Aftonbladet – 23 december 1852, sida 2

TER Westerhaninge den: 16 Dec. 1852. Kortföre jul förra äret skänktes tfrån Stockholm af en onämnd välgärare till Westerhaninge församlings Folkskola ett kapital af 200 rdr bko säsom grund för eb beklädnodsoch premiifond för fattiga och välartade skolbarn inom socknen, och vid samma tid detta är ankom ett bref från samma hand innehällande ytterligare 200-rdr-bkotill samma fondsförstärkning. Välsignelse öfver den ädle gifvaren! i Piteå den 11 December. Trovärdige resande från norra trakterna förtälja, att den der tullkarlen J. Lilja, om hvars kloka peoningebeslag förut ordats, derföre af Torneå stads rädstufvurätt fätt en liten tillrättavisning. Ja men, liten mäste man kalla den, emedan mannen slapp med suspension och penningeböter. Att penningarna äterdömdes till bonden;ivar naturligt. Få se om Lilja slipper för sä godt pris vid högre domstol dit bonden besvärat sig. Hernösand den 16 Dec. Såsom det vill synas af en från kronolänsmannen Tjernberg i Skön till landsböfdingeembetet afiäten skrifvelse, lärer vattuskräck (rabies canina) grassera bland ätskillige hundoch kattkreatur inom nämnde socken. En för vattuskräck misstänkt hund, til hörig kyrkovärden Edström i Edsgärden, hade i September mänad bitit en katt och en gris, likaledes tillhöriga Edström. Grisen, som synbarligen blef sjuk efter bettet, dödades tillika med hunden; men katten, hos hvilken man icke märkte. spär till sjukdom, behölls vid lif. Samma katt har dock under November månad bitit busbonden Edström i benet samt hans syster i ena armen, äfvensom hon derefter sprungit ut och bitit en häst i acsen. Edström och hans syster, hvilka, oaktadt genast erhällen läkarebjelp, i början kände sig illamäende, anses dock numera vara botade. Väfvaren Magnussons hustru på Wifsta varf, som likaledes 14rer blifvit biten af en katt, befinner sig ock betänkligt sjuk och lider af svära plågor. Ag ot