytande från detta håll föranledt den förlofning som plötsligen gjorde ett slut på den länge sväfvande frågan om denna förmälning af frisk usurpation och utlefvad legitimitet. Men vi ville tala om Rysslands öppna upp:rädande, och ha dock redan kommit in på dess hemliga stimplingar. Hvem kan väl också säga hvar gränsen ligger mellan dess baksluga politiks öppna handlingar och dess dolda ränker? Hvar månne spårar man icke dessa sednare? Man ser splittringen i Tyskland, man ser jäsningen bland de slaviska stammarne i det sydöstra Europa, man ger resningarne i Turkiets provinser, man ser krigets fackla tänd på dess gränser, inan ser sammansvärjningar och uppror i Persien, man ser engelsmännens ostindiska välde oroadt på sina nordvestliga gränser, och man ser slutgen i stater med urgammal frihet obskuranismen lömeskt tjenas. Man frågar, hvarifrån allt detta? Och man blickar stum och misstänksam in i den töckniga östern. Bergsfolken i Kaukasus hafva fortsatt sin beundransvärda kamp mot ryssarne. Öfver Petersburg prunkade segerbulletiner derifrån, på andra vägar dunkla rykten om ett af zarens härar nyligen lidet fruktansvärdt nederlag. Hvad är sannt häraf? Vi tillåta oss ej ens någon gissning derom. Vi nämnde Turkiet. Denna Asiens i vår verldsdel framskjutna förpost synes i detta ögonblick mer oroad än någonsin och jorden bäfvande under dess fot. I det inre sönderslitet af ränker och inkastadt i en fruktansvärd finanskris som hotar staten med ruin och all rörelse med död, ser det sig anfallet vid sina gränser af en handfull folk, som icke skulle kunna, icke skulle våga taga detta djerfva steg om den icke egde och päräknade stöd hos den fanatiserade befolkningen i Turkiets egna provinser, samt uti någon makt hvars intresse det är att landet mattas af inre och yttre strider. De finnas som tro att i detta ögonblick Turkiets öde är afgjordt mellan de mäktige i Europa och måhända redan den dag bestämd då halfmånen åter skall försvinna från den gamla Sofiakyrkan. Gå vi äonu längre söderut finna vi det gamla Greklands unga monarki alltjemt förete en bedröflig anblick af inre söndring och yttre svaghet. Uppresningar och röfverier, hvilka lagens makt är för svag att qväfva, ha hört till ordningen för dagen, och fremmande makter ha som vanligt slitits om inflytandet, ett förbållande som icke undgår att vidmakthålla den myckna moraliska uselhet som årtusendens förtryck och slafveri alstrat i det gamla Hellas, och som ej kunnat utplånas af frihetskrigets bjeltebragder. Landets monark har gjort resor i Tyskland för att ordna arfföljden då han sannolikt ej skall efterlemna några bröstarfvingar. Under allt detta har emellerltid landets materiella välmåga och i synnerIhet dess sjöfart befunnit sig i en oafbruten Itillväxt, hvilket ger anledning hoppas att hos nationen dock finnes en lifskraft som lofvar lbättre dagar, om eljest den stora politiken förIbehållit detta land någon framtid. Innan vi lemna de scener af våld och förtryck som Europa i så rikt mått företer, låtom osg kasta en blick på några stater der det luppenbarar pig i sin mest sorgliga och afskyvärda skepnad. Största delen af Italien sucIkar under det dubbla oket afinländskt tyranni loch utländskt soldatvälde, ett tyranni och ett i — i —— i ———— LL AA c— 5 I alltid hade betäckt det, till och med för lä