Aftonbladet – 29 december 1852, sida 3

skräpet bara brinnagså blefve Svensson nog hilper.a Andersson trodde äfven att ingen annan än Hedda ställt det rumsfönster öppet, hvarigenom Andersson ingigk, då han anlade mordbranden. Olof Svensson infördes härefter, sedan Andersson fått gå in i ett annat rum. Fräckt och ibärdigt förnekade han: all brottslighet i denna sak... Han vid blef sina första päståenden att han icke ägde ringaste kännedom om någon mordbrandsanläggning, äfvensom att han blifvit oskyldigt häktad. Polisnästaren uppmanade honom i täde bevekande och allvarliga ordalag att bekänna sitt brott och sämedelst lätta sitt samvete, på: hvilket icke allenast tyngden af detta brott. utan äfven hans hustrus.sjelfmord hvilade.— men :allt äterstudsade utan verkan. frän. detta ännu sotvande samvete. Hans oblyghet gick ända derhän att sedan Andersson äter blifvit inställd och konfronterad med honom, svarade han bäde förebräende och sturskt på A:ns enkla och bevekande uppmaning, att det vore bättre att här i verlden bekänna och: lida för sitt brott, än att i en annan verld derföre: blifva straffad. Poliskammaren förviste härefter ransakningens fallföljd till. stadens rådhusrätts 2:dra afdelning samt förordnade att de tilltalade emellertid skulle förvaras uti från hvarandra afskiljde rum i stadshäktet. (GA Hjo. S; T.)