Aftonbladet – 30 december 1852, sida 2

nom, att sedan fastigheterna, af serskildt utsedde gode män värderats, hälften af det sålunda uppkomna fastighetsvärdet såsom län kan erhällas. Äfven idetta fall ligger fördelen på de stora fastighetsegarnes sida. Ty dä omkostnaderna för en sådan värdering äro ganska dryga, men i det närmaste uppgå till lika belopp för fastigheter af olika värde; sä är det klart att en sädan värdering å de mindre fastigheterna icke ofta kan iffägakomma, enär kostoaden derföre nära nog absorberar hela den fördel, som erhällandet af ett litet län medför. Men obestridligt är, att föreningens säkerhet är vida mera betryggad då taxeringsvärdet utgör lånegrunden, än då den utgöres af den särskildt anställda värderingen; ty huru noggrannt denna än uppgöres, måste den i mer eller mindra mån vara beroende af kobjunkturförkällanden: Det har anmärkts, och det är ea sanning, att förvaltningen blir svärare, om en mängd smärre läntagare komma att anlita föreningen, än om densamma endast kommer att utgöras af ett mindre antal större jordegare. Men icke finna vi för vår del, att denna omständighet bör kunna tilläggas nägon den ringaste afgörande vigt i denna fräga, Meningen med föreningen är ju att underlätta och upphjelpa landtbruket — så väl de mindre som de större hemmansegarnes — och olägenheten att föreningens tjenstemän få något mera besvär, än de annars skulle hafva, eller med andra ord: den omständigheten, att förvaltningen genom en mängd smärre län till en viss grad förtynges, lärer väl mängfalldigt tppvägas af de fördelar, som derigenom beredas den obestridligen största delen af jordbrukarne de små hemmansegarne — som mest äro i behof af, men, såsom ofvan visats, sjelfve omöjligen kunna förskaffa sig de. fördelar, hvilka genom en förening, sådan som denna, stå att vinna. Också, om äfven de stora läntagarne skulle i förvaltningskostnaden för sina lån komma att indirekt få bidraga med några runstycken eller skillingar mera per mille, så vore det väl icke nägot synnerligen ondt häruti, dä de i alla fall onekligen komma att skörda mest af föreningen: — och för hvarje lyckligare lottad är det ju en pligt att bidraga efter yttersta förmåga till förbättring af de mindre väl lottades ställning? Härpå vinner så räl hvarje enskild, som samhället i dess helhet. Aldraminst böra sälunda de större jordegarne söka att utestänga de mindre frän föreningen, om med den annars skall vinnas, hvad densamma bör afse, nemligen att upphjelpa och underlätta jordbruket i allmänhet. j Men, invänder man ytterligare, de mindre jordegarne — d. v. s. allmogen — ty det är väl egentligen den, för hvars utestängande från föreningen man nitälskar, fullgöra i allmänhet sällan sina liqvider punktligt, och om, eller emedan samma fel komma att ega rum vid deras affärsförhällanden med hypoteksföreningen, så kan dennas jemna verksamhet derigenom blifva störd, hvadan den enklaste proceduren är, att rentaf beröfva den länerättighet i föreningen. Detta låter ganska bra, ty hvem kan. bestrida att föreningens säkerhet i första rummet mäste afses? Men öfver rimlighetens gräns bör väl säkerhetssträfvandet icke sfräcka sig, helst om så sker, en hvar lätteligen kan få ett stöd för den förmodan, att derunder ligger ett begär att göra föreningens fonder till monopolium för dem, hvilka högljuddast tala om de mindre jordegarnes försumlighet i liqvidationsväg. Så vidt erfarenheten hittills visat, är dock egandet af stora fastigheter ingalunda någon fullt tillförlitlig garanti för större punktlighet i affärsförhållanden. Troligen kommer män sanningen närmast, om man antager, hvad ock dagliga erfarenheten ådagalägger, att inom alla jordegare-kategorier finnas ordentliga och icke ordentliga gäldenärer. Sannolikt är det ock, att på ju billigare villkor lån i allmänhet kunna erhållas, desto lättare fullgöres liqviden för dem. Och redan är visadt, att i detta fall erbjuda bypotheksföreningarne de största fördelarna. Det vill vidare tyckas som skulle talet om allmogens försumlighet i liqvidationsväg vederläggas af det kända förhällandet, att just denna klass, sedan flere är tillbaka, i en förvånande progression förökat sin fasta egendom: Ständigt erfares huru de stora egendomarne genom afsalu förminskas, och i mindre lotter afyttras oftast till allmogen, under det att de större jordegarne nu mera ytterst sällan utvidga sina egoomräden genom nya egendomsköp. Till hvems fördel vittnar väl detta förhällande? Och är väl troligt, att just den klass, som obestridligen mest ökar sin fasta egendom, hvilket naturligtvis i betydlig män verkställes medelst länta penningar, skulle vanvårda sina affärer och vansköta sin kredit? Tvärtom vill det synas, som egde just denna klass en större förmåga att administrera affärer, och bättre utvägar att betala sina skulder, än den klass, som oupphörligen förminskar sin fasta egendom, utan att derföre slå sig på andra produktiva yrken. Förhastadt är det alltså påtagligen att vilja pästå, det föreningens soliditet skulle blifva ringare derföre, att äfven de mindre jordegarne i föreningen vinna inträde. -Snararo kan pästäs — ehuru vi ingalunda så göra — att föreningens soliditet under ogynnsamma förhållanden mera äfventyras om den utgöres af blott större jordegare; enär troligt är, att de större fastigheterna med vida mera svärighet afyttras än de mindre. Dagligen utbjudas i tidningarne en mängd större egendomar till salu: Hufvudstadens egendomsförsäljnings-kommisionärer hafva i denna stund fastigheter å landet till salu för mer än 15 millioner rår, men nästan inga mindre fastigheter. Det är i sin mån äfven ganska betydelsefullt att Mälareprovinsernas enskilda bank under sin snart sexäriga verksamhet icke gjort ringaste förlust ä till mindre tastighetsegare utlemriade län, hvaremot banken redan för mer än 200,000 rdr riksgälds är engagerad i större fastighetsegares konkurser, hvilka troligen ädraga banken minst 25 procents förlust. Det är således pätagligt att herrar kommitterades fruktan för de mindre jordegarnes delaktighet i föreningen är temligen omotiverad, hvilket ytterligare ädagalägges deraf att andra hypoteksföreningar fixerat ett ändä lägre taxeringsbelopp säsom grund för delaktigheten, — och ingen omständighet förekommer som ens gör sannolikt att en högre lånegrund är nödvändig inom Mälare-länen, Sälunda har hypoteksföreningen i Östergöthland 1000 rdr taxeringsvärde, såsom minimum för inträdesrätten, Elfsborgsföreningen 500 rår och Örebroföreningen icke något minimum i detta afseende bestämdt. vg Dessa föreningar äro alla af Kongl. Maj:t oktrojerade, hvilket tvifvelsutän icke skett, om de i något fall ansetts vådliga; — och förespeglingen att oktroj ES CRF SSR BETS CSO SNS Re EESK Ne fäl sade Legree, i det han återHvem