Aftonbladet – 30 december 1852, sida 2

Upp med dig, ditt fäl sade Legree, i det han återigen sparkade honom. Detta var ingen lätt sak att utföra för en som var så illa medfaren och matt, och när Tom bemödade sig att uppstå, skrattade Legree brutalt. Hur kommer det sig, att du är så styflemmad på morgonqvisten? Du måste visst ha förkylt dig i natt. Tom hade under tiden kommit på fötterna och stod upprätt framför sin husbonde med lugn panna. Jo minsann kan du ickels sade Legreeyj i det han mönstrade honom med en blick. Du lär väl ej ha fått nog ännu. Se så, Tom, fall nu på knä och bed mig om förlåtelse för i går. Å Tom rörde sig ej. Ner med dig, du hund! skrek Legree, och slog honom med sitt ridspö. 4 Masser Legree, sade Tom, jag kan -ej göra det. Jag -gjorde endast hvad jag ansåg för rätts Jag kommer att göra så igen, om sådant någonsin -mer kommer i frågas Jag kommer aldrig att begå en grymhet, hända hvad som hända vill. Men du vet icke hvad som : hända vill, munsjör Tom. Du tror att hvad du fått smaka, är: någonting. Men jag skall berätta dig att det ör ett intet; rakt ett intet... Hvad skulle du tycka om att bli bunden vid ett träd, och ha: en sakta eld lågande rundtomkring. dig? Skulle inte det smaka skönt, säg Tom? ;Masser,, sade Tom, jag vet niskam göra: fasliga saker, men; — härvid rätade han upp: sig och hopknäppte sina händer — men sedan ni dödat kroppeny kan mi ej göra mig något vidare. Och derefter kommer evigheten! Evighet — detta-ord for genom den svarta mannens själ med ljus och kraft, då han uttalade det; det for äfven genom syndarens själ, liksom bettet af en skorpion. Legree gnisslade med tänderna åt honom; men raseriet gjorde honom stum; och Tom talade, liksom han varit befriad ur träldomen, med klar och vänlig röst: Masser Legrees efter nigköpt mig, så vill jag vara er en redlig och trogen tjenare. Jag vill egna er helt och hållet mina händers arbete, all min tid, alla mina krafter; men min. själ gifver jag ej till spillo åt någon dödlig menziska. Jag vill hålla mig till Flerren och lyda hans bud framför allt, i döden och i lifvet; derpå kan ni lita. Masser Legree, jag är ej det minsta rädd för döden. Jag dör lika gerna som jag lefver. Ni må piska ibjel rig, svälta ihjel mig, bränna mig lefvande — allt detta bringar mig endast så mycket fortare dit jag längtar att komma.n ss . Jag. skall väl få bugt på dig ändå till slut!) sade Legree ursinnigt. l : Det sker aldrig; ty jag får hjelpn, sade Tom.