Aftonbladet – 27 december 1852, sida 3

alt den sympatetiska och sällskapslika negern, sedan har en bildad och förfinad husbondes hus förvärfvat d tycken som utgöra lifsatmosferen i en sådan krets, icke destomindre är underkastad det ödet att blifva den råaste och mest brutala menniskas träl, på samma vis som er stol eller ett bord, som fordom prydde en präktig salong stutligen kommer, rankig och förbleknad, i ett snuskig krogrum eller liderligt -kyffe. Den stora. skilnaden är. att stolen och bordet ej kunna känna något dervid, mer att menniskan kan; ty sjelfva lagens stadgande, att hor skall sanses, lagligen ärfvas, säljas och köpas, såson personlig lösegendome, förmår dock ej utplåna henne själ, med: dess egen enskilda lilla verld af minnen, för. boppningar, tycken, farhågor och begär. Herr Simon Legree, Toms husbonde, hade köpt slaf. var på åtskilliga ställen i Ny-Orleans, till ett antal a åtta, och drifvit dem hopkedjade, två och två, ned til den goda ångaren Sjöröfvarens, som låg vid elfbrinken färdig att afgå uppåt Röda floden. Sedan han ordentligt och väl fått dem ombord, och båten lågt ut, gick han omkring, med denna u Nn a bestämdhet som alltid utmärkte honom, för att hå a er mönstring med dem. Han stadnade midtframför Tom. som blifvit utstyrd för auktionen i sin bästa rock, mec välstärkt linne och glänsande stöflor, och sade, korrt och godt : Upp med dig.s Tom uppstod; Tag af dig den der halsduken!s Och då Tom, besvärad af sina bojor, försökte göra det, hjelpte han honom, i det han med föga varsam hand ryckte den från halsen på honom och stoppade den i sin ficka. Legree vände sig nu till Toms kappsäck, i hvilken han redan förut hade snokat, och sedan han derur tagif stt par gamla pantalonger och en:söndrig rock, som Tom nyttjat vid sina göromål i stallet; sade han, i det han befriade Toms händer från bojorna och pekade på en skrubb mellan fraktgodset: Gå dit och kläd på dig det der.n Tom lydde och återkom efter få ögonblick. Drag af dig stöflornar, sade herr Legree, Tom gjorde så. S Se ders, sade den förre, i det han kastade åt honom tt par grofva och pluwpa skor, sådana siafvarna allmänigen begagna, stag på dig de der.n. Tom hade under den brådskande omklädningen ej