Aftonbladet – 27 december 1852, sida 1

varit en frikostig. hand som hade sörjt för ehöF. Vid hennes sida, och tryckande gig tätt till he bitter en ung flicka om en femton är, — heliftes dottef, Honär en quacroon, som man kan se af hennes ljusare färg, ehuru likheten med mödren: är ga vaglig. Hon har samma milda, mörka öga, med: längre ögonhår, och hennes lockiga Bår är af en lysande brun färg. Äfven hon är särdeles snyggt klädd. och hennes hvita, fina händer förråda föga förtrolighet med groft uälarbete.. Dessa båda skola säljas i morgon i samma parti, som de S:t Clareska slafvarna; och herremannen som de tillhöra, och till hvilken köpesuviman för dem. skall öfversändas, är en medlem af den kristna kyrkan i NewYork, som; inkasserar. penöingarna, och derpå går till sin och deras Herres nattvard, och ej tänker vidare på den saken. a Dessa två, som vi vilje kalla Susanna och Eromelin?, hade tjenat hos en älskvärd: och from dam iNewOrleans, som haft dem för sin närmaste uppassning och gifvit dera en omsorgsfull och religiös uppfostran och tndervisniog. De: hade fått lära gig läsa och skrifvaj blifvit flitigt undervisade i-religionens ganningar,; och deras lott hade varit så lycklig som för personer i deras ställning möjligt är. Men deras beskyddarinna enda gon hade förvaltningen af hemes. egendom, och skuldsatte densåmma genom vårdslöshet och ett yppigt lefnadssätt till ett betydligt belopp, och gjorde: slutligen . bankrutt. En af de betydligaste fordringsegarne var det ansedda handelshuset B. Co: i NewYork. -B: Co skrefvo till sin agent i NyOrleans, som i utmätningsväg lade beslag på ladyns egendom; hvaraf desså båda qvinnor och ett parti plantageslafvar utgjorde förnärasta beståndsdelen, och begärde från NewYork ytterligare förhållningsorder. Flusets chef, herr B., hvilken, såsom vi Dämnt, ver en kristen man, ver allt litet generad af affären, Han ogilJade handeln med slafvar och menniskosjälar, — naturligtvis gjorde han det; men å andra sidan gällde det att låta trettiotusen dollars springa, och det tycktes vara väl stor summa att uppoffra för en princip; livadan ef ter mycket funderande, och sedan han rådgjoriimed personer hvilkas råd ben visste skulle anstå honom, herr grossbandlaren B. skref till sin agent, att han skulle realisera tillgångarna på fördelaktigaste vis, och remittera honom Pprovenyen. x Dagen efter brefvets ankomst till NyOrleans togos Sueganna och Emmelina och nedskickades till bazaren för alt afvakta följande dagens auktion. Der se vi derma nu nögot otydligt i månskenet, som faller på dem genom fönstergallret: båda gråta de, men hvarje tyst för sig, så att det ej skall höras af den andra. Lyssnom på deras samtal. N Mamma, lägg sitt hufvud på mitt knä, och försök