Aftonbladet – 30 december 1852, sida 2

också öka sin skuld, i samma mån de få låna mera? Medgifves detta, hvarföre dä nitälska för en anstalt, som för så många kati blifva skadlig? Tier hvarföre tillvälla sig en i allo opäkallad förmyndarevärd, blott öfver en, men icke öfrer den andra jordegareklassen P Illa vore det visserligön, em föreningen verkligen befrämjade en ökad sklldsätthing, titan fiötavarande valuta i ett förbättradt jordbruk, i högre afkastoing och mera värdefulia inventarier. Men hafva då de redan bildade hypoteksföreningarne visat sig skadligsaP Har jordbruket försämrats och den allmänna välmägan aftagit i de provinser, der hypoteksföreningar redan äro i verksamhet? Eller hafva dessa för eningar befunnits skadliga, emedan -de såsom medlare uppträdt emellan kapitalisterna och de skuldsatta jardegarne? — Sädant har icke försports, ehuru det synes ligga i menniskolynnet; att snarare frambälla felen än förtjensterna hos hvarje institution. Vi betvifla ock, att de, som kunna göra sig klart reda för hypoteksföreningarnes ide, bestrida, att dessa associationer just för de mindre jordegarne kunna och böra blifva högst gagnande. Vanligen hatva dessa ganska svärt, och bortspilia bäde tid och kostnader, för att erhålla stående län mot realsäkerhet, emedan dessa lån, säsom i allmänhet icke stora, sällan utlemnas frän de publika kassorna; Hos enskilda personer måste derföre lån upptagas, ofta möt vida högre ränta än föreningen äskar. Läntagarne äro derjemte aldrig säkra för uppsägning och få dessutom icke på sädana län göra smärre ärliga kapitalafbetalningar, hvilket åter vid hypoteksföreningslänen är uttryckligen föreskrifvet och utgör en bland de störste fördelarne vid dessa lån. För de mindre jordegarne äro hypoteksföreningarne en sparbank. Den halfva procent, som ärligen för ett sädant lån skall erläggas — för 1000 rdrs lån 5 rdr amortering — kan annars svärligen göras fruktbar. Det är dock förmedelst denna ringa inbetalning sova läntagarne inom en vanlig mansälder kunna liqvidera hela det primitiva länet. För öfrigt bör ihägkommas, att bäde de större och de mindre jordegarne, i allmänhet, redan äro skuldsatte. Det kan lätt ädagaläggas, att Sveriges sjelfegande jord, öfver hufvud taget, är för fulla taxeringsvärdet med skuld intecknad. Föreningens bestämmelse är icke att öfvertaga hela dennå skuldsumma, utan blott sä stor del deraf, för hvilken fastigbeterna i alla händelser lemna full säkerhet. Det är således blott en omflyttning — men på fördelaktigare ränteoch kapitalafbetalnings-vilkor — af redan befintlig skuld, som föreningen afser. Och päståendet, att föreningen under sådäna förhällanden vore skadlig för de mindre jordegarne, men deremot icke skadlig för de större, är i sanning så obetänkt, att man mä förundra sig öfver att ett sådant kan framkastas med ringaste anspråk på att blifva trodt. Om föreningen verkligen kan, säsom i dag beslutats, utlemna lån mot 4!, procent ränta, !, procent kapitalafbetalning och 2?, procent till förvaltningskostnadens bestridande — elier sammanlagdt 57, procent ärligen — så äro dessa villkor för läntagarne så fördelaktiga, att aldraminst de mindre jordegarne kunna erhålla lika förmänliga lån utom föreningen; hvadan. det torde vara svärt att finna rättsgrunden för utestängandet från föreningen af en jordegareklass, hvilken delar lika öde med de större jordegarne, det nemligen att redan vara skuldsatt, och som i öfrigt har samma önskan och behof som desse, nemligen att få län på fördelaktiga villkor. Man har vidare antydt, att föreningens soliditet äfventyras om de mindre jordegarne i föreningen vinna inträde. Nägot positift skäl härför har dock icke under diskussionen anförts, och kan svårligen anföras. Om föreningen består af 10 delegare, som hvardera mot godkänd säkerhet fått låna 1000 rdr bko, eller af tvenne, som pä enahanda grunder hvardera fått låna 5000 rdr bko, så är föreningens säkerhet hos alla dessa lika förvarad. Prisfall å. de mindre fastigheterna kan numera svårligen inträffa — allt antyder tvärtom en fortgående prisstegring just ä dessa fastigheter; men skulle. en sä olycklig konjunktur. inträffa, att jordvärdet i allmänhet föll, så är det klart, att ett sådant förhällande vida svärare skulle drabba de större fastigheterna än de mindre. Man må välja hvilken provins man vill för en närmare undersökning, så skall man finna, att sammanlagda försäljningssumman för alla .de mindre fastigheterna, hvilka ä exekutifeller konkurs-auktion ärligen afyttras, är betydligt underlägsen den, hvartill större fastigheter, som på enahanda sätt försäljas, uppgår. Orsaken härtill är, att då de mindre jordegarne räka i penningeförlägenhet, så kunna de vida lättare under hand försälja sina fastigheter, enär till dem alltid ett större antal köpare finnas, än till de större fastigheterna. Nägon förlust å de mindre eller minsta länen (6667, rår -bko), som föreningen, enligt Upsala läns kommitterades förslag, skulle komma att utlemna, bör icke inträffa, emedan säkerhet lemnats i jord, taxerad till 1000:rdr bko, hvilken, med afseende på det låga taxeringsvärdet, troligen i det minsta är värdt 2 3 3000 rår bko. Ett förhållande, som i betydlig män gifver stöd ät vårt pästående är, att de s. k. landtegendomslånen, hvilka af rikets ständers bank utlemnas ända ned till 200 rdr bko mot 4 procent ränta och 2 procent kapitalafbetalning, icke under en rad af är hafva ådragit banken den ringaste förlust. Det torde här ock vara på sin plats att eftinra om den säkerhet föreningen har genom det låga taxeringsvärdet i allmänhet. I hvad förhällande taxeringsvärdet inom Stockholms, Nyköpings och Westeräs län står till det rätta, eller saluvärdet, är oss icke så noga bekant, men hvad vi med visshet veta är, att taxeringsvärdet inom Upsala län — möjligen med ett eller anpat undantag — är så lägt, att det i mänga fall blott motsvarar en sjettedel, i flera fall blott en fjerdedel och i de flesta fall blott en tredjedel af det rötta jordvärdet. Enligt sammandraget af Taxeringslängderna för 1851 utgör medelvärdet ä 1 mantal inom Upsala län 4079 rdr 10 sk. bko. Att lemna ITån motsvarande ?; af taxeringsvärdet och mot första inteckningen, synes säledes icke kunna betraktas säsom äfventyrligt spel; helst direktionen både är förpligtigad och berättigad, att nedsätta länesumman, om den. pantförskrifna fastigheten icke erbjuder full säkerhet. Att taxeringsvärdet är alltför lägt, relatift till det rätta fastighetsvärdet, hafva ock brr kommitterade i reglementet så obetingadt erkänt, att vi derpå anse oss böra fästa särskild uppmärksamhet. Man har nemligen konstruerat n serskild grund för länerättens bestämmande och möjliggjort erhällandet af högre län än taxeringsvärdet berättigar till, derigeBER LTR NOTES EN TYG ANTI PER kB DAT RASET IT ÅSE SONET ETRADE ABSy. EM Upp med dig, dit