Aftonbladet – 23 december 1852, sida 2

Zetterberg, var närvarande och pästod att W:s förut afgilna erkännande om huru rymringen lyckats vore osann, helst det varit omöjligt för W. att utan att skada sig hoppa ned frän den höga muren. Vaktmästaren Gumelius kunde ej lemna nägon upplysning. Då W. fortsatte sitt pästäende, det han rymt på sätt ban förut uppgifsvit, uppsköts usdersökningen, på det löjtosnt Zetterberg kuade få tillfälle att skaffa vidare upplysningar i saken. — Vid R.R:ns 3:e afd. förekom i förrgär ett från Öfverstätbällare-embetet remitteradt mål, angående smedsarbetaren Emanuel Sundberg och förre polisuppsyningsmannen Nils Georg Nilsson eller Nelson, häktade och tilltalade för det de skola i samräd med hvarandra. thorsdagen den 14 sistl. Oktober, medelst inhrotts föröfvande i buset AM 45 vid Styrmansgatan X Ladugärdslandet, tillgripit dels frän derstädes boende hofslagaren Kiudborg en sjukoch begrafningsiäda, benämnd Enighet och Allvar,, med deri förvarade penningar till belopp af 236 rdr rgs, 2 silf. verfiexer, ätskilliga exemplar af det för lådan utfärdade reglemente och andra handlingar; dels frän förre lifgardisten Johan Örn ett par byxor och dels frän tygstatens smedja vid artillerigärden ätskilliga verktyg. Stölden af begrafoingsiädan hade, enligt hvad upplystes, blifvit förötvad kl. omkring 2 på dagen, under det de flesta personer varit borta från huset för att äskäda högtiuligheterna i anledning af H. K. H. Prins Gusafs samma deg inträflade liktäg. Omständigbeterne hade dock så fogat, att husfolket, kort före det inbrottet skedde, sett tilltalade Nilsson spejande smyga omkring buset. Detta, jemte det att tilltalade Sandberg äfven kort förut besökt en i huset boende person, och varit samma dag synlig i Nilssons sällskap, hade gifvit anledning till. misstanka emot S. och N., och föranledt deras efterspanande. I Sundbergs bostad ä Jangfrugatan hade säväl S. som N. anträffats ) ort efter stöldens upptäckande, hvarjemte vid anställd visitation 157 rår rgs af de stulna penciogarne igenfunnits uti ett afträdesbus ä gärden, samt M. befannits uti sina kläder hafva förvarade omkring 20 rdr ssmma mynt. Den hoftäng, bvarmed tjutvarne uppbrutit lädans kassakist2, badejemväl påträftats i S:s bostad och burit märken efter den gröna färg, hvarmed kassakistan varit mälad. T:l;talade N. och S.. förnekade dock fråekt al vetskap om och detaktigket uti Iädstölden, under föregifrande af S. att han, vid den tid stölden skedde, vistats i sin bostad, och af N., att han kl. emellan 11—3 pä dagen icke ens varit å Ladugärdslandet, utan vistats i staden för att äse förutnämnde högtidligheter. Iagerdera af dem hade ej eller, pästodo de, nägon kunskap om d2 i afträdeshuset anträffade penniogar; dock medgaf N., att han, kort före det desamma igenfannos, der innevarit. Den ponninge. sum som från N. serskildt anhällits, förmälte han si hafva på ärligt sätt förtjesat och uppdukade en lävg historis om sioa utvägar till penniogeförtjenst. Bmeltertid upplystes att N. kort före stölden befunnit siz uti en högst utfattig belägenhet och blifvit för bristande betalning af byra vräkt från sin förra bostad. Då hvarken S. eller N.kuode förmås att af ifva en sanningsenlig bekönnelse, uppsköts mälet till västa mändag, dertill flera vittnen skulle kallas. — I förgär förevar äter vid rädstufvurättens fjorde af delning förut refererade mälet, avgäende poliskonstapeln Carl Abraham Hallstedt; ä hvilken sotirelärlingen Carl Otto Febroström yrast ansvar, för det Halistedt mändågen den 4 sist! Oktober dels ä Kammakare: och dels å Lundtmåkaregatan öfverfallit oct slagit Febrnström. Rädhusrätten sfkunnade nu utslag i mälet och: ä!ade Hallstedt att dena 3 Januari nästk. är med ed fria sig från avgifrelsen. — Då samma afdelniog i förgir äter företog ränsak. nivgen abgående skrädderiarbetaren Johan Anderssor Löf, tilltalad för dräp ä vaktkarlen Niis Siderqvis m. m., afgaf aktor, stadsfskalen Mellbin, sitt skrift Jiga slutpästäende. Eaär Löf vore försunnen at hafva dels under inflytelsen af en förnedrande hämnd kävsla och förut fattadt uppsät att skada göra, med lifsfarligt vapen tillfogat Söderqvist ätta sär, hvilke sedermera, enligt hr doktor Blachets afgifna embets utlätande, orsakat SIderqvists död, och dels, efte: våldets föröfvande, i dennes bostad tilgripit ett ficku af silfver med vidhängande kedja, yrkade aktor; un. der äberopande af 20 kap. 1 Soch 39 kap. 25 miss. gerningsbalken, att Löf för dessa sina brott mätte dömas att i ena bot mistalifvet genom halshuggaing I Lof, bvilken ej hade näget att anföra till genmäle 1å aktora pästäende, öfverlemnade målet till rätten: afgörande, hvarefter rädbusrätten för meddelande al utslag uppsköt mälet till 1 ästa tisdag.