Aftonbladet – 29 december 1852, sida 3

38 .vid..nämnde gata . oeh-.bedt -henne gä-8 trapp: upp i samma-hus och fräga efter en fru Wiberg, oc skulle Lindberg under tiden förvara den muft barnt medhade:Lundeqvists dotter hade derpå begifvit si upp i huset, hvarefter Lindberg med muffen afläg: nat sig, men genast blifvit fasttagen af fabriköre Anders Petter Svensson och uppassaren Carl Erik Ec holm; hvilken sistnämnde sett Lindberg samtala me Lundeqvists. dotter och, då han misstänkte hennes ft rehafvande, följt efter Lindberg. Den tilltalade påstod deremot, att hon ingätt i o vannämnde portgäng för att, enligt aftal, derinvänt en qvinsperson vid namn Lundgren; och hade förbt mälda flicka, hvilken begifvit sig in i portgången p samma gäng som Lindberg, anmodat kenne hälla si muff, meden flickan på en stund gick SEP i huse! Lindbergs mening bade icke. varit att aflägsna sig ehuru hon vid tillfället gick ett stycke framåt gatar För vittnens hörande uppsköts målet till näst tisdag. Götheborg d. 21 Dec. Vid undersökning inför pc liskammaren sistlidne fredag, i afseende på mord branden hos förre poliskonstapeln Olof Svensson, af gaf f. d. poliskonstapeln Carl Andersson under syn bart djup änger följande bekännelse: Vid ett tillfälle, emellan den 20 och 30 sist!. Ok tober, då Andersson besökte Svensson i dennes hem väcktes af Svensson första gången frågan om mord brandsanläggningen på sä sätt, att Svensson uppgifvi det han visste ett sätt på hvilket Andersson kund förtjena mycket penningar, och dä Andersson, som vi den tiden, i följd af bristande arbetsförtjenst, befan sig i en.ytterst nödställd belägenhet, med begärligbe lyssnade härtill, yttrade Svensson, i det han framtoj ett assuransdokument, att han, enligt hvad denna hand ling visade, försäkrat sin lösegendom till en dess värd betydligt. öfverstigande summa. . För att ätkommi denna,. föreslog han-nu Andersson att, medan Svens son vore bortrest, sätta eld på möblerna... Svensso skulle härföre gifva Andersson i lyckligaste fallet, d v. s. om hela assurans-summan utföll, 100 rdr, men annat fall endast 50 rdr bko. Samma förslag sad sig Svensson förut ba gjort .en emigrant vid. nam: Mars, men då denne ännu ieke hade bestämdt yttra sig, huruvida förslaget antogs eller icke, sä -unnad han Andersson, säsom äldre bekant och vän, heilr denna förtjenst. Till en början gjorde Andersson ät skilliga invändningar häremot, hvaribland isynnerhet att de personer, som:bodde uti samma hus, kund blifva innebrända. Härpä skulle Svensson dä hafv: svarat, att. de nog vaknade så tidigt att de kund berga, åtminstone sina lif — och hvarom icke, si betydde detta ju mindre, endast deras plan lyckades Efter mycken öfvertalning lät slutligen Andersso förmå sig att utföra Svenssons snygga projekt oc bestämdes att Svensson kort derefter skulle resa öfre till Flisingön, derunder Andersson borde fyra på efte det sätt Svensson anvisat, nemligen så, att elde skulle läggas i en skänk och i.sängen samtidigt, oci yttrade dervid Svensson: bara mina möbler blifv: förstörda, så ger jag det öfriga fan; . Innan Svens son reste åt landet, lemnade ban till Andersson at a denne förvaras och efter katastrofen äterställas ät skillige linneoch klädesplagg samt emellan 407 och 50 alnar linneväf. Härötver upprättades ett ordent igt köp med utsättande af köpeskilling, allt för at cke väcka någon misstanka om hvad som förehades — Sedan det sålunda var förberedt och aftaladt med Andersson, reste Svensson till landet och var: borta närs ktta dagar. Andersson kunde under denna tid icke förmå gig att utföra illgerningen, utan stod allt på amma fot vid Svenssons