Aftonbladet – 9 december 1852, sida 2

stämda instinkter, och i Evas ädla själ trängdes och arbetade många sådana, åt hvilka hon ej mäktat gifva något uttryck. När miss Ophelia utfor öfver Topsys otäcka. gemena beteende, såg Eva försagd och ledsen ut, men, sade med sin lilla ljufva röst: Stackars Topsy, hvad behöfde du stjäla? Det kom: mer ej att gå någon nöd på dig nu. Jag vill heldre ge dig någonting af mina saker, än du skall behöfva stjäla det.; Det var det första vänliga ord barnet någonsin hade hört i sin lefnad; och det milda.i ton och sätt gjord ett besynnerligt intryck på det vilda, hårda hjertat, och spåret till någonting liknande en tår lyste ett ögonblick i det runda, glänsande ögat; men derpå följde genas det tvära skrattet och det vanliga grinet. Nej! Detöra som aldrig hört annat än förebråelser, har en besynner lig oförmäga att tro på någon ting så himmelskt son godhet; och Topsy tyckte endast att Evas ord inneburt någonting för narraktigt och obegripligt, — hon trodde ej på dem. Men hvad var att göra med Topsy? Miss Opbheli: fann fallet särdeles brydsamt; hennes uppfostrings reglor lemnade henne här rådlös. Hon ansåg fö bäst att taga sig tid att tämka på saken; och i ända mål att vinna tid, och i förlitan på några outredda mo raliska krafter och egenskaper som förmodas vara inne boende hos mörka fängelser, insatte miss Ophelia Tops) i en mörk skrubb, tills hon skulle hinna närmare öfver väga hvad som vidare i saken vore att göra. Jag begriper ej., sade miss Ophelia till S:t Clare huru Jag skall få några händer med det der barnet, uta att basa henne. Nå så basa henne då, af hjertans grund; jag ger e full makt och myndighet att göra allt hvad ni för god finner. Barh måste nödvändigt basas., sade miss Ophelia sjag har aldrig hört talas om att det blifvit folk af den på annat vis. Så torde det nog vara., sade S:t Clare; gör som n för bäst finner. Jag vill bara säga er en sak: Jag ha sett det der barnet piskadt med en eldgaffel, slagen skallen. med slefvar och tänger, och så vidare; och eme