Aftonbladet – 28 december 1852, sida 3

till sin fördel, endast citerar lösryckta meningar frå kongl. föreskrifter och lagbestämmelser, är det hel naturligt att man skall tills vidare vinna en stor opi Inion; men derför är jag ock skyldig mig sjelf at lägga hr Dalmans beteende uti klar dag. För at nu begagna hr Dalmans egna ord i hans skrift rö rande högstberörde nådiga bref, bär det ej bättr ltills än att detsamma just precist är till allmän efter l rättelse utfärdadt, men icke för blott ett specielt fall loch i ändamäl att sådant visa får jag åberopa de I kongl. brefvets vidare ordalydelse, sedan frågan on Tellerstedts klagan blifvit uti detsamma i nåder af I gjord, och hvilken ordalydelse, sä längt den uti 1807 lärs kongl. lagsamling finnes införd, äfven min stäm ning säsom grund för beslaget upptager, men som Iden ingifna afskriften at K. brefvet har denna lydelse Th-arjerate och på det handtverkarne sjelfve mäge blifva iständsatte att hafva tillsyn derä, att bönhasa! Loch faskare måge atfhällas att emot flere Kongl. för lordniogar, dem till skada och förfäng, förfärdiga och till salu utbjuda sine till en del ofullkomliga arbeten hvilka förenämnde mäklare skola sig tillhandla, : ljemväl hafven att betörja, det handtverkarne i a mänhet lägges att hvar för sig teckna alla sina till. verkningar med egen stämpel, då hvad sedermera mea sådana märken ej finnes försedt och till salu anträf fas, bär vara konfiskation underkastadt; ötver verk. Iställigheten hvaraf möbelhandlarne kunna lika med stadens fiskaler och uppsyningsmyn hand hälla. Nä diga föreskriften att Kongl. Kommerskollegium hade att besörja det handtverkarne i allmänhet ålades ati hvar för sig teckna alla sina tillverkningar med egen stämpel, synes mig tydligt innebära att Kongl. Brefset gäller dels till allmän efterrättelse och förty skulle genom Kongl. Kommerskollegium promulgeras, dels, för handtverkare i allmänhet och säl des äfven skräddare; äfvensom att med orden då hvad sedermera med sådane märken ej finnes försedt och till salu anträffas, bör vara konfiskation underkastadta skall förstås, att handlverksvaror, utan sädan stämpel, de mä anträffas till salu hvar som helst, hos handtverkaren eller handlanden, äro konfiskable; hvarigenom handtverkaren fredas från inträng och förfång i sitt yrke af personer, som till detsammas bedrifvande ej äro lagligen berättigade. Denna tolkning öfverensstämmer ock med den praxis, som säväl inom hufvudsta:den, som uti landsorten städse blifvit följd i afseende A handtverksvaror, af hvad slag de vara må, som kunna stämplas, samt med det prejudikat som jag vid rädstufvurätten anfört, att handlanden af judiska na tionen Jakobsson, hvilken hyrde en kopparslagareenkas rättigheter bär i staden, blef under beslags. anspråk är 1839 fräntagen alla sina tillverkade kop: parkärl, som funnos i dess försäljningsbod, af den or sak att de icke voro med handtverksstämpel försedde, och rättegängen derom fortsattes till Kongl. Maj:ts högsta domstol, som är 1841 förklarade Jakobsson sina ifrågavarånde varor förlustig. Det Kongl. Bref vet, sädant det lyder i den af min vederpart ingifna afskrift från Kongl. Kommerskollegium slutar väl med de orden: öfver verkställigheten hvaraf möbelhandlanderne kunna lika med stadens fiskaler och uppsyningsmän hand hälla,. Härat har. hr Dalmah måhända: dragit den slut ats, att föreskriften endast gäller möbelhaadlare; men om så vore händelsen, skulle, i det föregående, hvarest en utsträckning af Tellerstedts underd. ansökning till andre handtverkare göres, eller till hamdiverkarne i allmänhet om Skyldighet att stämpla sina varor, i stället stätt till möbelhandlarne i allmänhet, i hvilket tall Kongl. Brefret, endast för desse sednare, ägt tillämplighet. Att möbelbavndlarne berättigades hälla hand öfver Kongl. Brefvets verkställighet, i hvad det rörde dem, finner jag icke utesluta handtverkare från samma rättighet