återkomst. Häröfver blef lenne :sednare ytterst. uppbragt: Andersson lugnade honom likväl med. en osanning, pästäende att ;har sjort försök, men icke lyckats att antända möblerna medan han af nögon tillstädeskommande blifvitskrämd. Nu använde Svensson härefter alla möjliga medel at örmä Andersson till utförandet af sin plan, blanc vilka bränvinet isynnerhet visade sig som en pålitlig ch trogen bundsförvandt, sä att efter redan ätta da: sars förlopp Svensson äter begaf sig till Hisingön. Dessförinnan hade ban meden tång i Andersson: lärvaro utdragit en af fönsterkrokarne, så att Anders. on genom fönstret. måtte kunna erhälla..obehindradi illträde till rummet; yttrande sig. härvid Svensson ill Andersson : plät mig nu se att du är karl och cke äfven denna gången sviker mig. Samma afton kl. omkring 10 infann sig Andersson Itanför Svenssons bostad, dervid han bemärkte att ett f fönstren, icke detsamma ur hvilket Svensson ryckt roken, stod på glänt. — Han gick derföre in genom letsamma. — Inkommen i rummet lade han sig på n soffa, der ban somnade och vaknade först kl. !,2 ä mergonen. Han steg dä upp och efter det han tändt-ljus tog ban nögot redan förut, troligen af ledda iordninglagdt kölle; bestäende af torra trädtycken, som han tyckte vara fragmenter af en föryld spegelram, hvilket han sönderflisade och lade in ti-en skänk, hvarefter han antände detsamma. Seermera. flyttade hassaäneklädernå till -ett hörn at ängen och i det a ställde ban ljuset så nära sou nöjligt intill sångstolpen och deröfver hängande sparrakan. Sedan han förvissat sig om att den sälunda nlagda elden vunnit tillräcklig styrkä att fortsprida ig, aflägsnade han sig samma väg han inkommit. ted-bastiga steg marscherade han hela nya allen utfter ända till Stampen, der ban vände och gick tillaka till--.brandstället. — Framkommen till fönsterackorna öppnade han dessa och: bemärkte dervid, att ummet:var uppfyllt med tjöck rök, men kunde icke lifva varse nägon eld, -hvärföre han äfven nöägot litet ppnade ena fönstret, dä genast elden häftigt blos ide upp. — Farhägan att de i öfra väningen boende ersoner. icke skulle vakna, utan blifva innebrända, ppstod. änyo hos bonom. — Han beslöt derföre att ed en stake, som händelsevis läg på gården, slå in ägon ruta i andra väningens fönster; och sämedelst scka dem, hvarefter han. ämpvat taga till flykten, en förekoms i allt detta, med undantag af det sist. ämnda, af en person, som i detsamma kom gäende gatan och vid det denreblef elden varse genast jorde allarmi Andersson slutade sin bekännelse dermed, ätt Svenson, nägra dagar efter-bändelsen, då de såmmanträfde pä en krog försökt att öfvertsla honom att ännu a gång tända på de möbler som ännu funnos qvar, ir att få dem helt och hället förstörda, emedan, m Svensson skulle hafva utlätit sig, det var förb—dt rargeligt att icke alltsammans brann upp, ty nu anna de räkna stumparna af hvad som brunnit. ndersson vägraäde likväl. bestämdt att gä in härpå ;h föreställde dessutom Svensson huru oklok en: dyk handling nu vöre, emedan den gäfve ytterligare rt ät de misstankar, som redan vidläda Svensson; vatpä denne dock svarat, att han omöjligen derföre unde blifva misstänkt, enärhan bodde på Gibraltar ;h hog skulle leda i bevis, att han den natten icke rit derifrån aflägsnad. Andersson yttrade slutligen it-.han vore öfvertygad det Svenssons piga, Hedda; å förhand varit underrättad om ifrågavarande mordrandsanläggning; en törmodan, som han byggde på tskilliga af Hedda fällda yttranden, säsom Lil exemel vid ett. tillfälle dä hön utlätit sig: ville det här 2 NENEDIERE RITATS ITNE TLA SAKDE TITEL EAS TAS ALAESLITENLIEI