Aftonbladet – 28 december 1852, sida 3

MICIUUDIS INUU SV UCL UVIG LU US UVI VÄ VUIU 12 SINLe (Forts. följer). . . 2 Thalinska konfiskationsmålet. (Forts. från gårdagsbl.) De af stadsfiskal De Berg anförde besvär äro af följande innehåll : Till Kongl. Maj:ts och Rikets höglofl. Svea hofrätt! För att vinna ändring uti Stockholms rädstufvurätts den 6 i denna månad afkunnade, härjemte bilagde utslag, derigenom ett af mig, uppå angifvelse af bufr vudstadens skräddaremästaresocietet, hos handl. Carl Thalin här i staden uti dess öppna handelsbod i hur set n:o 1 vid Storkyrkobrinken den 1 i samma månad verkställdt beslag ä hvarjehanda till salu derstädes befintliga färdiggjorda nya manskläder, hvilka saknade vederbörande tillverkares eller skräddares stämpel eller bomärke, blifvit ogilladt och Thalin förklarad berättigad att det i beslag tagna godset genast i oskadadt skick kostnadsfritt äterfå, samt jag blifvit dömd att för elaga beslag dels böta 25 rdr, dels att ersätta Thalins rättegångskostnad och tidspillan med 3 rår 16 sk., allt banko, får jag, jemte biläggande Sf behörigen styrkt borgen för betalning af de mig Edömde böter, hos kongl. hofrätten i ödmjukhet mig besvära. Min vederparts rättegängsbiträde hr kongl.. sekreteraren W.F. Dalman har, uti det af honom till rädstufvu rätten i mälet ingifne skriftliga svaromäl uppå min stämaing, ådagalagt en sällspord vilja och förmäga att genom oriktiga citeranden af lagbestämmelser, sammansatta icke såsom de ord för ord finnas tryckta, utan efter eget hufvud så tillställda, att de fullkomligt skulle stä i öfverensstämmelse med den mening hr kongl. sekreteraren, nolens volens, i det allmänna velat göra gällande; hvarjemte hr kongl. sekreteraren anfört lagföreskrifter, som alldeles icke ega ringaste tillämplighet på ifrägavarande rättsfräga, utan angå belt andra förhållanden. Sällan torde man hafva läst något mera förvänande i juridisk skrift än hr-kongl. sekreterarens nyssberörde svaromål, hvilket till större delen synes hafva tillkommit i ändamål att förvilla och förvrida den så enkla frågan: Äro de af mig för beslagets giltighet åberopade kongl. författningar gällande eller icke? Visserligen hade jag af detta skriftliga svaromäl bort taga närmare del och icke ätnöjt mig med ett flyktigt uppläsande deraf inför rädstufvurätten, hvarigenom min muntliga vederläggning genast icke kunde blifva så fullständig; men med kännedom att mälet skulle få den utgång det vid rådstufvurätten erbällit ville jag ej uppehälla dess afgörande eller spilla möda och tid onödigtvis, helst jag ansåg allt hvad jag hufvudsakligen andragit vore för bifall till mitt åtal tillräckligt inför upplysta domare. Ifrågavarande beslag och derpäföljande ätal är likväl, enligt min tanke, af den beskaffenhet, att olika öfvertygelse och mening derom ibland domare måhända uppstär, och det är af detta skäl, äfvensom att för framtiden erhälla mera klara och bestämda föreskrifser i förevarande och dylika fall, som jag vägar hemställa min ätgärd till kongl. hofrättens pröfning. I ändamäl att nu först visa hurusom kongl. sekreteraren Dalman citerar gifsa lagbestimmelser efter egen fantasi och icke efter tryckta ordalydelsen, fär jag från hans skriftliga svaromäl ord för ord åberopa hans förmenta innehäll af 7 art. 4 uti konglSkräordningen den 27 Juni 1720, sä lydande: att alla ;handtverkare, hvilkas arbete sä beskaftadt är, att det stämplas kan, icke möge försumma sitt arbete smed sin mästares stämpel eller bomärke att beteckna, vid förlust af det som säledes ostämpladt varder till de fattige och 3 daler silfvermynt till lädan. och äfven i min stämning uppfegba ar föra ninrar. vallt arbete, som efter ordningen kan stämplas, skall med mästares stämpel eller bomärke betecknas, vid förlust af det som ostämpladt varder, till de fattiga och 3 daler silfoermynt i lådans (Se Modees verk, 1:sta delen, pag. 208). Här talas icke om handtverkares försummelse i sitt arbeter, hvilket tillägg hr kongl. sekreteraren således sjelf diktat, eller mäkända tilltrott sig kunna i egenskap af förment lagstiftasre inflicka för att erbälla det motiv, att lagstadgandet endast gäller för att förekomma handtverkares försummelse i sitt arbete, hvarigenom hr kongl. sekreteraren möjligen äfven velat visa hvilken himmelsvid skilnad det är emellan honom och handtverkaren, den der aldrig skulle få försumma sig. Vidare andrager hr kongl. sekreteraren i dess svaromäl, att kongl. brefvet den 19 December 1759 nwicke är någon till allmän .etterrättelse utfärdad förtattning, utan endast ett Kongl. Maj:ts speciella bref till kommerskollegium, i anledning af en möbelbandlare vid namn Teller.stedts enskilda klagan öfver inträng i hans möbelshandel af s. k. klädmäklare, som företagit sig det sorådet att sälja nya möbler och sålunda gjort inträng i möbelbandlarnes handelsrätt; till förekomsmande hvaraf Kongl. Maj:t bland annat förordnade, satt alla af mästarne förfördigade arbeten (nemligen möbelarbeten) skulle förses med stämpel för att skilja desamma från dem som voro tiliverkade at sbönhasar och fuskare, och att ostämplade sädåne avaror skulle vara konfiskation underkastade.. Huruledes hr kongl. sekreteraren här hvad bar ljusligen vet icke sannt vara är uppånbart deraf dö ban säger, att högstberörde nädiga bref icke är nägon till allmän efterrättelse utfärdad. författning, utan endast gäller möbelhandlaren Tellerstedis ön.skilda klagan, och att den af Kongl. Maj:t derigenom förordnade stämpling afmästares förfärdigade arbeten endast rörde möbelarbeten, ehuru lir kongl, sekreteraren i skriften sätter inom Parebthes anemligen möbelhandlare, och sälanda ett nytt tillägg a! honom, samt aktar sig föratt endastuttrycka K. M:t bland annat förordnade etc., utan att fullfölja kongl. brefvets vidare ordalydelse, genom hvilken stympade mening och tillägget inom clausul, detsammäs innehäll får fullkomlig öfverensstämmelse med der äsigt hr kongl. sekreteraren sig påtrugat och antagit samt så utan all hofsamhet förfaktar. Då mån som hr Dalman, af hvilken jag hade päräknat sanningskärlek, på sådant sätt far fram och efter eget behag, sa FF NaN a a a a Ae nee a re a 2 EES