Aftonbladet – 29 december 1852, sida 3

Article Image
nom i bönen. Nu är jag en förlorad själ, förföljd af djeflärna som plåga mig dag och natt; de locka mig, de drifva på mig oupphörligt — och jag skall göra det: någon at desta dagar!s säåde hon, i det bon knöt handen och en fånig, blick framlyste ur hennes dystra svarta ögon. Jäg skall skicka honom dit, der han bör vara, — hastigt och lustigt — en af dessa nätter, om de ock skola bränna mig lefvande derför! Ett vildt, uthållande skratt skallade genom det ödsliga rummet och sluts.des med en hysterisk snyftning;-hon ksstade sig på golfvet,. under konvulsivisk gråt och häftiga ryckningar. . Efter några ögonblick tycktes dita anfall af galen z skap vara öfverståndet; hon upprtod långsamt och tyck: tet ransa sig. sr gt Kan jag vara dig tillrggon vidare tjerist, min stac! sars gosse? sade hon och iärmade sig stället der Tom låg; skall jag ge dig Wer vatten? d i Det låg en b-naglig och öm ljufhet i-hennes r öst och sätt, då hör ade detta, som.på ett besynnerligt sätt afstack mot nennes förra vildhet. . Tom drack vattnet och såg henne allvarlig, och med djupt deltagande, i ansigtet. j O, missis, hvad; jag. önskade att ni ville vända er till Honom som kan gifva er lefvande vatten ! Vända mig till honom! Hvem är han? FEwvar är han ?s sade Cassy. ; Till Honom, som ni läste om för mig, — Herren. Jag såg ofta hans bild öfver altaret i rain un omn, sade Cassy, och hennes mörka ögon stödo, stirran e med ett uttryck af sorgset svärmeri; men han är icke här! Här är intet annat än synd, och ling, lång förtviflan! Ol! Hon Jade sin hand på sitt bröst och og åt sig andan, liksom för att häfva en svår tyngd. Tom såg på henne med ett uttryck; som om han åter ville säga någonting; men hon afböjde det med en bestämd åtbörd:. Tala ej, min stackars gosse. Försök att sofva, om du kan., Derpå satte hon en flaska vatten nära bredvid honom, -gjorde vg små anordningar för hans beqväm: 4 lighet och gick så kin väg. TRETTIONDEFRMTE KAPITLET, Vårdtecknen. : En Yinga ting ers Ofta minnör Hvad vi ur hågen gerna ville stå, j

29 december 1852, sida 3

Thumbnail