Aftonbladet – 31 december 1852, sida 2

)lrik samt konferensrådet och geheimearkivaien Wegener. Till kommendörer af Wasa örden med stora sorset ha utnämnts: preussiske geheimepostådet von Schmiickert samt kejserliga ryska rerkeliga statsrådet de Roux de Damiani. Kommendörsbandet af sistnämnde orden har illfallit nederländska hofrådet van Otterloo. Till riddare af Carl XII:s oraen har prins redrie af Nederländerne blifvit utnämnd den 9 Juli 1852. Prejudikai i tryckfriketsmål. Kan ett tryckfrihetsåtal, sedan juryn redan vesvarat de framställda frågorna, få förfalla, i öljd af parternes anmälan om träffad förliking ? En dylik fråga har helt nyligen afgjorts af JTögsta domstolen, som ansett åtalet redan rara pröfvadt genom juryns yttrande, hvadan vederbörande domstol hade att med tillämping af samma yttrande meddela utslag, utan ninder af parternes efteråt anmälda förlikning. Men vi skola närmare redogöra för det mål vari berörde kasus förekommit, helst det vijar huru litet lagens föreskrift om skyndsamhet i tryckfrihetsärender stundom nu för tiden ippfylles. Ifrägakomna mål instämdes nemligen för ungefär stt par är tillbaka af kommissionshandtanden G. R. Spångberg emot skrädderiarbetaren Joban Nygren, säom ansvarig utgifvare af tidningen Än en gäng Folkets Rösta. För åtskilliga i samma tidning är 1850 nförda artiklar, som skola innehållit försätliga och irekränkande beskyllningar och tillvitelser emot Spångberg, yrkade denne att Nygren mätte fällas till ansvar enligt 3 4 11 mom. tryckfrihetsförordningen, jemfördt med 60 kap. 5 S missgerningsbalken. Efter det rädstufvurätten den 7 Juli 1851 i målet utfärdat utslag, hvilket Svea hofrätt fastställt, men Högsta domstolen, geaom utslag den 13 Januari 1852 :i visat mälet äter till rådstufvurätten, som hade att till juryns besvarande framställa de särskilda frågor, hvar. till det af Spängberg äberopade lagrum och de i dess särskilta momenter omförmälta brotts olika beskaftenbet föranledde, företogs mälet åter af rädstufvurätten: der detsamma af Spångberg änyo anmältes. Juryni besvarade derpä med Ja den till jurya framställda : fråga, huruvida de ätalade artiklarne voro brottslige efter 3 11 mom. tryckfrihetstörordningon jemfördt med 60 kap. 5 4 I mom. och 4 missgerningsbalken; men innan rädstufvurätten hunnit utfärda sitt utslag ingäfvo till samma domstol Spängberg och Nygren en skrift, deruti de, med förmälan att förlikning dem emellan blifvit träffad, anhöllo att mälet mättel. afskrifvas, hvaremot stadsfiskalen de Berg, i egen: skap af allmän äklagare, bestred att afseende kunde fästas ä denna skrift samt yrkade Nygrens fällande till ansvar enligt nyss äberopade lagrum. Rädstufvurätten yttrade sig i utslag den 19 sistl. April att som uti mål af beskaffenhet som det förevarande förlikning icke finge, emot 20 kap. 4 rättegångsbalken, af domaren tillätas, och Spängberg dessutom slutligen instämt i allmänna äklagarens yrkande, att mälet ej mätte nedläggas, kunde nägot afseende icke fästas ä Spängbergs och Nygrens i den ingifna skriften framställda begäran om målets afskrifning; och blef Nygren; på grund af juryns ofvannämnda yttrande, dömd att mista äran, straffas med fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd samt derefter göra Spångberg offentlig afbön; hvarjemte de åtalade tidningsnumrorna skulle konfiskeras samt Nygren utgifva stadgade ersättningsbelopp. Svea hofrätt var äter af en annan mening samt förklarade, i utslag den 7 sistlidne Maj, att emedan tryckfrihetslagen, efter att hafva uti 3 4 1L mom. bland de såsom missbruk af tryckfriheten ansedde öfverträdelser, upptagit angifvelser emot enskild man, hvilka ä ära gå eller för dess borgerliga namn och rykte förklenliga äro, vidare uti 11 mom. af 5 innehölle, att, i fråga om angripelser emot enskild person uti tryckt skrift, ej annan finge kära, än rätter mälsegare, och att tillförordnad publik aktor ej nälgonsin skulle ega att sådant i sitt käromäl upptaga loch äklaga; ty och dä, med tillämpning af berörde stadgande, stadsfiskalen de Bergs uppträdande såsom Jallmän äklagare i saken icke kunde till nägot afselende föranleda; samt, hvad anginge Spängbergs emot INygren anhängiggjorda talan, af den mälseganden förbebällna rätt att ensam kära uti så beskaffadt mäl -Isom det förevarande, jemväl följde, att på mälseganflden allena ankomme att, med laga verkan, ätalet I fortsätta, eller, innan utslag fallit, derifrån afstä; il uitså och enär Spängberg före mälets afgörande af ygren undertecknade, af vittnen bestyrkta, till rädi stufvurätten inlemnade skrift, äterkallat och nedlagt de af Spångberg emot Nygren framställde påstäenden, med anbällan att målet måtte, såsom förlikt, få I förfalla, dels ock inför rädstutvurätten förklarat, att Spångberg, hvilken egenhändigt skrifvit nyss omförmälda inlaga samt varit tillstädes dä den blifvit till vederbörande hos rädstufvurätten ingifven, vidhölle och godkände skriftens innehäll i anförde delar, funne Ihofrätten, utan afseende derå att Spängberg seder . mera, med frånträdande af hvad han sälunda hos domstolen tillkännagifvit, instämt i stadsfiskalen de Bergs emot Nygren upptagna talan, rädstufvurätten icke hafva bordt, på sätt som skett, tillämpa juryns yttrande och döma Nygren till ansvar och ersättningsskyldighet; hvadan, med upphäfvande af rädstufvurätb tens utslag, Nygren frän de ädömde päföljderne befriades. Öfver detta hofrättens utslag anfördes besvär såväl af stadsfiskal de Berg som af SpångIberg, och är det i anledning af dessa besvär Isom högsta domstolen gifvit sitt ofvanberörde utslag. Detta som fattats den 7 och expedieIrats den 21 i denna månad är af följande lydelse: Kongl. Maj:t har i näder låtit sig föredragas ofvanberörde underdäniga besvär; och som, efter det mälet blifvit af Kongl, Maj:t till rädstufvurätten återförvisadt samt af klaganden Spångberg till förnyad j handläggning derstädes anmäldt, den utsedda juryn, Ihvilken, enligt 5 5 I mom. tryckfrihetsförordningen tillkommit att-pröfva lagligheten af de åtalade tidningsartiklarnes innehåll, vid sammanträde den 14 April innevarande är afgjort frägan derom och förklarat desamma vara brottsliga efter 3 4 11 mom. tryckfrihetsförordningen, jemförd med 60:-kap. 5 1 mom. samt 4 missgerningsbalken;. alltså och emedan den af Spångberg och Nygren undertecknade skrift, som innefattade anmälan om dem emellan träffad förlikning, blifvit. upprättad och till rådstufvurätten inlemnad först den 17 i nämnde månad, samt vid sådant förhällande samma skrift lagligen icke mKRK ÅK fe AO AN Kn ven je MR