Aftonbladet – 17 december 1852, sida 1

Jag vet inte rätt; Pappa är så god, jag förstår ej huru pappa skulle kunna annat än yara en kristen. vad är det att vara en kristeny Eva? Att älska Christus öfver allting., Gör du det, Eva?x 4 Ja vigst gör jag det.n Du har aldrig sett honomp, sade S:t Clare. Det betyder ingenting; jag tror på honom, och inom få dagar skall jag se honomn; och det unga anletet glödde och strålade af glädje. : S:t Clare sade intet vidare. Det var en känsla som han hade skådat förut hos sin mor, men ingen sträng i hans inre darrade i samljud dermed. Efter denna dagen aftynade Eva hastigt; det återstod intet tvifvel mer om utgången; äfven det ömmaste hopp kunde ej bedraga sig derpå. Hennes vackra kammare hade nu blifvit ett erkändt sjukrum; och miss Ophelia förestod dag och natt en sjuksköterskag syssla, och aldrig hade hennes vänner bättre tillfälle att lära upp: skatta -hennes värde än i denna hennes egenskap, Med så öfvad hand och öga, sådan fullkomlig händighet och praktik i hvarje konst som kunde befrämja snygghet och trefnad, och undandölja hvarje vämjelig sak och a som -beledsagar en sjukdom, — med sådan fullkomlig -insigt af rätta tiden för allting, sådant klart och redigt omdöme, sådan punktlig noggrannhet i iakttagandet af läkarens föreskrifter, var hon för honom allt i allom. De som rynkat på näsan åt hennes små egenheter och Pedanteri; så olikt de sydländska sedvanornag vårdslösa ledighet, erkände nu att hon var just precist. den person som behöfdes, Onkel Tom vistades mycket i Evas rum. Barnet led mycket af nervös oro, och det var en lisa för henne att bli buren; ochYdet var Toms förnämsta nöje att bära den lilla bräckliga gestalten på sina armar, hvilande på en kudde, af och an i rummet och än ut i verandan; och när en frisk vind fläktade från sjön — och barnet kände sig starkast om morgonen — bar han kenne stundom under orangeträden i trädgården, eller satte sig med henne på någon af deras gamla hvilplatser och sjöng för henne deras kära gamla hymner, : j Hennes far gjorde ofta detsamma; men hans kroppsbyggnad var ej så stark; och när han blef trött, sade Eva; 0; pappa, låt Tom taga mig. Stackars Tom! det gör honom ett nöje; och det är allt han kan göra nu, som pappa vet, och han vill så gerna göra något för mig l