Aftonbladet – 28 december 1852, sida 3

imande af slikt lurendrejeri än att tillverkarens stäm. pel finnes ä kläderne, då man genast ser om det är inländsk eller utländsk vara, och sådan kontroll kan ju lätt utöfvas? Männe ej detta ändamål varit afsedt då i 154 af Kongl. Handtverksordningen stadgades att stämpling ä handtverksvaror skulle fortfara, enligt hvad redan är eller framdeles kan varda stadgadt.s — Ingen lärer väl vilja förneka att icke vära egna handtverkare och deras arbetare skola förlora och gå miste om arbetsförtjenst samt såmedelst lida förfäng, om sädane varor som här i landet allmänneligen tillverkas, till och med utan anmärkning, skola tagas från utländsk ort. Uti statsekonomisk synpunkt, synes mig, att införskrifming från utlandet t. ex. af kläder och leksaker för barn, med mera dylikt, är obehöfligt, helst andra egentliga nödvändighetsartiklar finnas, som taga landets penningetillgäng i anspråk; af sädane skäl lärer äfven stadgandet om stämpling af handtverksvaror icke vara utan betydelse. — Hvad slutligen angår de af herr Dalman i sin skrift i öfrigt äberopade stadganden, hemtade frän Kongl. Fabriksoch Handtverksordningen af år 1846; så finner jag icke att de i någon mätto inverka på förevarande mål, emedan sjelfva ingressen till densamma ieke upphäfver föregående kongl. stadganden rörande denna fråga och 1720 ärs Kongl. Skräordning, genom Kongl. Fabriksoch Handtverksordningen ej kan anses sakna gällande kraft i andra delar, än som uttryckligen äro uti denna sednare föreskrifne och bestämde, hvaremot kongl. brefvet den 19 December 1759 qvarstär helt och hället oförändradt, såsom lagbestämmelse, fastän det räkar vara gammalt och förthy i herr Dalmans tycke barockts, som han sjelf derom yttrar. Det äberopade tillståndet som herr Thalin erhållit från handelsoch ekonomikollegium anser jag vara ett alldeles öfverflödigt dokument, enär herr Thalin var handlande förut, och följaktligen egde handel med hvilka slag af lofgifna varor som helst, hvaribland äfven nya färdiggjorda kläder, dock med vilkor att dessa sednare voro af tillverkaren stämplade, hvarifrån handels och ekonomikollegium i tillståndresolutionen honom icke befriat. Jag har nu sökt visa att de lagbestämmelser jag i stämningen äberopat såsom grund för min beslagsätgärd och derpä följande ätal, icke allenast äro vid full kraft och verkan bibehällne, utan ock på ifrägavarande beslag tillämplige, men att herr Thalin deremot, icke på sätt rådstufvurätten antagit, af Kongl, Handelsordningen den 22 Deceniber 1846 eger någon rättighet att, utan ansvar, handla med ostämplade manskläder; och får jag alltsä, under upplysande att, uppå herr Thalins derom gjorda ansökan, kongl. öfverstäthällareembetet för polisärender genom beslut den 8i denna mänad förordnat att Thalin, emot ställd borgen och värdering, egde äterfå de af mig i beslag tagne klådespersedlar, hvilket päföljde dag ock skett, kostnadsfritt för Thalin, som gifvit bevis att klädetne oskadade äterlemnats, ehuru nägra få plagg voro skrynklade, hos kongl. hofrätten anhålla om upphäfvande af rädstufvurättens på så besynnerlig tolkning grundade utslag i detta mäl, samt att det af mig hos herr Thalin verkställda beslag mätte förklaras gilltigt och värdet. af de i beslag tagne klädespersedlarne, som. pu mera blifvit uppskattadt till 12,588 rdr 24 sk..rgs; dömas förbrutet till hufvudstadens fattige, äfvensom att herr Thalin mätte äläggas att, efter räkning, godtgöra mig kostnaden för de i beslag tagne 2 transporterande från och till hans handelslokal, I den händelse att kongl. hofrätten skulle finna rättvist rädstufvurättens utslag i hufvudsaken att gilla, får jag under äberopande så väl af hvad jag här ofvan, som hos rädstufvurätten andragit för att visa det jag till beslagsätgärden haft åtminstone skälig anledning, anhälla att från mig äådömde bötesoch rättegångskostnads-ersättning varda befriad. Stockholm af stadsfiskalskontoret den 20 December : Fr. W. de Berg.