Aftonbladet – 28 december 1852, sida 3

Hi, hi, hilv sade en annan; får nu smaka på hur det käns, lilla missis!a . Skall bli roligt att se henne arbetals . sUndrar: om hon skall få -sig en liten traktering af piskan i qväll, som vi andra !o Det skulle vara befängdt roligt att få se henne dansa den dansens, sade en annan. i Qvinnan vårdade sig ej om detta snack, utan vandråde på.med samma uttryck af argt hån, som om hon ingenting hade hört. Tom hade i alla-sina dagar lefvat blånd bildadt och fint folk, och: Han såg genast på Henne att hon tillhörde. dessas klass; men huru och på hvad :vis hon kunnat nedsjunka i denna förnedrande belägenhet, var någonting som han ej kunde begripa. Qvinnan hvarken såg på, eller tilltalade honom, ehuru hon under hela vägen höll-sig till hans. sida. . Tom var snart uppe i arbetet; men emedan qvinnan ej var långt ifrån honom så sneglade han litet emellanåt på henne, der hon gick och arbetade. Han såg vid för. sta ögonkastet, att en medfödd ledighet och -händighet gjorde arbetet för henne lättare än för mången annan. Hon plockade mycket fort och mycket nätt, och med en hånfull uppsyn, liksom föraktade hon både arbetet och förödmjukelsen af det läge hvaruti hon blifvit försatt. Under dagens lopp kom Tom att arbeta bredvid mulattqvinnan, som blifvit köpt i samma arti som han. Hon befann sig. ögonskenligen i ett tillstånd af svårt lidande, och -Tom hörde henne ofta bedja till Gud, då hon svigtad2? och darrade, och tycktes vara på vägen att falla omkull. Tom,när han kommit henne närmare, öfverflyttade helt tyst några näfvar bomull ur sin säck uti hennes. Ack nej! Gör inte det! sade qvinnan med förvånad uppsyn; du får bara ledsamhet för det.n 7 I detsamma kom Sambo. Han tycktes bära ett särskildt agg till denna qvinna, och svängande sin piska, sade han i en rå, hes ton: Hvad knäfveln, Lucy, ha ni båda der för smussel för er?. och med detsamma sparkade han till henne med sin hårda sko, och slog Tom öfver ansigtet med piskan. . Tom återtog stillatigande sitt arbete; men qvinnan, hvars krafter redan förut voro på sista upphällningen, dånade. Jag skall nog få henne till lifs igen! sade pådrifvaten med ett brutalt grin. Jag skall ge henne det som gör bättre verkan än kamferte, hvarpå han tog en knapp: