Aftonbladet – 27 december 1852, sida 3

löjtnant Modigs uppsats i ämnet riktade påminnelser, anse vi oss särskildt böra fästa våra läsares uppmärksamhet på de flera ganska träffande belysningar af hufvudfrågan hvilka dervid tillika meddelas. De insända påminnelserna, hvilka hafva samma öfverskritt som den ursprungliga artikeln; äro af följande lydelse : Något om krokiga vägar och hvart de slutligen leda. De som skänkt uppmärksamhet ät en uppsats under denna rubrik, benäget intagen i Aftonbladet för ett par veckor sedan, torde äfven hafva bemärkt icke mindre än tvenne genmälen eller snarare skärpa tillrättavisningar, den ena af byrächefen hr öfverstelöjtnanten Modigh och den andra at civilingeniören hr OC. Tottie, hvarmed samma artikel blifvit ihägkommen. Insändaren skyndar att tillkännagifva sin glädje öfver emoltagandet. at dessa dyrbara bevis på dels att hans förra skrifvelse kommit riktigt fram, dels att en och annan förvillande uppgift af innehället blifvit observerad, hvadan insändaren tager sig anledning förmoda, att de öfriga uppgifterna varit upplysande och väl bekommit: Dä hr Tottie visar en synbar benägenhet att blifva frän saken skiljd, vill insändaren påminna derom att skilnaden i uppgift om stigningen på Ätorpslinien, liksom de hr Tottie tillagda uttrycken om lämpligaste sättet att utföra jernvägsanläggningen, voro tagna ur en diskussion emellan grefve von Rosen och en insändare i Svenska Tidningen. Insändaren ansäg sig endast böra på ett ställe sammanföra detta för att göra det mera äskädligt. Det enda som insändaren i hr Totties genmäle behöfver relevera är följande: Insändarens förmenande: att anläggningskostnaden för hvarje särskild mil eller ?, mil borde efter alla linier blifva lika stor, ehuru terrängen betydligt varierar. Detta förklarar hr Tottie varå absurdt! och han har rätt deruti; men icke så deruti att han i hastigheten tillagt insändaren ett förmenande, som insändaren aldrig hyst eller gifvit anledning till. Hr Tottie hänvisas till styrelsens utlåtande af den 17 Maj d. ä., hvarutur insändaren tagit uppgiften om den till 350,000 rdr bko pr mil beräknade medelkostnaden för anläggandet af ifrågavarande jernväg. Detta är väl icke detsamma som att hvarje mil.skulle kosta 350,000 rdr bko. Men när man har en approximatift beräknad medelkostnad, så kan man väl med densamma jemföra kostnaden för en större eller mindre del af jernvägen, hvaröfver kostnadsförslag blifvit upprättadt, och att då en mils väganläggning i en svår terräng faller sig billigare än den beräknade medelkostnaden är särdeles egnadt att väcka förväning. Det var detta som insändaren tror sig hafva uttryckt, likaså visst som insändaren endast härmed atsett att få felet upplyst och rättadt, vare sig att det ligger i kommitteens approximatift beräknade medelkostnad eller i det af hr Tottie afgifna kostnadsförslaget. I öfrigt vill insändaren begagoa detta tillfälle att förklara det insändaren icke, säsom hr T. synes misstänka, lätit nägon personlig ovilja eller afundsjuka diktera de reflexioner, som i den förra uppsatsen förekommit och som hr Tottie vid närmare begrundande torde finna helt och hället tillkomna på grund af de skiljaktiga uppgifterna. Men på det att ingenting, som kan utredas, måtte lemnas oförklaradt, ätervänder insändaren gerna till de af hr öfverstelöjtnanten Modig säsom förvillande betecknade uppgifter. Den första är att styrelsen för vägoch vattenbyggnader synes hafva gjort till sin uppgift att förhindra nyhetsmakeriet: jernvägars anläggnings. Öfverstelöjtnanten Modig bestrider detta med uppräk nandet af de smärre hästbanor, hvilka dels äro fulländade, dels under