Aftonbladet – 11 januari 1853, sida 1

Sd civila chefer som skulle förses med den af de konservativa herrarne och deras vspendragarte så efterlängtade disciplinära arresteringsrätten, finna vi ocs böra meddela våra Jäsare dessa handlingar. De lemna dessutom en god handledning för bedömandet af olämpligheten af den de akademiska fäderna gifna disciplinärmakt, ej blott efter de gamla med Get nya årets ingång upphörda statuterna, utan äfven i den ännu ganska betydliga omfattning gom denna makt fått i de nya akademiska statuterna. Att herrar konsistoriales i Lund begagnat en dylik makt enligt de gamla statuterna några få dagar innan denna författning upphörde att vara gällande, synes också ganska anmärknvingsvärdt, men dock aldramest att vederbörande härvid gått till väga på ett så godtyckligt och lagstridigt sätt. I sistnämnde hänseende torde det göra tillfyllest att erinra derom, att om ru de fidningsuppsatser, för hvilka br Rosenschöld genom ett ge. k. disciplinärbeslut blifvit straffad med relegation för alltid skulle, på sätt akademiens rektor jemte flera konsistorii ledamöter lära petitionera, blifva i laga ordning enligt gällande tryckfrihetslag åtalade, så bör man väl alltid på förhand antaga såsom en möjlighet att ifrågakomna uppsatser kunna komma att af vederbörande jury förklaras oskyldiga, i hvilket fall icke derag tryckande itidningen och ännu mindre deras författande kan medföra något lagligt ansvar. I hvad förhållande skulle vid en sådan utgång af saken det fällande disciplinärbeslutet komma till det frikännande domstolsbeslutet ? Sannerligen, vi beklaga kortsyntheten hos den stora akademiska korporation som i förevarande sak så groft komprometterat sig. Att man velat tillämpa ett disciplinärreglemente för fall, der endast en speciel grundlag, såsom tryckfrihetsförordningen, kan gälla såsom lag, är dessutom karakteristiskt för vår tids myndigheter, som gerna ville ställa hela samhöillet under disciplinärs-reglementens godtycke. Det enda som kan anföras såsom någon slags anledning för denna akademiska förvillelse är, att de lagliga auktoriteterna, som dock nyligen drifvit Pettersson i landsflykt för de i hans tidning gjorda enfaldiga fraroställningar rörande Christi himmelsfärd, eljest i afseende på somliga andra förhållanden inom vissa delar af pressen äro af ett så tolerant hjertelag, att det stundom väcker harm bog allmänheten, och denna känsla kan då möjligtvis slutligen föranleda sådana utbrott som det man pu sett i Lund. Vi äro af den åsigt att det ej tillkommer den ena tidningen att uppträda såsom angifvare emot den andra, och vi yrka derföre icke heller på tryckfrihetsåtal mot pressens förseelser; men vi kunna ej undgå att i sammenhang härmed fästa vederbörandes uppmärksamhet på, att det ej undfaller allmänheten att så kallade skandalblad stondom röna en officiel godhet, som ej kan annat än framkalla den högsta förvåning. Således har man länge sett hurusom de emot ansvaringarne för den skandalösaste af alla rikets tidningar fällda många domstolsbeslut utomordentligt långsamt eller alldeles icke befordras till verkställighet. En sådan ansvaring, ehuru dömd till fängelse, kan med största lugn spatsera nära nog ända upp i öfverståthållareembetets förmak, om han så behagade, utan att han synes Jöpa någon fra att blifva gripen för att insättas enligt domstolsbeglutet. Man har till och med funnit vissa uppsatta män stå i personlig beröring med en dylik tidning. I fall somliga politiska blindbockar hoppas att tryckfriheten skall kunna undergräfvas genom de på sådant sätt ammade och tolererade pressförseelserra, så tro vi dock att man härutinnan blir grymt bedragen, och torde det deremot slutligen blifva gjelfva blindbockarne soma få uppbära de svåra följderna af alltsammans. Icke heller torde man lyckas att genom skandalpressens idkeliga och för vissa öron så välljudande skällande på de sjelfständiga oppositionsbladen kunna komma till det önskade målet, att få se sistnämnde tidningars inflytande minskas eller störtas. — — Interimsregeringen har i dag haft gzammanträde. — H. M. Konungen har genom sin norska bofchef tillställt norska skalden A. Munch en briljanterad bröstnål såsom tecken på erkänsla för de af hr Munch i anledning af prins Gustafs död författade kantater och poemer. — H. K. H. Hertigen af Östergötbland besökte enligt P. T. i går den af Slöjdföreningens skolas föreståndare och ledare föranstaltade exposition. — Sedan förvaltningen af sjöärendena anmält, att ledfyrarne på skäret Tjuk i Wettern och på Hjortens