inom deras yrken, hvilket ock ålåge Kongl. Kommerskollegium att kungöra. Den på Kongl. Maj:ts näd. befallning utgifna 1807 ärs lagsamling upptager också sid. 287 högstberörde Kongl. Bret såsom i allmänhet gällaade för hvarje handtverkare, men omnämner hvarken Tetlerstedt, möbelhandlare, eller att desse sednare skola hand hälla öfver verkställigheten. När nu detta: Kongl. Bref sålunda är vordet intaget uti en lagsamling, som säväl för tjenstemannen som den enskilde eger lika trovärdighet, lika förbindande efterlefnad: som 1734 ärs lag, i allt hvad som sedermera icke blifvit upphäfvet, då synes mig det vara tullkomligen af mig visadt, att detta Kongl. Bref blifvit till allmän efterrättelse utfärdadt; ty om meningen skulle vara annorlunda, eller det Kongl. Brefvet endast skulle gälla möbelhandlare, då är det ej mitt fel, att det fått en sådan redaktion uti en till allmän efterrättelse på Kongl, befallning utgifven lagsamling, och skulle den ej. vara trovärdig, kan tjenstemannen, säväl som domaren, ofta nog förgä sig i mängahanda saker, emedan man, synnerligen i landsorten, ej såsom hr Dalman, eger eller kan få tillgång till sjelfva urkunden af Kongl. Författningen eller Brefvet, och orättvist torde det väl vara att vid sådant förhällande fälla tjenstemaonen eller domaren till böter. Hr kongl. sekreteraren Dalman fortgär ytterligare i sin deduktion och påstär att stadgandet i 15 6 af Kongl. Fabriksoch Handtrerksordningen den 22 December 1846, hvilket innehäller ord för och Jäsering ene abriksoöh Iopåtverkevarors och justeringsmärke iakt hvad nde med kontroll. eller framdetee kan vara tad bio derom reaan är kan shaäfva afseende på nagg . ICko rimligtvis dea som för vissa varor är föreskrifven unaer avir troll af offentlig myndighet, och under ingen hänsigt på de i 1720 ärs Kongl. Skråordning eller 1759 särs Kongl. Bref omförmäldte bomärken, genom hvilka i öfrigt alldeles ipgen kontroll är behöflig eller kan utrönas; men hr Dalman synes vara okunnig derom att sistberörde stadgande tydligt afser flere o lika slag af stämpling, ibland hvilka endast deruti omnämnde kontroll och justeringsstämpel eller märke och dessutom hallstämpel ä fabriksvaror ske af offentlig myndighet, hvaremot stämpling å handtverksvaror icke är i några andra författningar päbjuden, än de af mig här ofvan åberopade 1720 ärs Kongl. Skräordning samt Kongl. Brefvet den 19 December 1759, och med hvilken stämpling offentlig myndighet ej har att skafta. De af hr Dalman äberopade författningar, Kongl. Kommerskollegli cirkulär af den 4 December 1848 och Kongl. Mej:ts nädiga förordning den 18 Juli 1850 angäende stämpling at svenska tillverkningar, äro alldeles icke tillämplige och afse ingalunda hacdtverksvaror, hvilket bäst vinaer styrka af 3 4 i sistnämnde Kongl. förordning, hvilken hr Dalman efter uppräkoande af hvilka varor, som enligt nästföregäende 2:dra äro underszastade stämpling, nemligen: väfnader, alla slag, spelkort, toppsocker, tobak i karduser, cigarrer i lädor, sulläder efter -engelska garfreri-metoder och saffian, i sitt svaromäl, till stöd för sin mening just åberopar med egna ord: sälunda: att33uttryckligen stadgat att alla andra svenska fabriks. och manufakturtillverkningar än dessa skola vara från stämpling befriade.. -Här talas ej om andra än fabriksoch manufakturtillverkningar och icke om handtverksvaror, säsom kläder, skoplagg, hattar, kopparkärl och dylikt. — Herr Dalmans pästäende att genom klädespersedlars förseende med tillverkarens stäm. pel eller bomärke alldeles ingen kontroll är behöflig eller kän utöfvads, är ogrundadt, emedan kontrollen är i flere afseönden behöflig och kan: ganska lätt ut öfvas. Erfarenheten har under sednast framflutne är visat, burusom klädesplagg i större partier hit till hufvudstaden frän Hämburg luresdrejats och af köpmannen, kapitalisten försälts dels i öppna bodar, dels enskildt. Hvådkån vara bättre kontroll mot häm