Aftonbladet – 23 december 1852, sida 2

stren, träden och vaserna på gården, upprepade han åter detta hemligsfulla ord, så gängse i hvars mans mun, och indå så fruktansvärdt mäktigt — död!, Besynnerligt, att ett sådant ord skall finnas, sade han, och att en sådan ting skall finnas, och att vi ändå oupphörligt glömma det;-att en är lefvande, varm, vacker;fuil af förhoppningar, begär och beho, den ena dagen; och dagen derpå borta, bädangången, och det för alltidt Det var en. varm, guldstrålande afton; och då han gick till andra ändan af verandan, såg han Tom. flitigt sysselsatt med sin bibel, under läsningen följande hvarje ord med pekfingret och hviskande dem för sig sjelf med allvarlig. uppsyn. Vill du att jag skall läsa för dig, Tom? sade S:t Clare, i det han vårdslöst satte sig bredvid bonom. sOm masser vill vara gå god, sade Tom tacksamt; ,masser läser så tydligt. S:t Clare tog boken, sög på det uppslagna bladet, och började läsa ett af ställena som Tom hade betecknat med de stora märkena i brädden, Det lydde: Men när menniskoneg Son kommer i sitt majestät, och alla heliga epglar med honom, då skall han sitta på sin herrlighets stol. Och för honom skola församlas allt folk; och han skall skilja dem, den ena från den andra, sågom en herde skiljer fåren från getterna.s. S:t Clare fortfor att läsa i en lifvad ton, tills ban kom till den sista af verserna, Då skailkonungen säga till dem som äro på hans venstra sida: gär bort ifrån mig, j förbannade, nti evinnerlig eld: ty jag var hungrig, och j gåfven mig icke äta: jag var törstig, och j gäfven mig icke dricka: jag var husvill; och j -herbergeraden mig icke: naken, och j klädden mig icke: jag var gjuk ceh i häktelse, och j begökten mig icke. Då skola de svara honom: Herre, när sågo vi dig hungrig, eller törstig, eller sjuk, eller i häktelse, och hafve icke tjent dig? Då skall han svara dem: Sannerligen säger jag eder, hvad j icke bafven gjort en af dessa minsta, det hafven j icke heller gjort D Detta sista ställe tycktes göra ett särdeles intryck