Aftonbladet – 31 december 1852, sida 2

emellan sig, nedföllo på sina knän och upplyftade sina händer till Gud. Sedan fördes den lilla familjen af fru Smyth till en hederlig missionärs gästfria hus, hvilken kristligt sinnade menniskor hitsändt för att vara en herde för flyktingarna, som beständigt komma att söka en fristad på denna strand. . Hvem skulle kunna beskrifva frihetens första dagar? År icke frihetssinnet ett högre och finare sinne än någotdera af de fem? Att få röra sig, tala, andas, komma och gå, obevakad, och utan fruktan för någon fara! Hvem skulle kunna beskrifva saligheten af den ro, som nedsänkte sig öfver den fria mannens hufvudgärd, under skyddet af lagar som tillförsäkra honom de rättigheter som Gud förlänat menniskan? Huru skön och kär var ej för denna moder anblicken af hennes sofvande barn, detta barn som blifvit henne ännu dyrbarare genom minnet af så många öfverståndna faror? Huru omöjligt var det icke att sofva, i den öfversvinneliga besittningen af-alla dessa välsignelser? Och likväl egde dessa båda menniskor icke ett kappland jord, icke ett tak som de kunde kalla sitt eget, — de hade utgifvit hela sitt lilla penningförråd till sista fyrken. De voro ej rikare än foglarna under himmelen, eller blomstren på marken, — och ändå kunde de ej sofva för bara fröjd. O,;jsom beröfven menniskan friheten, huru viljen j urskulda er inför Gud?s TRETTIOÅTTONDE KAPITLET, Segern. Tackom Herran, som 083 segern gifver., Har det ej, tån tro, på detta lifvets tunga väg i någon stund förefallit mången af oss så, som skulle det varit lättare att dö än att lefva? Martyrep, äfven när han har för sina ögon en gräslig död, finner i sjelfva fasan af sitt öde någonting som eggar och styrker honom. Han erfar en hänförelse, en eld, som förmår upprätthålla hans mod under den högsta plågas stund, som är den eviga herrlighetens och fridens födelsetimme. . Men att lefva, — att uthärda, dag ut, och dag in; tyngden af nedrig, bitter, låg träldom, som gör hvarje nerv dufven, som småningom förslöar känslans skärpa, — derina hjertats långsamt förstörande martyrdom, detta det nre lifvets förblödande, droppe för droppe, timme efter