Aftonbladet – 8 januari 1853, sida 2

ninskats, samt att den i städerna beviljade, oftast uinerande, krediten äfven kunnat undvikas. Bolaset har likväl insett att för allmogen under våren och sommaren, då penningetillgängen vanligen är ringa, kredit på reqvirerade varor till hösten är omdviklig. Men reqvirenterna erlägga här endast 5 proc. ärlig ränta å varuvärdet för den tid krediten Degagnas. Huru betungande uppköpenaf strömming varit, säsom de förut i den orten beädrifvits, kan lätteligen nses af följande förhällamde, som inträffade är 1830. Skärgärdskarlarne lemnade nhemligen då en tunna strömming i utbyte mot 2!, tunna af årets goda vigtiga räg, som då stod till minst 13 rdr, hvarigenom priset ä en t:a strömming uppdrefs till 32 rdr 24 sk., eller till 11!, rdr högre pris, än det för hvilket holagets direktion då anskaffade denna vara. Sistl. är hafva de, som icke äro delägare i bolaget, och såunda af skärkarlarne köpt sin strömming, erlagt 7 cdr mer för hvarje tunna, än bolagsmännen. Med andra varor är förhållandet äfven till betydlig fördel för bolaget. För en tunna salt betaltes är 1850 6 rår, då i kringliggande städer denna vara gällde 7 rdr 24 sk. å 8 rdr, med tvenne kappars mindre mäl, ih hvad bolaget, genom uppköp i Stockholm, erhöll. Flera sådana exempel skulle kunna anföras, alla bevisande den obestridliga nytta denna inrättning ästadkommit för orten. Förtroendet till bolaget har ock allt mer och mer ökats och sålunda delägarnes antal årligen icke obetydligt stigit. Då ingen öppen salubod hålles af bolaget, och dä varu-anskaffningen endast sker i enlighet med delägarnes aflemnande reqvisitioner, kan lika litet någon anledning förefinnas till klander, derföre att bolagets lastageplats ligger inom trenne mil från stad, som mot en egendomsinnehafvare hvilken, af omtanka för sina underhafvande, uppköper så väl sina som deras behof af saltvaror m. m. på en gång, och sedan till dem utlemnär desamma, Inträde beviljas i bolaget så väl för hel aktie å 20 rår, som för !, och !, aktie, hvarigenom äfven torpare och soldater kunna blifva delägare utan för kännbar uppoffring; aktie utdelningen fär aldrig öfverstiga 5 proc., och hvad derutöfver kan vinnas bidrager alltid till nedsättning af priserna å de reqvirerade varorna. — För sistlidet är uppgingo reqvisitionerna till 350 tunnor sill och strömming, 260 t:r salt, 450 t:r kalk, 100 t:r tjära, 40 fjerdingar kabiljo, 180 lisp. torr fisk, 132 plogar samt 99,000 diverse sorter spik, förutom en mängd mindre partier muroch taktegel, fönsterglas, stenkol, rödfärg och jerneffekter. I liqvid för dessa varor äro 80 tunnor spanmäl lemnade, men resten är betald i penningar till belopp af 14,000 rdr rgs. Sistlidet ärs priser stodo i allmänhet 10, och för några varor 15 åa 20 proc. lägre än i närliggande städer. Efter den erfarenhet man redån vunnit, synes att hvarje af de mindre hemmansåboerna reqvirerar varor minst till 80 rdr rgs värde, och de större i förhållande dertill mera, samt torpare, dragoner och soldater omkring hälften deraf; hvarigenom man kommer till den slutsatsen, att om alla de, hvilka inom dessa tvenne härader kunna räknas till den jordbrukande befolkningen, inginge i bolaget, och genom dess styrelse läto anskaffa de väsendtligaste af sina förnödenhetsväror, skulle värdet derä stiga till minst 200,000 rår året, och säledes, då minst 10 proc. bättre pris derigenom erhölles, en ren årlig besparing af 10,000 rdr rdr för dessa häraders befolkning komma att uppstå, hvilket resultat tillräckligen bevisar gagneligheten af denna, vid dess början, så mycket omtvistade inrättning.