Aftonbladet – 4 januari 1853, sida 1

(såvida de icke ega förbindelse med någon tiog irom hans själ. Ganska snart blef emel lertid hans blick skarp och genomträngande En hastig fasa drog sig kring hans anletsdrag liksom en orm glidit öfver dem, och i ej enda kort paus visat i dagen alla sina inveck lade ringlar. Hats ansigte mörknade af nå gon mäktig rörelse, hvilken han icke desto mindre, .gå ögonblickligen ehe rskade, åt utom för endast ett ögoublick kunde han ansigtsuttryck gälla för lugn. Eter en kor stund blef denna konvulsiviska rrelse nästar ,omärklig och försvann slutligen helt och hål let. Då han märkte att Hester P-ynnes ögor voro riktade mot hans, och såg ett hon tyck. tes igenkänna honom, höjde han lingsamti och stilla sitt finger, gjorde med den ett tecker i luften och lade den på sina läppar. Derpå, i det han vidrörde axeln på en aj stadens borgare, som stod näst intill honom. tilltalade han denne på ett artigt och belefvadt sätt. Får jag fråga er, bästa herre, hvem ät denna qvinna? — Och hvarföre står hon här som en vanära inför allas ögon?. Ni måste bestämdt vara en fremling på denna ort, min vän,, svarade borgaren, seende nyfiket på den frågande och hans barbariska kamrat, annars skulle ni säkert ha hört talas om mistriss Hester Prynne och hennes elaka uppförande. Hon har väckt en stor förargelse, försäkrar jag, i den fromma master Dimmesdales församlings. Ni har rätt, svarade den förre. Jag äl; en fremling, och har färdats vida omkring, ty värr emot min vilja. Jag har mött stors olyckor både på sjö och land, och har län. ge varit hållen i fångenskap hos hedningarne söderut, — och är nu ändtligen af denna indian hitförd, för att blifva friköpt. — Vill ni derföre vara god och berätta mig om Hester Prynnes — har Jag sagt hennes namn riktigt? — om denna qvinnas förbrytelse, och hvad som bragt henne till den der schavotten?. Helt visst, min vän; och jag skulle troatt det måste glädja ert hjerta, efter all er oro