Aftonbladet – 30 december 1852, sida 2

Hvem fan skall hjelpa dig?, sade Legree föraktligt. Gud allsmäktig., sade Tom. Far åt hel-—tl! skrek Legree, i det han med ett slag af sin knytnäfve fällde honom till marken. En kall mjuk hand lade sig på Legrees i detta ögonblick. Han vände sig om; det var Cassys; men det kalla, mjuka vidrörandet påminde honom om hans dröm natten förut, och i hans hjerna började åter de förfärliga bilderna af hans sömnlösa nätter spöka, med all den fasa hvaraf de varit åtföljda. Är ni splitter galen ? sade Cassy på franska. Låt honom vara! Låt mig sköta om honom, så att han kan komma ut på arbetet igen. År det icke just hvad jag sade er?n : Det säges att alligatorn, rhinoceros, ehuru betäckta af en hud som ingen kula förmår genomtränga, likväl ha ett ställe der de kunna såras; och hos vilda, samvetslösa syndare, som hvarken fråga efter Gud eller menniskor, utgöres gemenligen detta ställe af en vidskeplig rädsla. : Legree vände sig bort, besluten att ej drifva sakerna längre för denna gången. Nå, så må du ha din viljan, sade han vresigt åt Cassy. Hör på du! sade han åt Tom, vjag vill ej handskas med dig nu, eftersom arbetet skyndar på, och jag behöfver mina arbetare; men jag glömmer aldrig. Jag skrifver upp det på din räkning, och en vacker dag skall jag ta betaldt af din svarta hud — se dig för! Legree svängde sig cm och gicks. Gå dul!, sadeECassy och följde honom med en mörk blick; du får väl ock din räkning en dag! — Min stackarsgosse, hur är det med dig? : Gud har sändt sin engel och tillyckt lejonets run för denna gången,, sade Tom. För denna gången, visserligen, sade Cassy; ;men du har nu ådragit dig hans hat, som skall följa dig dag ut och dag in, och hänga som en blodhund vid din strupe, och suga ditt blod, aftappa ditt lif, droppe efter droppe. Jag känner mannen. TRETTIONDESJUNDE KAPITLET: Frihet. Med hvilka ceremonier han än må hafva blifvit invigd På slafveriets altare, i samma ögonblick som han beträder Britanniens heliga jord, ramla bäde gud och altare, och han står der förlossad, änyttfödd, befriad ur träldomen af den allmänna emancipationens oemotständliga ande.r Curian. Vi måste på en stund lemna Tom i sina förföljares våld, för att se efter huru det gått med Georg och