arbete, hvarefter hr öfverstelöjtnanten har godheten vederlägga sig sjelf med följande: måhända invändes att samtliga dessa jernbanor äro obetydligheter, emedan transportvagnarne, ätminstone nu till-en början, dragas af bästar; detta sednare är sannt. Insändaren vill icke falla besvärlig med den frågan: hvilka och huru mänga af dessa obetydliga banor, hvarmed styrelsen öfver vägoch vattenbyggnader gerna må prunka på sin meritförteckning, det stätt i styrelsens makt att förekomma? utan insändaren nöjer sig med att päminna om, att nästlidne riksdag, just den fraktion, som ansäg, att smärre hästbanor, uteslutande för varutransport, vore det enda lämpliga i värt land, satte sig ifrigast emot Köping-Hult-banan, och insändaren vill icke bestrida styrelsen äran att tillhöra denna fraktion. Den andra är, att styrelsen icke befarat vatt trafiken skulle blifva så ringa, att jemut och nätt underhällskostnaden kunde bestridas,, utan styrelsen har deremot förordat anläggningen på den grund, att jernvägskommitteen utredt, att man kuade hysa förhoppning att inkomsterna af blifvande trafiken skulle betäcka underhällsoch driftkostnaderna samt möjligtvis med tiden lemna något öfverskotts. Det finnes här ingen annän skilnad än möjligen den emellan mer eller mindre valda uttryck. Men kommitteen, hvars utredning af frågan hr öfverstelöjtnanten äberopar, anser sig, enligt styrelsens referat, genom de gjorda beräkningarne och vidlyftiga tabellerna hafva sdagalagt, att den ifrågavarande jernvägen kan med skäl förmodas i en framtid afkasta en mot de ärliga omkostnaderna fullt svarande inkomst.. : På deana uppgift grundar styrelsen sin förhoppniog att underhällsoch driftkostaaderna skola af trafiken betäckas; och insändaren förebräs att han ansett detta allt innebära, att det skulle bära sig nätt och jemot,. När man tänker sig den ena probabilitetskalkylen uppstaplad på dea andra:och aldraöfverst styrelsens .förhboppningar., så må man väl tacka Gud om det bär sig nätt och jemnts. Det är sannt att styrelsen ej nägonstädes uti afgifna utlätanden yttrat: att trafiken skulle blifva sä ofantlig att ingen hamn vid jernvägens ändpaskt kunde blifva stor nog, men det är lika saont att insändaren aldrig tillagt styrelsen ett sädant ystrande i nägot af sina afgifna utiätanden. Det torde vara skäl, då man drager i härnad mot ordställningar, att fästa nägot afseende . på hvad som är citationer, och till sädana förvandla hvad som är en författares spkla slutsats af förhbandenvarande facta. Detta har br öfverstelöjtnanten icke iakitagit, ej heller insett itt insändaren velat, genom antagandet ätt styrelsen väntade en ofantlig trafik, finna en förklaringsgrund till styrelsens förordande af Getholmens hamn, som salkyleras att rymma 300 fartyg, då Hults hamn enlast uppgafs kuona rymma 100 fartyg på en gång. Det var de der vissa (ouppgifna) fallen, som iasändaren trodde böra sökas i skilnaden emellan 100 och 300. Då nu detta varit en oriktig stutsats (ej citatiop) af insändaren, så mä man ju hoppas att Hults lastageplats vid Wenern icke längre bör utgöra nägot hinder att få jernvägen så kort som möjligt, på det att den måtte blifea så ändamålsenlig som! möjligt. Herr ötv.löjtn. förmenar att ins, skulle hafva förbisett att uttrycket soppskål kan betraktas säsom ett loford för -hamnanläggningen,. Detta är visst icke händelsen, utan har det varit ins:s fullkomliga mesing, likasävisst som ins. skulle bemöda sig att utaka passande loford för styrelsen; om det kunde visas att nödvändigheten stol i nägot rimligt förhälande till kostnaden af den föreslagna hamnanläggvingen. Den spritter nya intressanta upplysning herr