Aftonbladet – 11 december 1852, sida 2

ning: ceremonimästarne; adjutanterna och ordonnansofficerarne; : Napoleon III i divisions-) generalsuniform, med konung Jeröme Napo-l leon. Bonaparte; i stor marskalkbuniförmy; på sin högra sida, och till venster dennes i civil drägt klädde son Jeröme. Efter följde ministrarne och seineprefekten. Vid sitt iaträde i vestibulen, säger Payss, ,helsades han af alla statsdignitärernas enstämmiga acklamationer. Hans inträde i galleriet var högtidligt. Hela den lysande samlingen befann sig stående och med blottade hufvuden samt mottog honom med ropet: lefve kejsaren! Hans ansigte var strålande. Han helsade senaten och lagstiftande kåren, mellan hvilka han framgick till tronen, på hvilken han uppsteg, med konung Jeröme till höger och prins Jeröme Napoleon till venster., Ministrarne togo plats bakom de tvenne prinsarne och bakom ministrarne placerade sig uppvaktningens. Lagstiftande kårens president, hr Billault, framträdde och höll följande tal: Sirex. Vi frambära till Eders Maj:t det högtidliga uttryceket af nationalviljan: midt ibland folk-entusiasmens mest stormande hyllningar, föga ifrig att päsätta er en krona som man frän alla sidor erbjöd er, önskade ni att Frankrike skulle hemta sig; ni ville att det endast med kallt blod, i sin fulla frihet, fattade detta höga beslut, genom hvilket ett sjelfständigt folk enväldigt bestämmer öfver sitt öde. Eder önskan, Sire, är uppfylld: en fri, hemlig; för alla öppen omröstning har blifvit -påett loyalt sätt under allas ögon blottad; sammanfattande ätta millioners vilja i en enda, ger den ät er makt den bredaste basis hvarpå någonsin i denna verlden en styrelse blifvit upprättad. Sedan den dag då sex millioner röster, för er uppsamlade at sjelfva deu styrelse som de kallade er att efterträda, ät er öfverlemnade fäderneslandets öde, har Frankrike, vid hvarje ny omröstning med nya millioner röster uttryckt sitt ständigt växande förtroende till er. Utom som inom valförsamlingarne, vid dess fester som vid dess voteringar, öfverallt hafva dess känslor gifvit sig luft. Frän den ena ändan af landet till den andra har vär befolkning strömmat till er väg för att, om ock endast på afständ, helsa sin tros och sina förhoppnin:gars man samt derigenom tillräckligt visat verlden att ni ganska riktigt var dess kejsare, den af folket önskade kejsaren; att ni hade med eder denna nationalanda, som på den af försynen bestämda dagen helgar de nya dynastierna och sätter dem i deras ställe som icke längre lifvas af densamma. Sättande under skygd af ett omätligt minne afära hvad den eger dyrbarast, sin heder och sitt anseende utom landet, sin trygghet inom, och dessa 1789 ärs odödliga principer, hädanefter orubbliga grundvalar för det af kejsaren, eder onkel, så mäktigt organiserade nya franska samhälet, äterupprättar vår nation med stolt kärlek denna ur dess sköte utgångna bonapartiska dynasti, hvilken icke blifvit af franska händer omstörtad. Men medan den bevarar ett stolt minne af krigets storverk, väntar den af er isynnerbet fredens storverk.: -Den Bar redan sett er vid verket och väntar af er en beslutsam, -snabb och frukt sam regering : för att deri bistå er, omger den er med alla sina sympatier, öfverlemnar den sig helt och hållet ät er: Sire, mottag dä, mottag af Frank rikes händer den ärofulla krona som det erbjuder eder: aldrig har någon kunglig panna burit en mera legitim och mera populär krona.v Detta tal afbröts ofta af applådissementer och följdes af ropen lefve Napoleon III! lefve keisaren! Hr Billault öfverlemnade derefter till kejsaren lagstiftande kårens ofvanintagne förklaring rörande omröstningen. Senatens förste vice-president, hr Mesnard, närmade sig nu kejsaren och ställde till honom följande tal: Sire, Lagstiftande kären har förkunnat eder franska folkets suveräna vilja! Genom att i Eders Maj:ts person och familj återupprätta den kejserliga värdigheten, genom att äter öfverlemna den krona, som det för ett halft sekel sedan satte på segrarens vid Marengo hufvud, har Frankrike tillräckligt högt uttalat hvilka dess önskningar äro, och huruledes det, sammanbindande det närvarande med det förflutna, knyter tillsammans sina förboppningar med sina minnen. Med hvilken styrka, med hvilken glans än den tron kommer att omgifvas på hvilken Eders Maj:t uppstiger, skall den dock i den allmänna opinionen finna sina mäktigaste stöd. Kejsaredömet, det är freden,, yttrade Eders Mej:i vid ett minnesvärdt tillfälle. Landets röst tillägger: Kejsaredömet det är de internationella förbindelsernas lupprätthällande i en vänskaplig reciprocitets hela värdighet; det är religionen, värdad säsom den förtjenar att vara det; det är den för de arbetande och lidande klassernas ställning ständigt vakande omsorgen; det är disciplinen i armeen; och den lifliga känslan för heder och nationelt oberoende i hvarje soldats bjerta; det är den sig utvecklande och allmänna välmägan befrämjande handeln och industrien; det är slutligen partiernas blidkande, det är en fri och vid sträckt bana öppnad för alla kapaciteter och. all ia telligens, som endast skall spörja hvafthän? icke I hvarifrän ? Se der, sire, hvarföre så många millioner röster lerbjuda er denna vid er födelse utlofvade kejsar Ikrona, som eder förtjenst ätereröfrat, och som återgif vits åt edert namn genom den högtidligaste handling af folksuvenäniteten. Vi bedja Eders Mej:t med huldhet mettaga sena tens vördnadsbetygelser och lyckönskningar., Äfven hr Mesnards tal mottogs med rop a Ilefve kejsaren! I den mån, yttrar Pays, Isom denna historiska scen utvecklade sig växte rörelsen hos hvar och en soma var vittne I Idertill, och det var under den mest religiös: Itystnad som kejsarens röst fast och vibrerande höjde sig för att besvara de tvenne stora stats Ikorporationernas utmärkta och vältaliga repre sentanter. Kejsaren yttrade: Mina herrar! Det nya välde som j i dag invigen leder icke, så som så mänga andra i historien, sitt ursprung frä våld, eröfring eller list (!!!). Det är, såsom j nys förklarat, det lagliga resultatet af ett helt folks vilja ett folk, som under lugn befästar hvad det grundlag lunder. stormarv Jag känner mig genomträngd af er V känsla mot: nationen, som trenne gänger under lop -!pet af fyrasär understödt mig med sina röster, oc hvarje gäng. förökat sin majoritet endast för att för ; stärka min makt. . ; . i. Men ju mer styrelsen vinner i utsträckning oc lifskraft, dess mer har den behof af upplysta män sädana som de hvilka hvarje dag omgifva mig, a af tätnAiga män sädana som de till hvilka iag vän