Aftonbladet – 5 januari 1853, sida 2

förmåler att erkebiskopen :aj Bordeaux, Bonnet, skall. utnämnas till undervisningsminister.n Senaten hade nemligen dagen förut in corpore. begifvit sig till Compiegne för att. till kejsaren öfverlemna det med 64 röster mot 7 antagna senatuskonsultet. Beträffande den diskussion som i senaten föregick den sålunda utfallna voteringen har man nu af korrespondenter från Paris några närmare detaljer, som gifva vid handen att debatten ej: varit alldeles: utan intresse. Trenne amendementer lära ha föreslagits, af hvilka det ena, åsyftande att inskränka kejsarens uteslutande rätt till handelstraktaters afslutande, lärer. omfattats af en ganska betydlig :minoritet; de tvenne andra, beträftande budgetens voterande och lagstiftande kårens protokoller, förkastades deremot med stor majoritet. Bland de sju senatorer; som vid den slutliga voteringen öfver det hela röstade emot, märker man republikens f. d. vice president, hr Boulay (de la Meurthe). En brorson till beyen af Tunis uppehåller sig för närvarande i Paris. Presse berättar att en af de fastaste men på samma gång en af de moderataste republikanerna , professorn i matematiken, ro erhållit befallning att lemna Frankrike. På prefektens i Heraultdepartementet befallning hafva i åtskilliga boklådor flera med liljor utsirade böcker blifvit tagna i beslag, och bokhandlarne anklagade för försäljning af upproriska emblemer. Bou-Maza skall ha erhållit tillstånd att uppehålla sig hvar han vill i Frankrike. Abd-el-Kader har före sin afresa aflåtit ett tacksägelsebref till rmarkisen af Londonderry, hvilken som man vet flera gånger lagt sig ut för honom hos Louis Napoleon. BELGIEN. Representanternas kammare prorogerade sig den 24 Dec. till. den 18 Januari, sedan den förut med 66 röster mot 3 antagit utrikesministerns budget och enhälligt lagen om telegraf-tariffen. Förre franske ministern i Brisse!, hr Bresson, ankom den 28 till Briissel (enl.telegrafdepesch i Börsenhalle). (son ENGLAND. i Ännu ingenting definitift om den nya ministårens bildande, men de af de större tidningarne meddelade ministerlistorna öfverensstämma vida bättre med hvarandra än vid föregående tillfällen varit händelsen. Lord Aberdeen premierminister, lord Palmerston inrikesminister, lord J. Russell utrikesminister, mr Gladstone skattkammarkansler, hertigen af Newcastle minister för kolonierna, sir J. Graham förste amiralitetslord, sir Charles Wood president för Board of Control (ostindiska angelägenheterna), hertigen af Argyle storsigillbevarare, mr Sidney Herbert krigsminister, sir W. Molesworth minister för de allmänna arbeItena. Sådan är den lista, hvari Sun, Times Toch Globe äro fullkomligt ense. Times upptager lord Granville såsom president i Privy I Council, då han deremot af ;Sun och ,Globes luppföres såsom kansler för hertigdömet LanJcaster, och de stistnämnda tidningarne angifva Ilord Clarendon såsora president i det hemliga rådet, samt lord Canning såsom generalpostI mästare. Såsom medlemmar af ministeren, men utan säte och stämma i kabinettet nämna alla tre tidningarne mr Cardwell president i handelsdepartementet, sir A. Cockburn generaladvokat, och mr P. Wood generalprokurator. I;Sum tillägger lord S:t German lordlöjtnant .Jaf Irland, samt lord Brewster generalprokuraa och mr W. Keogh generaladvokat för samma I IYIKes Både sTimesx och ;Chronicle öfverensstämma i rättfärdigande af den nya koalitionsministeren icke sågzom en koalition i vanlig mening, ingången för att störta ett tredje parti, utan såsom en förening att utan kotteriintressen främja lett stort och allmänt syfte. De mest betydande männen, säger Chronicle,, af alla po-Ilitiska skolor, hafva under tidens lopp blifvit I bragte derhän, att förklara sig för det system af förnuftigt framåtskridande, som närmast motsvarar folkets behof och önskningar. Äfven om lord Derby skulle hafva närt den önskan att med friska krafter föryngra sin minigtör, hade det icke stått i hans makt att förvärfva sig män såsom sir W. Molesworth och hertigen af Argyle till bundsförvandter, af det enkla skäl, att den politik som den ädla lorden så länge följt, finner motsägelse hos alla dem som utmärkt sig genom en högre grad af skicklighet och intelligens. Deremot skola Russells, Grahams eller Palmerstons alla bittraste motståndare icke draga i betänkande att erkänna, det dessa män städse varit i besittning af stora och vigtiga fraktioners förtroende och utöfvat inflytande på deras omUl döme. Men samma grunder som föranledt tlanförarne för de särskilda pen partierna att förena sig till bildande af en kraftig, nationell styrelse, skola äfven bidraga att undanrödja de meningsolikheter, som ännu kunde aflägsna från hvarandra upplyste män i och utom parlamentet. Denna förening skall så mycket snarare kunna bringas till stånd, som den nu tillvägabragtsa kombinationen under flera års tid varit det mål, som alla upplyste politiker haft för ögonens. Detnyakabinettet skall emellertid finns opposition både hos Derbyiterna och det liberala partiet. Den förra har mindre att betyda, och hvad den sednare beträffar, så är deras -Ifarhåga för inskränkningar i religionsfriheten, -Jåtminstone hvad judeemancipationen angår, n lalldeles ogrundad. Äfven för en reaktion i glafseende på inrikespolitiken behöfver man ej längre frukta, sedan Palmerston och Malestå lwvarth intradt i kabinettet. vv M I Fr HI Le