Aftonbladet – 5 januari 1853, sida 2

sen så tillförlitlig blick, som omjödet låg i han händer. Han bär icke vanärans bokstaf utsydd på sina kläder såsom du; men jag skall äsa den i hans bjerta, Frukta likväl ingening för honom! Tro ej att jag skall ingripa himlens vedergällningsrätt, eller till min egen skada öfverlemna honom åt den menskliga lagens straff. Ej heller behöfver du frukta att jag skall företaga något emot hans lif och ära, om, såsom jag förmodar, han är en man af anseende. Han må lefva! Han må dölja sig om han kan, under skenet af ära! Icke desto mindre skall han blifva min. Dina handlingar tyckas liksom barmhertigbet, sade Hester förvirrad och förskräckt. Men dina ord göra dig förfärlig.n 22 En ting, du som var min maka, vill jag glägga dig, fortfor den lärde. ;Du har bevarat din älskares hemlighet. Bevara likaledes min! Det är ingen här i landet som känner mig. Hviska ej för någon menniskosjäl. att du någonsin har kallat mig dn make! Här, på denna silda kvst v.l jag uppslå mit tält; ty, öfverallt annorstädes en kringirrande vandrare, skild från hvarje menskligt intresse, fioner jag här en qvinra, en man, ett barn, mellan hvilka och mig de starkaste band finnas. Lika golt om det är kärlek eller hat. rätt eller orätt! Du och de dina, Hester Prynne. tillhöra mig. Mitt hem ör der du är, och de han är. Men förråd mig ej! ;Hvarföre önskar du det? frågade Hester ovillkorligt rygande för detta hemliga förbund Hvarföre vill du icke öppet gifva dig till kärna och göra dig fri från mig med. ens? sKanskes, svarade ban, derföre att jag ick vill utsätta mig fir den vanära som befläcka en trolös qvinnas man; kanhända också a andra skäl. Alltnog, det är min afsigt at :efva och dö okänd. Låt derföre din mai vara för verlden såsom en redan död, från hvil