Aftonbladet – 27 december 1852, sida 3

Thalinska knfskationsmålet. Uti detta mål, som med rätta ådragit si en allmännare uppmärksamhet, har talan blifvit hos Svea hofrätt fullföljd ej mindre af hr Thalin som yrkat att stadsfiskalen De Berg, som verkställt beslaget, derföre måtte ådömas 200 rdr böter i stället för 25 rdr, som rådstufvurätten honom ådömt, äfvensom Thalin fortsatt sina anspråk på ersättning, än äfven dels af bemälde beslagare och dels af angifvarne i saken skräddaremästarne C. P. Årnell, C. E. Borell och Ol. Christiansson, hvilka yrkat beslagets godkännande m. m. Vi meddela här nedan dessa besvärsskrifter, bvarsf våra läsare således äfven kunna fullständigt inhemta beskaffenheten af de skäl hvari angifvare och beslagare söka stöd för sina yrkanden. Hr Thalins besvärsskrift är af denna lydelse: Zill Kongl. Moj:ts och rikets höglofliga Svea hofrätt. Med Stockholms tädhusrätts den 6 dennes meddelta atslag i anledning af det beslag ä färdiggjorda klälespersedlar, som stadsfiskalen F. A. de Berg uti min salubod i Storkyrkobrinken härstädes anställt, orde jag visserligen af mängen anses hafva allt skäl tt vara beläten, emedan domstolen. ogillat beslaget ch fällt beslagaren till böter samt de i beslag tagne persedlarne derefter blifvit mig åter tällda, utan att le lidit nägon väsendtlig skada; men då angifvarne saken samt beslagarne aktat nödigt att fullfölja fråsan hos kong!. hofrätten, och jag för utbekommanlet af den egendom, som olagligen blifvit mig frånagen, nöd:as underkasta mig det stora obehaget att begära andra personers ansvarighet till betydligt beopp, för värdet af samma egendom, anser jag hvarken någon grannlagenhet eller annan konsideration vöra hindra mig att utfordra min rätt, säsom det heer btill yttersta skärfven; och jag har säledes både stur denna och en mera allmän synpunkt, den jag när nedan skall antyda, icke tvekat, att hos kongl. sofrätten vördsamt fulifölja äfven de pästäenden, hvarä ädstufvurätten icke bebagat fästa afseende. Beträffande säledes först den omständigheten att ädstufvurätten ansett boslagaren i detta mål skyldig ndast till den lägsta bötespäföljd, som Handelsoch Tandtverksförordningarne utsätta såsom en ovilkorlig öljd deraf, att beslag varder ogilladt; så förekomner emot en så mild tillämpaing af ansvarslagen, tt, enligt hvad jag infir domstolen ådagalagt, hvarje os den aflägsnaste anledning här saknats för verk tällandet af det ifrågavarande beslaget. Ty dels är len af äklagaren i främsta rummet äberopade förattning eller 1720 ärs skräordning tydligea öpphäffen i följd af 1846 ärs handtverksordning, dels utgör let i öfrigt af äklagaren anförde 1759 ärs kongl. bref ill kommerskollegium ingalunda något till allmän eferrättelse i laga ordning utfårdadt stadgande, utan ndast en från ett Kgl. Maj:ts rescript till ett emvetsverk, angäende hos Kgl. M:t i ett enskildt mål införde und: besvär, uttryckt mellanmening, hvilken möjligen under nägon förevändning lärer kunna errälla hvarken namn, beder eller värdighet, än minIre myndighet, säsom lag, dels ock om än de nyss;erörde föreskrifterna verkligen ännu skulle vara giliga och anses säsom lagligen tillkomna författningar, ä vore de likväl icke på ifrågavarande fall tillämplise, utan arginge uppenbarligen endast och allenast andtverkarnes skyldighet sinsemellan att med märken örse sina tillverkningar, och ingalunda nägot köpnannens eller tredje mans i allmänhet åliggande att. afva de kläder han vill begagna eller hälla till afslu, med dylika märken försedde, hvartill kommet, tt de allmänna författningar angående svenska tillerkningars stämpling, som, enligt det i 15.4 af 1846 rs handtverksordning gjorda förbehåll, framdeles swle komma att utfärdas, Demligen kongl. kommersollegii cirkulär den 4 December 1848 och Kongl. aj:ts förordning den 18 Juli 1850, uttryckligen s enn ERT RT