Aftonbladet – 9 december 1852, sida 2

(Insändt.) Något om krokiga vägar och hvart de slutligen leda. Jernvägsfrågåns utveckling har fortskridit med en jemt tilltagande hastighet, ju närmare den tidpunkt nalkas, hvilken Rikets Ständer bestämt säsom den sista, inom hvilken arbetet bör vara päbörjadt. Motständet, .under anförande. af den konservativt reformerande ledaren, som ifrån början förklarade större jernvägar i allmänhet för opassande för vära förhällanden, och som i synnerhet ansäg den dä ifrågaställda olämplig, Har öfvergifvit sitt Nej! och i stället antagit men såsom en gemensam lösen. Sedan rent afslag icke kunnat ästadkommas, bör samma ändamäl kunna vinnas genom ändringar och tillägg. Det har i detta afseende uppkommit en viss likhet i ställning emellan jernvägsfrågan och representationsreformen. Alla vilja de en representationsreform, ty det har befunnits omöjligt att försvara det befintliga med alla sina förunderlighbeter på annat sätt, än att oupphörligen leka, öfverläggningar om huru förändringarne böra tillvägabringas. När konung och ständer icke velat låna sina händer till förhindrandet af tidsenliga förbättringar af våra kommunikationsanstalter, så finnes en tredje makt-i staten — som bäde vill och kan — och det är byråkratien. Den skulle vara illa organiserad, om den icke i allmänhet förmådde antingen hejda eivilisationens spridning, eller ock förvrida utseendet på: menniskosnillets stora uppfinningar, så att deraf härflytande välgerningar för land och folk blifva reducerade till bräkdelar af sitt stora hela. I en punkt hafva trenne hvar för sig lysande men skiljaktiga banor löpt tillsammans; lysande emedan mn a RO TSK KERAMIK ÄRE NNE ENATS