Aftonbladet – 8 januari 1853, sida 2

Uppträdena i Kautokeino. Vi fortsätta i dag utdraget af stiftsamtmanens i Finmarken rapport till justitie-departimentet: Medtagande Johannes Mathisens 20:äriga grätande lotter, och försedt med länga och tjocka björkstörar, som för ändamälet voro tillredde, begaf sig fu sällskapet till handlanden Ruths i grannskapet belägna oning, der de inträffade mellan kl. 8 och 9 påf. m. Här funno de anklagade utanför huset konstituerade änsmannen Bucebt, handlanden Ruth och den sednaes dräng, Anders Levanius Evansen. Bucht angreps först af Aslak Jacobsen Hätta och Aslak Pedersen Rist med slag af de medförda störarne, och då Ruth illkom för att rädda Bucht, sä blef äfren han anallen af Ole och Mons Aslaksöner Sämby, af hvilca den förste fattade Ruth om benen, sä tt han kullföll. Derefter synes anfallet på Bucht, Ruth och lrängen ha blifvit allmänt; och föll Ruth efter flera nisshandlingar, under hvilka hans armar krossades, säsom det första offret. Hans hustru som hastade honom till hjelp, blef af en qvinna slagen med en säpp öfver hufvudet, och hon hade svärligen undgått mannens öde, sä framt icke hennes piga hade ryckt henne undan väldsverkarne och fört henne till prestvärden. Drängen Lars Evansen lyckades, sedan han erhällit ätskilliga slag, att undkomma och dölja sig 0å en vind i hufvudbyggnaden. Medan Bucht läg ite på marken, blef han af Aslak Pedersen Rist tillfogad ett eller tvenne knifstygn i ryggen. Han kom sig emedlertid härefter så pass före att äfven han såg sig istånd att krypa upp på den vind der dränsen låg, stängde dörren till densamma och lade sig på en säng. Dä missdådarne härom erhöllo känneiom, begäfvo de sig, med Aslak Jacobsen Hätta i spetsen upp på loftet, hvars dörr Aslak upphögg med sin yxa. Aslak Jacobsen gick fram till Buchts säng och stack-honom. med. sin knif i bröstet, men då knifven icke var skarp nog, tog hans broder Lars Jacobsen Hätta — 20 år gammal — ett vedträd och slog på skaftet så att det gick in i lifvet.r Härom sammanstämma trenne vittnens utsagor. Lars Jacobsen, som i öfrigt berättar händelsen på samma sätt, pästär det dock vara en annan person som brukatvedträdet. Efter det Ruth och Bucht sälunda voro mördade, blef den på vinden varande drängen Lars Evansen gripen af tvenne personer och släpad ut ur bhuset till prestgärden (denna ligger knappt 100 alnar från handlandens hus), der han blef bunden om benen med samma täg hvarmed presten redan varit bunden, och derefter liksom denne och öfriga i huset varande personer af de tillstädesvarande finnarne piskade med ris, förnämligast i hufvud och ansigte. Medan i prestgärden en del var sysselsatt med dessa misshandlingar, företogo sig de öfriga att. utföra allt husgeråd ur handlandens hus, och försägo sig frän kramboden med temligen betydliga qvantiteter kaffe, socker, smör, spegslar, knifvar, saxar, krut, kulor och flera andra saker, som packades på de medföljande slädarne. sten var, efter hvad de anklagade uppgifvit, att (öra dessa saker till deras by för att begagnas af dem :o de håde för afsigt att föra med sig, pemligen p .ten och fruntimmerna, och krut och kulor skulle användas till deras försvar. mot dem som ville angripa dem. Sedan allt sälundå var förberedt, gaf Aslak Jacobsen Hätta befallning att antända huset, med antydan att enhvar, som icke ville efterkomma befallningen skulle blifva dräpt. Sjelf frambar han den nödiga veden. Elden anlades under ettiett rum befintligt skåp, och