Aftonbladet – 17 december 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 17 December. Eh handelstraktat med Frankrike är för Sverige detsamma som en uppoffring af dess varuförädling, särdeles dess väfverier och spinnerier samt en del handtverkerier, allt till förmån för vår jernutförsel.n pVigten af jerntillverkningen, som anses uppgå till 7,500,000 rår (hvilket är för lågt beräknadt), kan dock ej jemföras med fabrikerna och handiverkerierna, hvilkas produkter för år 1850 uppskattats till 24,700,000 och blott väfnadsock spånadsfabrikerna lemnade varor för 12,224,000 rdår.n Deraf inlyser haltlösheten af Aftonbladets (8e 0:0 279) åsigt, att om jernhandteringen behandlas och beskattas såsom en fri fabriksnäring, så böra ieke våra andra fabriksnäringar genom något slags privilegium, vare sig genom införselförbud eller: annorledes, främjas på nämnde fabriksnärings. bekostnad, enär densamma är af mycket större betydenhet än de andra ifrågakomna tillsammans.n Så der ungefär utlåter sig en af kärngubbarne i Svenska Tidningens insändare-falang, i anledning af vår. framställning, att Sverige borde för vinnande af den franska handelstraktaten afstå från sitt prohibitiva skyddssystem för de väsentligaste ylleoch gidenväfnederna, Denne insändare ser deri en total undergång nästan af alla Sveriges fabriker och handtverkerier utan undantag, samt kommer slutligen till det resultat, att då bankens silfver under nuvarande förhållanden minskats, så är det ju ögonskenligt att riket skulle genast blifva fullkomligt ruineradt, om vi finge med samma silfver nu äfven betäcka införseln af de 24 å 25 millioner handtverksoch fabriksvaror, som för närvarande här tillverkas, och hvilken import för ingen del skulle motne af den ökade exporten af jern på Frankrike. ; Detta är dock verkligen att hugga till med besked. Uppskrämd öfver de erhållna resultaterna af sitt eget kalkylationssätt kan den konservativa insändaren icke annat än med fasa afvisa den ifrågakomna traktaten, och för att göra det desto säkrare, utvecklar han en lång bevisning derom, att samma traktat strider ej blott mot Sveriges, utan äfven emot både Frankrikes och Norges fördelar, och derföre mäste från alla sidor förkastas. Hvad vår egen industri vidkommer uppräknar denne grundlige författare, efter tulltaxan, ej mindre än 113 särskilta slag af handtverksvaror,. hvilka redan nu kunna införas emot tull och i afseende på hvilka våra handtverkare, om tullen å de främmande varorna nedsattes, ännu mindre:än för närvarande skulle kunna täfla med utländningens. : Häribland uppräknas. icke endast smink. och snörlifsöglor, panorgnior och plymer, utan äfven en massa varor som här i landet ej produceras, såsom vanille, citronsaft, citronskal, brodermönster och brodergarn, m. m. m,.-m. samt till och med böcker, ehuru man svårligen kan föreställa sig att de franska bokmakarne under något förhållande skola göra intrång i våra handtverkares företag, antingen den fruktade traktaten vinner fullbordan eller icke. Att granska och vederlägga dylikt oförnuft kan ej komma i fråga. Vi blott änteckna det, såsom ett värdigt motstycke till åtskilliga andra uti den konservativa tidningen tppaakada statsekonomiska betraktelser, : dels: med: ock dels utan: exempel från skälhundslifvet. Men då br ken insändare tillika vill offra, poger alla Sveriges fabriker ch handtverkerier, åtminstone -hela dess väfnadsoch spånads-industri, för att i stället få afsättning för svenskt jern i Frankrike, anse vi.oss böra yttra några ord mot en så orimlig och sanningslös förvridning af våra åsigter. Vi hafva aldrig ifrågasatt, att Sverige för ; erhållande af handelstraktaten med Frankrike skulle omskapa hela sin tulltariff, utan blott itt de absoluta förbuden mot en del ylleoch ; sidenväfnader skulle försvinna och lemna plats för en lämplig tull, äfvensom den nuvarande ullen å franska viner nedsättas. Enligt vår öfvertygelse vore dessa förändrinsär i vår tulltaxa i alla hänseenden; äfven) om -fråga ej vore om meranämnde handelsraktat, högeligen önskvärda, och häri torde törsta delen af nationen instämma. De orimiga importförbuden skydda icke ens de näingar, för hvilkas skull man försvarar dessa2 örbud, uten endast den olofliga handeln; ty! let är väl ej obekant, icke ens för de konervativas förstockade sinnesorganer, att storar vantiteter af de förbudna varorna årligen hit1 hföras och försäljas, utan att statskassan deraf år en enda skilling. Så länge tillverkningen c å våra klädesfabriker omöjligen förslår förl andets behof ligger det ju i sakens natur, att; läden måste inlurendrejas, såvida ej en dellju f nationen skall gå naken. En laglig: konkurrens med utländska fabrikanter skulle, långt ifrån att försämra våra äfnadsfabriker,. förbättra dem, på samma gångn om allmänheten finge varorna för bättre pris. t Aonopolier, privilegier och förbud. verka enPanka sutlet LÄR sön mee Nea